En normal dag i Carnarvon

Publicerat 2012-11-30 16:55:43 i
Idag var der dags att checka ut och eftersom bussen inte skulle komma förens kl. 20 så hade vi planerat att äta pannkakor till lunch, liknande picknickkäk och äta middag på restaurang eller liknande. Vi stekte därför pannkakor samtidigt som vi kokade gröt till frukost. Men när vi sedan skulle checka ut strax innan tio, fick vi veta att vi kunde vara kvar på boendet under dagen mot en avgift på tio dollar var. Så vi tackade ja till förslaget och gick in med vår packning igen. Dagen ägnade vi åt att gå till turistbyrån för att fixa bussbiljetter till och från monkey mia (som är platsen vi kommer vara vid under jul och nyår.) Resten av dagen satt vi på vårt boende där jag bland annat gjorde en film om vår resa i Adelaide. Vi blev erbjudna att följa med killarna idag igen, då de idag skulle ge sig på att försöka surfa. För att vara säkra på att vi skulle hinna med bussen ikväll så stannade vi hemma. Vi vågade inte riktigt ge oss in i leken en gång till... Haha.
På eftermiddagen gick vi bort och handlade lite mat och till kvällsmat blev det kycklingshamburgare. :-) Strax efter sju tog vi vår packning, sa hejdå till grabbarna och gick bort till busshållplatsen och väntade. Tio i åtta såg vi bussen rulla in och det var en lättnad. Nu ska vi åka ca två timmar norr ut till coral bay och förhoppningen om att nyckeln ligger ute i en låda och väntar på oss, är hög.
Hur resultatet blir får ni läsa om i morgon. Nu ska jag fälla bak sätet, lyssna på musik och sova tills vi är framme. Godkväll/ Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Galen bilfärd med fyra tyskar

Publicerat 2012-11-30 07:00:00 i
Så fort jag vaknade imorse klickade jag in på min mail för att se om jag fått något svar från hostelet i Coral Bay (jag mailade nämligen dom igår kväll där jag förklarade missförståndet). Som tur var va det inga som helst problem, vi skulle bara höra av oss när vi tänkt komma. Puh!När också Gabbi hade vaknat så gick vi upp och åt frukost. Vi satte oss ute och rätt som det var och kom en kille och slog sej ner, Jakob från Tyskland. Vi småpratade lite med honom och efter en stund kom även hans kompis och satte sej vid oss. Dom hade jobbat på en melonfarm några dagar och när dom slutat där hade dom fått plocka med sej hur många meloner dom velat. Så nu hade dom alltså hela bilen full med vattenmeloner och vi fick en stor halva som vi satt och åt av med sked. Hur gått som helst!:)Vi blev medbjudna att hänga med dom till stranden och snorkla. Vi tackade ja, plockade in frukosten och innan vi sprang bort för att köpa cyklop så bokade vi buss upp till Coral Bay till nästa dag, fredag.Det var jag, Gabbi och fyra tyska killar som trängde oss in i Jakobs rätt så lilla bil. Gabbi och jag satt i framsätet. Eftersom havet bara ligger kanske tjugo meter från hostelet vi bor på, på andra sidan gatan, så trodde vi att det inte alls skulle va långt till stranden. Men vi åkte och åkte. Tillslut började jag undra om dom inte tänkte röva bort oss trots allt. Senare hittade Gabbi en karta som visade att det var 7,5 mil dit, inte undra på. Först stannade vi till vid något som kallades Blowholes. Det var hål genom berget och när vågorna slog in så trycktes vattnen upp i hålen och stod som vattenkaskader rätt upp i luften. Dom var nog runt tio meter höga, rätt så coolt faktiskt. Det blåste ordentligt och det bildades riktigt höga vågor plus att det var molnigt så det var inte speciellt varmt i luften.Efter en stund åkte vi vidare till platsen där vi skulle snorkla. Det var som en lagun med lugnt vatten (trodde vi). Så vi bytte om och gick i vattnet och tjyvingen va strömt det var! Jätte äcklig känsla när man knappt kunde stå kvar på stället och så fort man släppte fotfästet så drogs man med. Tanken vi hade haft från början, att snorkla och se korallrevet Ningaloo Reef, gav vi snabbt upp då jag knappt vågade röra mej där jag bottnade och Gabbi inte riktigt kom överens med sitt cyklop. Så när vi sett några fiskar gick vi upp igen och inväntade killarna som inte heller dom var i länge, utan kom efter en stund upp dom också. Vi fick förfrågan om vi ville åka till ytterligare en strand. Så det gjorde vi. Och ännu en gång var det mycket längre än vad vi trott, 6 mil och vägen var betydligt sämre. Nu var det ingen asfalt längre utan sand-stenväg. Som sagt, bilen var liten, högljud och enbart tvåhjulsdriven och passade inte alls ihop med vägens standard. Ibland var det bara lös sand så man verkligen var tvungen att ta fart för att komma igenom, det ryckte och högg bilen och jag rädd att vi skulle fastna. Gabbi och jag som satt fram, var obältade och det kändes riktigt obehagligt när vi kom upp i alldeles för höga hastigheter. Tillslut kom vi äntligen fram till stranden. Här skulle killarna röka, jag trodde först det var vanliga cigaretter men sen när dom sa att vi inte kunde åka hem på några timmar då dom blev lite höga förstod jag att det nog handlade om lite starkare grejer. Gabbi och jag flydde bilen och gick ner till stranden istället och kollade på vågorna. Här var det ännu högre vågor och riktigt häftigt att se.Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mej när killarna kom ner till oss men det märktes ingenting på dom (som tur var). Dom hade med sej en vattenmelon ner som vi delade på och sen hoppade dom i vattnet och "lekte" en stund i vågorna. Efter någon timme på stranden och i solen (som äntligen kommit fram) så åkte vi hemåt igen. Nu var det alltså nästan 14 mil tillbaka.Och tillbaka kom vi faktiskt. Klockan var då halv sju på kvällen, det hade varit en låång dag.Vi bad att bli avsläppta vid mataffären så vi kunde handla lite. Efter det gick vi tillbaka och slängde ihop en snabb middag som ikväll fick bli lite "rensning" av vår kylväska; spagetti med räkor och kesoröra som bestod av keso, inlagd gurka, dill och paprika. Resten av kvällen spenderade vi med att kolla på när ett gäng killar spelade ett slags ölspel. Det var tyskar, fransmän och några från Italien. Vi tog också varsin dusch för att få bort saltet ur håret. Kvällen avslutades med att kolla en film, iallafall för mej då Gabbi gick och lade sej efter sin dusch.Dagens citat får bli: "Om vi överlever det här, överlever vi allt!"Ciao Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer

Lugn dag med ett överraskande slut

Publicerat 2012-11-30 06:57:00 i
Idag masade vi oss ur sängarna vid klockan fem, åt frukost och checkade ut. Sen begav vi oss mot tågstationen och, läs och häpna, det regnade! Vi åkte tre stationer och fick sitta och vänta i tre kvart i snålblåsten på stationen. Bussen kom och det bar iväg. Och vi åkte och åkte. Sen åkte vi lite till. Och lite till.Vädret var minst sagt växlande. Ena stunden vräkte det ner regn så man knappt såg ut och i nästa sken solen. Landskapet förändrades också i takt med ju längre norrut vi kom. Det blev plattare och plattare och även den röda sanden kom tillbaka. Vi spenderade dom tolv timmarna med att sova, lyssna på musik, prata och sova lite till. Vi stannade även tre gånger för rast och mat. Jag tror vi börjar bli rätt härdade mot sådana här långresor. Om det hade varit hemma i Sverige vi skulle sitta tolv timmar i en buss eller bil hade man typ dött på kuppen men nu är det som ingenting. Tillslut kom vi fram till Carnarvon där vi släpptes av på en gata i mörkret. Jaha nu då? I mailet jag fått från boendet som vi bokat skulle vi bli avsläppta precis utanför. Men vi såg inget som kunde tänkas vara ett hostel så vi frågade chauffören om vägen till backpackersstället (vi kom inte ihåg vad det hette). Han förklarade och det var inte så långt så vi la inte någon större vikt på det och promenerade iväg. Efter att ha gått för långt, frågat ytterligare en man och vänt tillbaka en bit hittade vi huset. I mailet hade det även stått att nyckeln skulle ligga i en låda utanför. Ingen låda fanns, bara ett gäng med killar som satt och hängde vid några bord och en lapp på dörren med ett nummer man skulle ringa vid incheckning. Vid det här laget började vi på allvar ana ugglor i mossen och eftersom min telefon var död kunde jag inte heller klicka upp mailet och kolla vad stället vi bokat egentligen hette. Så vi fick slå på Gabbis mobila nätverk och gå in och kolla den vägen. I slutet av mailet står följande "... Kind regards Scott, Ningaloo Club, Coral Bay."Coral Bay?! En stad som alltså ligger 23 mil norr ut. Det kom lite som en chock för oss. Hur kunde det bli så fel? Är det nu bakslagen börjar komma bara för att allt flutit på så himla bra innan?Aja, bussen hade nog redan åkt så efter lite överlägg (där vi hade funderingar på att sova ute) så ringde vi numret på dörren. Kvinnas som ägde boendet sa att hon skulle komma på direkten och inom några minuter hade vi fått två sängar för dom två nästkommande nätterna. Nu återstår det bara hur det går med bokningen på det andra hostelet. Men det blir morgondagens problem.Allt löser sej:)Godnatt// Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer

En dag på ett australienskt IKEA

Publicerat 2012-11-27 16:19:16 i

Idag sov vi lite längre än vad vi tänkt. Vi var tvungna att checka ut innan klockan tio då det inte fanns plats för oss en natt till på det hostelet. Så vi gick upp, åt frukost, tog våra väskor och hann faktiskt lämna in våra nycklar i tid. Sen tog vi vårt pick och pack och gick över till våra nya vänner på backpackers world. Dom tipsade om ett boende bara en gata bort. Vi ringde och det fanns två sängar lediga fast i olika rum så vi gick bort till hostelet, betalade (35! dollar för en natt) lämnade in vår packning och gick tillbaka till backpackers. Där försvann vi upp på övervåningen där en sorts av "arbetsförmedling" fanns för just backpackers. På väggen där uppe satt en lapp som upplyste att det var lågsäsong med frukten vid denna tid och det var mycket folk som var ute efter samma jobb som vi, så vi bestämde oss för att strunta i att ens prata med folket där uppe och ta en buss norrut på vint eller förlust. Kanske kunde man iallafall få tag på sånna endags jobb vi fick i Margaret River.
Vi gick tillbaka ner där Ben fick hjälpa oss att fixa ett kilometer pass med företaget Greyhound. Vi bokade även in oss på bussen som skulle avgå följande morgon. Vi bestämde att den första staden vi skulle hoppa av i skulle bli Carnarvon.
Jag frågade Ben hur man lättast tog sig till IKEA och då hoppade en annan tjej som jobbade där fram och sa att hon skulle åka förbi där om bara en liten stund så vi fick gärna åka med henne om vi ville. Klart vi tackade ja:) Så vi fördrev halvtimmen med att kolla upp boende i Carnarvon tills det var dags att åka.

Blått och gult, precis som i Sverige. De stora bokstäverna och de vajande flaggorna välkomnade oss till IKEA. Med stora smile gick vi in i varuhuset. Och det såg precis ut som hemma, allt från de olika avdelningarna, genvägarna, de svenska namnen på alla varor, de små pennorna och restaurangen.
Vi började med att gå igenom avdelningarna och drömma om våra framtida hem.
Väl framme vid restaurangen gick vi in och beställde mat. Vi tog förstås köttbullar:) Lite besvikna blev vi dock när dom serverade pommes till och inte kokta potatis eller potatismos. Men annars såg allt ut som vanligt, systemet var detsamma med sallad, dryck och betalning. Först hade vi tänkt att ta kanelbulle till kaffet men eftersom dom inte alla såg ut som dom på reklambilden (hembakta) så valde vi istället en daimtårtbit och någon slags frukpaj. Allt var mycket gott och vi njöt av varje tugga.

Efter att vi ätit upp och suttit en stund och smält maten så gick vi vidare, en trappa ner, genom ta-själv lagret, förbi kassorna och ut till Swedish food market. Och där fanns typ allt; knäckebröd, älg-makaroner, Nyåkers pepparkakor, potatisgratäng, sill, köttbullar, lussekatter, äppelkaka, Kalles kaviar, pepparkakshus, glögg, kanelbullar, daimtårta, pepparkaksdeg med mera, med mera. Det fanns även massa svenskt godis; gott och blandat, Geisha, daim, julkola och plockgodis så som ferraribilar, nappar, små apor, dödskallar, blå sura flaskor och choklad. Vi gick runt där och längtade efter Sverige och den stundande julen. Tillsist bestämde vi oss för att köpa en pepparkaksdeg och lite plockgodis. Efter att ha betalat och suttit en stund i en soffa vid återlämningen så gick vi mot tågstationen.
Rolig notis; när man gick ut stod det 'hej då' över dörrarna och även hur man skulle uttala det. Lite kul tyckte vi;)

Väl tillbaka i city gick vi på shoppingrunda. Gick in och ut i affär efter affär. Gabbi hittade ett fint linne för några ynka dollar. Vi köpte även varsin "australienskt" fotlänk. När vi kände oss nöjda så gick vi till vårt nya hostel, checkade in och fick ut våra nycklar. Inatt skulle vi altså sova på skilda håll. Första gången på två månader, undrar hur det kommer gå?;)
Mitt rum såg ut som ett bombnedslag! Tror jag delar med fem killar så inte undra på. Ville bara vända i dörren och springa tillbaka till det gamla stället! Så mycket finare det var där, OCH billigare. Tur det bara gäller en natt här annars hade vi nog bytt på en gång. Gabbis rum såg något bättre ut. Men tror även hon delar med enbart killar, fyra stycken.
Iallafall, efter att ha slängt in väskan på rummet och sprungit ut igen så gick vi och letade efter duscharna. Stället är ju enormt! Tillslut hittade vi det men bestämde att vi skulle gå och handla och göra matsäck till morgondagen då vi ska sitta på bussen hela dagen. Sagt och gjort, vi gick till Coles, handlade det vi skulle, gick tillbaka och gjorde baguetter, några med ägg och räkor och några andra med köttbullar och rödbetssallad. Det sistnämnda var dock inte alls som den svenska så den lämnade vi kvar i kylskåpet (vi ångrar att vi inte köpte någon på IKEA).

Nu sitter vi här på vår nya internetbänk, nyduschade och fräscha. Imorgon bär det alltså av igen mot nya destinationer. Ska bli kul och vi hoppas verkligen att vi kommer hitta något jobb. Annars får vi väl fortsätta semestra, det är vi iallafall bra på vid det här laget.

Ha det gutt. Kram Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

we are on road again

Publicerat 2012-11-26 14:22:15 i
Det var bestämt att vi skulle bli upphämtade av Ellen kl. Åtta vid Margaret River lodge YHA men när vi åt frukost plingade det till i mobilen. Ellen skickade sms om att det uppstått problem så hon skulle komma efter nio. Skönt, tänkte jag och såg min sovmorgon framför mig. (Älskar för övrigt att få krypa ner i sängen igen efter att man ätit frukost). Så jag diskade lite snabbt och gick tillbaka till vårt rum och försökte packa väskan så tyst jag kunde för att inte väcka de andra som sov. Några minuter senare kröp jag ner under filten och somnade bums. Jag märkte inte ens när Sofia kom tillbaka till rummet och packade sina grejer. Vid 8.50 vaknade vi till liv igen och tog vår packning och checkade ut. Vi ställde oss vid vägen och väntade. Bokstavligen VÄNTADE. Vi väntade och väntade men ingen Ellen dök upp. Femtio min senare skickade jag och frågade hur det gick,hon svarade att hon skulle dyka upp inom trettio min men vi väntade och väntade och ingen Ellen dök upp. Femtio min senare skickade hon att hon var påväg och skulle komma inom fem minuter som i själva verket blev trettio. Men som sagt vid 11.15 kom Ellen, jag trodde hon skulle vara europé men var långt ifrån mina förväntningar, hon var nämligen från Taiwan. Vilken lättnad, jag med mina fördomar hade förväntat mig att det skulle vara en tysk eller brittisk tjej som skulle ha bra självförtroende och inte låta sig bli styrd av andra. Så för mig kändes det skönt att jag hade fel och gjorde upp en ny bild i huvudet om att vår chaufför skulle vara lika trevlig som oss så resan upp till Perth skulle gå kanon. Resan mellan Margaret River och Bunbury åkte vi utan ac, det va hemskt varmt i bilen så svetten rann och illamåendet började kännas av. Vi stannade i alla fall till i Bunbury där jag bytte från långbyxor till shorts, väldigt skönt. Sen gick Sofia och jag köpte hamburgare och slash. När vi ätit rullade vi vidare och då va AC:n på, vilket va UNDERBART! Framme i Perth blev vi avsläppta på en mack, betalade 18 dollar var för bensinersättning och sedan promenerade vi iväg med förra veckans boende i sikte. Framme på Brittania on William checkade vi in, lämnade packningen på rummet och gick över gatan till backpackers world travel. Där diskuterade vi olika möjligheter att komma uppåt längs västkusten. Vi kom dock inte fram till något utan beslutade att överväga till morgondagen. Efter att vi suttit vid varsin dator gick vi hem och hängde lite på rummet innan vi gick och handlade. Ikväll åt vi varma mackor och när vi var mätta och belåtna gick vi till centrum där vi har gratis Wifi. Nu bär det iväg hem till köket där det vankas äpplepaj! Göttmos/ Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Bästa avslutet vi kunde göra av Margaret river

Publicerat 2012-11-25 14:36:13 i
Som sagt, igår va det party. Vi hade skoj, blev dock besvikna när vi upptäckte att puben stängde när vi precis kommit igång på riktigt. Puben stängde nämligen vid 00. Vilken pub stänger så tidigt liksom!?
Vi masade oss i alla fall ut på gatan och hängde där ett tag. Vi passade även på att ta våran första "australiska piss" i en av rabatterna eftersom de allmänna toaletterna var låsta (va skulle vi annars göra när det tryckte på? - nöden har ingen lag) ^^

Runt klockan ett va Sofia och jag hemma på hostelet igen. Så efter lite häng med Wifi gick vi och lade oss.

Imorse fick vi sms från en kille som hade farmjobb att erbjuda så jag ringde upp för att kolla om det va något att ha. Det var tyvärr bara wwoof, dvs. Att man jobbar gratis på gården mot att man får gratisboende. Men eftersom vi var ute efter lön i utbyte så tackade vi nej till jobbet. Vi resonerade så att "sparade pengar är mer värt än tjänade pengar" vilket vi suttit och diskuterat igår under middagen. Vad jag menar med detta är att om vi vill stanna i Margaret river har vi möjligheten att bo gratis hos Filip utan att jobba, så varför skulle vi sätta oss på en gård och jobba för i stort sätt ingenting... så som sagt, vi tackade nej och beslöt oss istället för att höra av oss till "lifta-Ellen" som vi ska lifta med upp till Perth imorgon och sedan leva på resande fot fram till jul.

Dagen ägnade vi vid poolen och när Filip nyktrat till kom han över och stekte också. Vi gjorde ett avbrott för lunch då det blev nudlar och skinka. Sen stekte vi ett tag till och när vi var tillräckligt röda så det sved i skinnet räckte det med solning.
Vi åkte sedan och handlade mat och lite överraskning för Filip i form av kladdkaka, tårtljus, tomtebloss och kalashattar. Han fyller nämligen 20 år om 8 dagar och det ska vi givetvis fira i förskott eftersom det är sista kvällen med honom. När allt var inhandlat utan någon som helst vetskap om vad vi fufflat med skjutsade han hem oss. Medan han åkte hem för att lämna sina matvaror i kylen började vi med maten som idag blev fisk, kallsås och spagetti samt satte in kladdkakan som behövde färdig gräddas i ugnen. När han kom tillbaka hade vi hunnit fiffla bort och packat överraskningsprylarna samt lagat klart maten, så vi satte oss ute vid poolen och åt. Därefter bar det iväg mot havet, lite stressigt för att hinna fram innan solen gick ner. Väl framme vid havet gick vi på klipporna och fotograferade allt det vackra. Medan jag uppehöll Filip med att fotografera egobilder satt Sofia med ryggen mot oss och fixade med kladdkakan. Hon satte i 20 små ljus, garnerade den med sprutgrädde och jordgubbar. Förtvivlat försökte hon tända ljusen men fick ge upp för att det blåste för mycket, även tomteblossen va svåra att tända. Hon bad tillslut mig om hjälp och när ingen uppehöll Filip va han givetvis där och kikade och fick en idé om vad vi höll på med. Snäll som han var gick han iväg lite längre bort när vi förtvivlat skrek "NEJ!". Några försök senare kom han tillbaka och lyckligtvis fick vi precis fyr på tomteblossen och jag var snabbt fram med kameran samtidigt som stämbanden fick göra sitt jobb att sjunga "ja må han leva". I samband med att tomteblossen brann ut gick solen ner i horisonten, ja vi timade allt precis i rätta stund. Vår överraskning blev lyckad trots att det inte gick helt enligt planen. Vi slog oss ner på klippan, tog på oss varsin kalashatt och högg in med varsin sked på den fint garnerade kladdkakan och åt resten av picknickkäket som idag blev vindruvor, resterande jordgubbar och vattenmelon. Underbart gott med trevligt sällskap och fin utsikt. Vi alla var väldigt nöjda och det blev ett perfekt avslut av vår vecka här i Margaret river. Jag vill bara tillägga det att jag känner att Sofia och jag är riktiga livs njutare och som sagt, Livet blir inte bättre än vad man gör det till, det gäller bara att ta vara på möjligheterna och va fantasifull. :-)
Innan det blev allt för mörkt packade vi ihop och åkte hemåt. Hemma på hostelet tog vi avsked av Filip och lovade att hålla kontakten sen åkte han hem till sig och vi lade över bilder på datorn och lade upp på Facebook. Så som sagt, bilder från vår underbara överrasknings picknick finns att se redan nu :-)

Som jag redan skrivit så ska vi checka ut imorgon och flytta vidare så snart blir det att packa väskan och krypa till sängs.
Kram/ Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Ändrade planer

Publicerat 2012-11-24 14:18:21 i

Det blev inget jobb idag. Vi smsade med kvinnan vid frukost och hennes man hade visst andra planer så det passade inte att vi kom.
Så idag har vi hängt med Filip nere i Margaret River, tagit en fika, inhandlat lite vin och cider till kvällen och nu sitter vi här, i soffan på hostelet och väntar på att Filip ska höra av sej. Snart blir det puben, hoppas det blir roligt:)

Till middag idag blev det potatisgratäng på vårt eget vis (som vanligt blev det bäst) plus rostbiff och sallad med kiwi och nektariner. Och vin till det. Gabbi drack thai latte medan vi lagade mat och fick julkänslor och hemlängtan. Jag hoppade över, det smakade och luktade kardemumma, inget för mej.

Hörs imorrn. Ha det en kul lördagskväll:)
Kramar eran Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

6 timmars jobb = 120 $ (843kr) = sitter fint i fickan

Publicerat 2012-11-23 16:51:13 i
Det blev inte riktigt som vi planerat igår. Det fria wifit fungerade utmärkt så vi blev fast vid Skype hela eftermiddagen/kvällen. Filip hälsade på oss men tyvärr va vi inte så sociala (stackars Filip). Jag passade iaf på att lira lite pingis med honom innan han åkte hem och det va kul.

Idag har vi dock hållt oss till planen, vilket var att jobba. Vid 9.15 stod vi vid vägen utanför vårt hostel och blev upphämtade av en kvinna som vi skulle hjälpa att vårstäda hennes hus. Hon sa hela tiden att huset skulle va jätte rörigt och skulle se hemskt ut men faktum va att huset i stort sätt var stilrent, alltså inte mycket saker och heller inga dammråttor synliga. Vi hade nämligen föreställt oss ett hus likt hemmen i programmet "rent hus" som gick på tv för några år sedan. Men lyckligtvis var inte fallet sådant. Först och främst frågade hon om vi ville börja med att dricka kaffe vilket vi sa att vi gärna tog på stående fot under städet. Så hon brygde oss kaffe och gav oss varsin t-shirt så vi inte skulle skita ner våra egna kläder och sedan va vi igång med städet. Sofia började ute i garaget medan jag började med köksskåpen. Vi rensade ut, torkade/städade och satte tillbaka. När Sofia var klar med garaget röjde hon ut ett skåp som kvinnan sedan fick sätta in sina prylar i som hon ville ha det. Sofia och jag hjälptes sedan åt med resten av köksskåpen och medan Sofia tog det sista skåpet började jag med skafferiet. Jag plockade ut bakgrejer och kollade datum, slängde det som va gammalt och organiserade upp det i olika boxar. Efter en stund va Sofia klar med sitt skåp så då hjälptes vi åt med skafferiet. Kvinnan sa flera gånger hur lycklig och tacksam hon var för att vi hjälpte henne. För hon hade känt sig så stressad inför att släkten skulle komma över jul och speciellt när hennes mamma som är pedantisk skulle komma (om vi förstod det hela rätt). Hon sa även att vi fick ta kaffe/saft och slå oss ner när vi ville och ta hur många pauser vi önskade. Men vi hade städångan skyhög så vi till och med knappt hade lust att avbryta för att äta lunch. Dock gjorde vi ett avbrott och slog oss ner ute i den vackra trädgården och åt de goda mackorna som hon gjort samt avnjöd en god kaffe och kaka som efterrätt. (betald rast). När batterierna var uppladdade fortsatte vi med vår rensningen och när skafferiet var klart fixade jag bokhyllan med alla kokböcker medan Sofia torkade av micron och kylskåpet. Kvinnan gav oss även ett erbjudande om att vi kunde få fortsätta städa huset flera dagar om vi ville, samt bo i huset, få mat samt lite lön. Vi tyckte det lät jättebra så vi sa att vi gärna kunde göra det i helgen men var tvungen att kolla med hostelet om vi kunde få pengarna tillbaka för våra två sista nätter, innan vi bestämde något. Förutom att kvinnan var väldigt givmild och snäll var hon också gästfrivänlig. Hon litade helt och hållet på oss då hon helt plötsligt lämnade oss ensamma i huset och åkte iväg för att lämna ett paket på posten. När hon kom tillbaka hade hon med sig varsin Coca Cola som vi fick. Hon var sedan nästintill bara hemma och vände. Vi frågade vad vi mer kunde göra, vilket blev att plocka ordning i barnens lekrum. Innan hon åkte fick vi veta att hennes man inte visste att vi var där och städade, så hon bad oss att sluta vid 15.15 så hon inte skulle behöva ge mer än 120 dollar var till oss på en dag (6 timmar). Så vi kom överens om att hon skulle åka och hämta barnen på dagis medan vi fortsatte städningen 40 min till och sedan gå ut på gräset och vänta på att hon skulle komma tillbaka och skjutsa hem oss. Sagt och gjort. När hon hämtade upp oss var barnen i bilen. Jag satte mig i baksätet med de, söta och pratglada barn. :-) Påvägen hem släppte kvinnan av sina barn på balettlektionen och skjutsade sedan hem oss. Innan vi gick ur bilen fick vi våra första tjänade australiska dollar i handen och vi sa att vi skulle höra av oss senare vad gällde erbjudandet om boendet.

Hostelet gav tyvärr inte tillbaka pengarna så vi bestämde oss för att stanna kvar på hostelet. MEN vi ville gärna fortsätta städet imorgon medan familjen skulle iväg på annat, dock skulle vi höras av imorgon om tid och sånt. Så vi får se om det håller sig till planen eller inte...

Kvällen ägnade vi iaf åt att prata med de kära där hemma på Skype, duscha och laga lasagne. Jag bjöd dessutom över Filip på middag så han dök upp när maten i stort sätt var klar. Han berättade att hans värdmor sagt att vi var välkomna tillbaka till gården och bo hos Filip om vi skulle behöva boende. Vilket kändes skönt att höra :-) Efter maten spelade vi lite pingpong och sen åkte vi ner till puben för att kolla läget. Det va dock inte så kul eftersom vi alla var relativt trötta, så vi bestämde att han skulle skjutsa hem oss igen och sen satsa lite mer på utgång imorgonkväll istället då hans irländska vänner skulle med ut. Sagt gjort. Han skjutsade hem oss och sedan åkte han hem till sig. Sofia och jag satte oss ute med Wifi. Efter ett tag kom en kille vid namn jorik 20 år från Holland och satte sig och började prata med mig. Han utmanade mig i armbrytning, gick dock inte så bra för mig men kul va det.(finns film på det). Lite senare gick han och lade sig och vi fortsatte med vårt, sedan gick även vi till sängs.
Vi höres / Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Jobb!:)

Publicerat 2012-11-22 10:21:31 i

Idag har det varit en rätt så lugn dag här i sydvästra Australien. Efter att vi vaknat till och gått upp så gick vi mot köket. Innan vi hann äta frukost ringde det på telefonen. Det var jobb på g! Gabbi hade nämligen varit uppe innan mej och försökt ringa på en jobbannons som vi sett kvällen innan på anslagstavlan som finns utanför kontoret. Det hade dock inte svarat någon men Gabbi hade lämnar ett meddelande med vårt nummer. Nu ringde kvinnan upp och sa att vi fick jobbet:) Det går ut på att vi ska hjälpa denna kvinna imorgon(fredag) att vårsäda. Hennes mamma kommer hem till jul och det såg tydligen hemskt ut men det återstår att se. Vi ska iallafall bli upphämtade kvart över nio och vi får 20 dollar i timmen.
Lyckliga över jobbet gick vi och åt frukost, dock inte gröt denna morgon då havregrynen tagit slut så fick bli keso, frukt och franska. Sen satt vi uppkopplade mot internetet ett tag tills vi beslöt oss för att gå in till centrum. Det tog runt en kvart och vi började med en runda på Röda korset för att se om det fanns några kläder vi kunde införskaffa. Tyvärr hittade vi inget så därefter gick vi till turistbyrån och frågade om det fanns något gratis wi-fi någonstans. De enda som fanns var bara på café så krävs att man köper något för att få tillgång till det skulle jag tro. Sen styrde vi stegen mot mataffären där vi handlade lite frukt, mjölk och havregryn. Innan vi gick hemåt igen, så satt vi ner i skuggan och drack en sorts kaffe/chokladdryck vi köpt inne på affären. Efter det lilla depåstoppet hade vi samlat tillräckligt med kraft för att orka gå tillbaka till hostelet;)

I eftermiddags har vi försökt att kolla på ett avsnitt av Ensam mamma söker (det går inte så jätte bra om jag ska va ärlig) och lagat sen lunch/tidig middag. Denna gång stod egengjorda biffar och spagetti på menyn. Det var supergott! Får bli fler gånger. Nu sitter vi och väntar på Filip, han ringde och frågade om ville hitta på något:) Tror han tycker det är roligt att vi är här;) Så får se vad kvällen har att erbjuda för oss tre svenskar.

På återseende// Sofia:)

Direktlänk, 0 Kommentarer

"Laga mat i en främmande familjs kök, det är f*n fränt"

Publicerat 2012-11-22 04:39:32 i

Igår som sagt var vi bjudna in till Filips värdfamilj på middag så strax efter sex gick vi dom tio stegen över gräset in till deras hus. Ros hade lagat lasagne (vi som hade längtat så efter det och köpt ingredienserna nu när Filip hade ugn. Men det får bli att vi lagar det en annan gång) Mycket gott var det iallafall och trevligt hade vi.
Vid halv åtta så var det dags för oss att åka iväg till den stundande badmintonen, men innan det så skrev jag och Gabbi en hälsning i deras gästbok. Hoppas dom fattade den;-) Badmintonen var superroligt! Vi var ett gäng på tio personer, allt mellan 13 och 65 år som byttes om att spela matcher med två spelare i varje lag. Vi höll på till nästan halv elva innan vi gav upp och då åkte vi hem och slängde oss i säng.

Idag så försvann Filip iväg till jobbet vid sju medan vi låg kvar och sussade ända tills han kom tillbaka och väckte oss när han skulle käka frukost. När han försvunnit igen så gick vi också upp, kokade vår gröt, skar ihop en liten fruktsallad på en apelsin, ett kiwi och några jordgubbar Filip hade haft med sej in, rostade oss varsin smörgås och sen tog vi med oss allt ut och satte oss på gräset i trädgården och avnjöt vår frukost. Det kändes precis som en riktigt varm, svensk sommarmorgon. Korna gick på andra sidan stängslet och det kändes nästan som vi var hemma igen:)

Under dagen så slappade vi mest inne i Filips lilla stuga. Lugnet tog dock slut då han kom instörtande och sa att han fått ledigt så vi kunde åka till stranden. Sagt och gjort. Vi åt en snabb lunch innan vi hoppade in i bilen och åkte mot havet. Där var det dock inte lika varmt som på gården då det blåste och vattnet var rätt så kallt. Men vi trotsade kylan och när man väl vant sej vid vattnet var det redigt skönt. Vi satt en stund i den vita sanden i solen innan det var dags för oss att vända hemåt då Filip skulle börja jobba igen vid halv tre.
Eftermiddagen ägnade vi återigen i Filip krypin, denna gång åt att städa och göra klart vår film. Vid fem gick vi in i det stora huset och satte igång med middagen som ikväll skulle bli taccopaj (Tim hade gett tillåtelse om att vi fick låna det så han och deras yngsta också kunde få äta med oss. Ros hade nämligen åkt till Perth samma morgon) Det var med en märklig och ovan känsla vi letade runt i köket efter redskap och saker vi behövde. Det var som Filip sa "Att laga mat i en främmande familjs kök i södra Australien, det är f*n fränt!"
När pajen var klar och Tim kommit in så satte vi oss och åt. Senare sa Filip att det var den godaste taccopaj han hade ätit och det betyget måste vi ju va nöjda med:)
Vid sju var vi tvungna att bryta upp och gå ut i stugan och packa ihop det sista av våra saker. Gabbi och jag skulle nämligen flytta in till ett backpackershostel i Margaret River. Det kändes tråkigt att lämna farmen fast vi bara hade varit där i två dagar men vi ville inte tränga oss på mer och i och med det att vi inte har någon bil så kan vi inte ta oss någonstans heller. Filip var snäll och körde oss till hostelet där vi checkade in och fick vårat rum, ett åttabäddars tjejrum. När Filip hade åkt igen så satte vi oss och kämpade med det wi-fi som fanns. Inte det bästa så vi gav upp och gick och la oss istället.

Kram Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

jobbsök i Margaret River

Publicerat 2012-11-20 08:32:13 i
Idag letar vi jobb för fullt i Margaret river. Filip kom och väckte oss när han hade frukostrast och sa att han fått ledigt resten av dagen för att vara vår chaufför. Vi gick från café till café, mataffär till mataffär, restaurang till snabbmatställen och turistbyrån. En del ställen gav oss ett nej direkt, eftersom det är lågsäsong och andra ställen tog emot cv och skulle ringa om de skulle behöva personal framöver. Dock är hoppet om att få jobb i Margaret river nu under lågsäsong väldigt liten så vi ger det en veckas tid. Om ingen hör av sig under veckan kommer vi lifta upp till Perth på måndag med någon som kallar sig "Ellen". Vi såg nämligen en lapp om samåkning till Perth på en anslagstavla i centrum vilket vi nappade på. Så nu hoppas vi på att "Ellen" är en trevlig tjej och inte någon skum typ. Men det återstår att se ... Nu har vi alla tre precis avnjutit en go' fika och är påväg att kolla boende för resten av dagarna här i Margaret river så Filip slipper ha hand om oss mer. I eftermiddag är vi bjudna på middag hos Filips värdföräldrar så vi har köpt en flaska rödvin som gåva till dem och ikväll ska vi iväg och spela badminton.
På återseende / Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Flytt och öl på stranden 19-11-12

Publicerat 2012-11-20 07:32:09 i
Strax efter sju imorse mötte Sofia och jag upp Filip och Retro för att vandra vidare till Retros bil som stod parkerad på andra sidan stan. Väl framme vid bilen lastade vi in vår packning och lämnade Perth bakom oss. Med lite felkörning och så där stannade vi senare till i förorten Fremantle för lite frukost åt killarna. Ca 30 minuter senare va vi på vägen igen. Runt 12.30 kom vi fram till Margaret River. Gröna ängar och skog. Lika fint som Sverige när allt grönskar som bäst. Äntligen kändes det som "hemma" eftersom det enda vi sett på ca två månader varit antingen städer eller öken. Först åkte vi hem till Retro, där vi pratade lite med hans värdfar och kollade på mjölkgropen som fanns på gården medan Retro fixade med det han skulle hem och göra. När han va klar åkte vi vidare, stannade till vid ett ställe med hemgjord glass. Jättegod gräddig smaksatt glass. Mums* När glassen va nere i magen åkte vi in till stan och handlade mat. Efter att allt var inhandlat kom vi tillslut fram till gården som Filip bor på. Vi lastade ur bilen och lade in vår packning och mat i Filips lilla stuga som kanske är på 15 kvadratmeter, sen gick vi och hälsade på hans värdföräldrar, Tim och Ros. Första anblicken var att de var trevliga och försökte ge oss hopp och tips om jobb att leta efter... När Filip gjort plats för oss i stugan och vi ställt in maten i kylskåpet satte vi oss i Filips bil och åkte till stranden. Eftermiddagen ägnade vi tre åt att sitta på varsin handduk i sanden med varsin kall Carlbergs öl i handen samtidigt som vi tittade på havet med dess höga vågor. Det var en riktig trevlig syn med gott sällskap och faktiskt enligt mig god dricka. Jag tyckte om ölen så pass mycket att jag även drack upp Filips halva ölflaska också (eftersom han körde ville han inte dricka mer än ett par klunkar). Så jag kan nog allt bli en bra öldrickare mot slutet av resan trots allt, bara de bästa förutsättningarna finns dvs sällskapet och platsen ;-) Innan solen gick ner gick vi tillbaka till bilen och åkte hem för att laga kvällsmat. Det va Sofia och jag som stod för maten. Vi har nämligen bestämt att skämma bort Filip lite med att laga mat och diska nu när vi tränger oss in i hans lilla krypin. Sen vore det ju alltid trevligt om han kunde sakna oss när vi sedan så småningom kommer ge oss iväg... 0:) Till kvällsmat blev det i alla fall lax, klyftpotatis och "kallsås" plus sallad också såklart. Tyvärr blev det inte så perfekt som vi önskat eftersom det tog alldeles för lång tid för potatisen att bli mjuk i den lilla ugnen som han hade. Det resulterade i att vi åt den halvfärdig, dock blev det gott ändå. Efter maten spelade vi en omgång med kort och därefter väntade sängen, tältsängen och soffan för oss. Det hade varit en lång dag trots att vi inte gjort mycket alls.... Hälsningar från Gabriella i Margret River.
Direktlänk, 0 Kommentarer

Blåsig dag på Stranden och bio på kvällen.

Publicerat 2012-11-18 14:48:00 i
Idag ägnade vi dagen åt solning på scarborough beach. Blåsigt värre med sand överallt som resultat.Killarna badade i havet medan Sofia och jag stod i strandkanten och nöjde oss med de kalla vågorna som slogs upp mot våra ben. Ca två timmar uthärdardade vi blåsten på stranden sedan gick vi upp på en gräsmatta över sandstranden. Sofia och jag slog oss ner vid en mur där det va lä och åt vår medtagna lunch (baguetter och frukt) och killarna gick iväg för att äta någonstans. Vi låg sedan där på gräset och stekte tills killarna kom tillbaka. Vid 14.30 tog vi bussen tillbaka till Perth. "Hemma" i Perth gick vi in på backpackerworld travel och lånade datorn en stund och lämnade sedan en hälsning som vi tagit med oss från Steve i Darwin. Vid 16 tiden gick vi tillbaka till vårt hostel och packade våra väskor, duschade och åt det sista av gårdagens middag. Senare på kvällen mötte vi upp killarna och såg filmen "twilight breaking dawn part 2" på bio. Jag själv som inte alls varit intresserad av varken böckerna eller filmerna (har dock sett första filmen) hade rätt så svårt att förstå filmen. Jag tycker dock den va helt okej, så borde kanske se alla filmer så jag förstår mig på vampyrgrejen... :-P Nu när filmen va slut har killarna gått hem till sitt och Sofia och jag sitter i centrum vid en telstabutik som bjuder på bra gratis Wifi, jippi! ;-) Imorgon lämnar vi Perth (vi har märkt att våra besök i städerna blir kortare och kortare, förstår inte riktigt varför, men så är det...). Vi åker i alla fall med killarna ner till Margret river i deras bil, så sen får vi se vad som väntar oss. Vårt hopp är att hitta jobb där på södra kanten av västkusten, för just nu skulle det absolut inte sitta fel med jobb och lön. Är faktiskt lite trist att bara turista runt, vi vill göra nytta också. Så som sagt, nu är vårt enda hopp att en snäll bonde i Margret river skulle behöva två trevliga svenska tjejer till något sjyst jobb. Filip har varnat oss att det inte är det mest moderna stället vi kommer anlända till. Inget gratis Wifi där inte. Därför passar vi på att uppdatera oss här på bloggen ikväll. Så ni vet hur vi har det och vart vi tar vägen om ni inte kommer höra något ifrån oss på ett tag. Snart ska Sofia och jag gå hem och krypa till sängs för som sagt imorgonbitti flyttar vi vidare. Ha det gott stor KRAM Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

41 h tåg och barrunda i Perth

Publicerat 2012-11-18 14:46:36 i
Tåget till Perth som vi förväntat oss skulle vara jätte långtråkigt, segt och värre än att flyga flygplan var med glädje, fast också lite med besvikelse, för det var inte alls så som vi förväntat oss. Timmarna (41h) gick fort. Antagligen för att vi sov bort den mesta tiden eftersom tåget rullande iväg torsdagen den 15:e november kl. 18.40 och anlände i Perth lördagen den 17:e kl.09.15. Så kort sagt spenderade vi våra 41 timmar på tåget med att sova i våra sittsäten, äta vår medtagna frukost (keso, vindruvor och ägg), äta en middag från tågets dyra café, spela två omgångar med skitgubbe, radera och sortera bilder på datorn samt börja på en egengjord film. Sen var tiden plötsligt försvunnen och vi var framme i Perth. Väl framme i Perth (east Perth) plockade vi av vår packning från en vagn och gick sedan till perrong ett för att ta ett annat tåg in till Perth. Några minuter senare gick vi av i Northbridge och ca 10 minuter senare va vi framme vid vårt hostel "Britannia on William". Där lämnade vi vår packning i ett bagageutrymme och gick ut på gatorna för att se oss omkring samt se om vi kunde hitta något bra gratis Wifi.(Vilket det var dåligt med). Vi gick därför till backpackerworld travel och pratade med killen bakom disken, lika glad och trevlig som Steve från backpackerworld travel i Darwin. Efter en stund snack med honom lånade vi ena datorn och checkade Facebook sen gick vi och handlade mat. Därefter hade klockan blivit tillräckligt mycket för att få checka in på hostelet så då gick vi hem, tog en dusch och lagade middag. (köttfärssås och spagetti, storkok även denna gång). På kvällen gick vi sedan ut och mötte upp Filip (en svensk kille som Sofia känner från gymnasiet som vi planerat att bo några dagar hos i Margret river) samt hans kompis från Schweiz. Vi gick en runda i centrum där det var julpyntat till max. Därefter ägnade vi kvällen åt att ta en pubrunda (5 barer). På en av barerna beställde jag min livs första öl, anledningen till detta är för att jag egentligen inte tycker om öl men känner att jag måste lära mig att dricka det. Så kände att det va lika bra att passa på här eftersom det är så självklart att man dricker öl. Ölen smakade som alla andra öl, inte så jättegott men den gick ner och det är ett plus ;-) Vid halv ett va vi hemma på hostelet igen och vi slockna direkt. Bye bye/ Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Turistade runt i Adelaide 15-11-12

Publicerat 2012-11-18 12:06:13 i

Idag gick vi upp skapligt för att hinna med allt vi skulle göra. Vi började med ägg och grötfrukost innan vi checkade ut och lämnade in vår packning i bagageutrymmet. Sen styrde vi stegen mot Botanic Gardens, en 20 ha stor park i centrala Adelaide. Där strövade vi omkring i närmare en timme och tittade på allt fint som fanns; det importerade palmhustet från Tyskland, Bicentennial Conservatory som var ett stort växthus som inhyste tropisk regnskog, rosträdgården, ett minne av Elvis Presley och statyn av Carl von Linné. Sedan gick vi vidare till Art Gallery of South Australia, ett konstmuseum. Och ja, det låter tråkigt och det var det med. Ingen av oss har ett dugg intresse av konst men det var gratis och som alla vet; gratis är gott;) När vi kom in började jag filma lite, bara en snabbis, men vakten kom fram och sa det att filmning var förbjuden så sen vågade vi inte ta fram den nåt mer, men konst har ju sitt eget språk som man inte förstår sej på så är ändå inte mycket att ha;) Vi sprang över det fort, vi var nog inte ens i alla salar, sen gick vi till South Australian Museum som låg granne med konstmuseet. Detta var också gratis men så mycket intressantare och roligare. Det hade fem plan med utställningar om allt möjligt. Bland annat fanns det en avdelning med alla världsdelars olika djurslag, en annan med val-och delfin skelett, en om mineraler och bergsarter, en med opalfossiler plus många andra sorters utställningar. Där hade vi kunnat spendera mycket längre tid med att titta och läsa på om allt men klockan bara rusade och vi hade pressat schema. Så kvart i tolv gav vi oss ut på gatorna igen, stannade till och köpte ett refillkort till telefonen, sen vidare till en elektronikaffär och införskaffade nya hörlurar till Gabbi och två stora USB. Efter det gick vi till Coles och handlade lite smått och gott så som aftersun lotion, kortlek och mat som vi kunde ha med oss på den långa tågresan till Perth som skulle starta samma kväll. Efter det styrde vi med raska, och då menar jag verkligen raska, steg tillbaka till hostelet där vi slängde ihop en snabb lunch bestående av sallad, gurka, tomat, kokta ägg och lök. Samtidigt kokte vi ett helt äggpaket och fixade baguetter (matsäck till tåget). Det hela tog tjugo minuter sen var vi ute igen och gick, eller rättare sagt sprang till King William street där vi hoppade på spårvagnen. Vi åkte två stationer och sedan hade vi en bit att gå, runt tio minuter, innan vi slutligen nådde vårt mål; Haigh's chocolates visitor centre. Där hade vi bokat en tjugominuters rundtur vid klockan två och hör häpna, den var gratis;) Och denna gång var detta gratis ordagrant gott! Vi hade kommit dit en kvart innan så vi tog varsin kaffe (det godaste kaffet på mycket, mycket länge. Det godaste på hela resan faktiskt) och sen gick vi runt bland all choklad inne i affären. Vi plågade oss själva med att dricka vårt kaffe medan vi tittade på chokladen som låg där så fint och verkligen skrek "ät mig"! Det fanns allt möjligt i alla möjliga smaker och former; dom vanliga, mjölk-vit-och mörk choklad, tryffel, caramell, aprikos, caffe-latte, mandel, hasselnöt, vin, rom mm mm. Dom fanns i chokladblock, bollar, barer, paketerade i fina presentaskar, det var tomtar, grodor och pandor, vi hade helt enkelt hamnat i chokladhimlen:) Vid två samlades vi i ett litet rum intill affären där vi fick en inledande presentation av företaget och dess chokladproduktion. Sen fick vi gå ut i en besökskorridor och se in i själva produktionen. Även här var kameran förbjuden.
Det var ett familjeägt företag, just nu var dom inne på fjärde generationen. Dom köpte in de torkade kakaobönorna som dom sedan gör sin egna choklad av, det mesta är handgjort och deras produkter säljs bara i egna affärer i tre australienska städer, inget går till export. Guiden (som jag måste nämna var den bästa jag någonsin haft) berättade hur hela processen från böna till färdig chokladprodukt gick till och vi fick se hur det garnerades, rullades och förpackades (allt för hand). Vi fick även smakprov:)) Först fyra runda, platta chokladbitar, två mjölkchoklad och två mörka, sen innan rundan var slut så fick vi fyra runda bollar med aprikos i mitten. Gabbi och jag var snabba ut och ta en till kaffemugg och avnjuta det tillsammans med den goda chokladen. Sen gick vi en till liten runda i affären innan vi bestämde oss för det vi skulle handla. Det blev ett x antal olika sorters bollar och några barer och det hela gick på 17 dollar, så det var rätt dyr choklad. Vi hade fått en rabattkupong på 10% när vi kommit och den passade vi självklart på att utnyttja. Innan vi gick fick vi även en till chokladbit av den trevliga kassörskan:)
Sen gick vi glada i hågen därifrån och tyckte Adelaide hade varit en mycket smakrik och värd upplevelse.

Väl tillbaka på My Place så hämtade vi bara ut vår packning, sen lämnade vi stället förgått. Denna gång bar det av mot tågstationen. Tjejen på hostelet hade varnat om att det var en bit och gå men vi hade innan uppskattat på kartan att det absolut inte kunde vara längre än vad vi hade gått från det förra boendet, så vi struntade i taxi och gick. Och det var faktiskt inte alls så långt plus att det idag var molningt så inte alls lika varmt heller.
Väl framme på stationen checkade vi in våra stora ryggsäckar och vi hade nu en timmes väntetid innan vi fick gå ombord på tåget. Vi passade på att äta på caféet som fanns, lasagne och sallad med pommes (dom serverar allt med pommes här) och sen vid sextiden gick vi på tåget. Vi hade bokat dom billigaste platserna (det minst dyra) det vill säga sitt-och sovstolar men det var sköna säten med mycket gott benutrymme. Tjugo i sju började vi röra på oss och vi hade nu ett och ett halvt dygn framför oss på tåget. Framåt halv tio gick jag och duschade, första gången på ett tåg, men det gick det med. Lite gungit bara;) Sen åt vi varsin av våra baguetter. Nu är det nog snart dags att försöka hitta någon skön sovställning och gungas till sömn medan vi i rätt så långsamt tempo färdas genom Australien:)

Ha det. Kram Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

Morialta Conservation Park & pizza-night

Publicerat 2012-11-14 15:55:59 i
Efter frukosten idag tog vi ännu en till röjning av fotografier, denna gång en sortering av de nytagna från kangaroo island och bilderna sedan igår vid stranden. Gårdagens bilder gick enkelt att radera och spara, mappen "kangaroo island" var dessvärre jobbigare. Det blev bara en översiktlig rensning för sen gick vi och lagade lunch. Efter lunchen bar det iväg 10 km nordöst om Adelaide till Morialta Conservation Park. Dit åkte vi med fem andra backpackers och tjejen från receptionen på vårt hostel "my place". Detta var nämligen en gratis tur som hostelet bjöd på varje onsdag, så självklart tackade vi inte nej till att bli uppskrivna på listan att följa med ;-). Väl framme gick vi en promenad på 4 km i solsken och fågelkvitter. (såg även ett par koalor i träden). Tjejen i receptionen hade fått för sig att göra en film (antar det var en reklamfilm om hostelet) så vi fick agera skådespelare under promenaden. Denna film ska sedan läggas upp på Youtube så vi får väl hålla ögonen öppna om några veckor/månader och se om vi kan hitta hennes film på Internet för att se slutresultatet. Efter promenaden åkte vi hem och slappade lite till på rummet. Vi lade exempelvis upp fler bilder på Facebook, så där kan ni som har tillgång till Facebook se hur gott vi lever. Sedan vid 19.30 var det dags för pizza night. Vilket betyder att alla från hostelet som va sugna på pizza gick iväg till en bar och köpte varsin drink och fick varsin pizza på köpet. Vi hängde sedan kvar i baren ett tag, liveband som spelade dock inte så bra men det va trevligt ändå. Strax innan tio gav vi vika och gick hem. Vi passade då på att skriva upp våra utgifter innan de skulle falla ur minnet samt packade väskan eftersom vi checkar ut och lämnar Adelaide imorgon. Så som sagt, imorgon bär det av mot nästa delstat, stad och kust nämligen Westcost, Perth!
Tåget kommer ta ca 1,5 dygn så jag hoppas verkligen att det är bättre kvalité än kustpilen dvs UTAN krångel...
Tjabba tjena hejdå / Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Glenelg

Publicerat 2012-11-13 12:25:42 i

Som sagt, igår hängde jag med ut på kvällen. Efter en dusch och lite turbofix så kom Aleks och Sema och mötte upp mej utanför hostelet och vi gick vidare till den bestämda mötesplatsen där vi mötte upp dom resterande fyra som hade valt och komma. Vi hittade ganska så snabbt ett ställe som såg bra ut (det var dom blinkande, färgstarka träden utanför som avgjorde;)) så vi gick in, beställde dricka och satte oss vid några bord. Vi hade det jätte trevligt och jag låg inte i sängen förens halv fyra på morgon. Så när klockan väckte mej vid kvart i nio så var jag rätt seg, men det var bara att gå upp och äta frukost (vi får frukost här och den slutar klockan halv tio och vi måste ju passa på när det bjuds) Efter frukost hängde vi på rummet fram till lunch då vi fixade en snabb sallad och åt, sen packade vi väskan och gick bort till King William street där vi hoppade på spårvagnen som tog oss ut till förorten Glenelg och stranden:) Huur fint som helst! Vit sandstrand, palmer, sol, lyx, ja, som värsta paradiset. Själva Glenelg var jätte mysigt med en huvudgata som kantades med restauranger, glassbarer, affärer och caféer och när vi hoppade av spårvagnen var vi i princip redan på stranden. Så vi gick ner och hittade oss en plats vid en mur som gav lä då det blåste kallt vid havet men också tillät tillräckligt med fläkt när solen stekte på. Där låg vi och njöt några timmar och försökte bättre på brännan lite. Sen gick vi och letade upp en "glassbar" där dom serverade frozen yoghurt istället för den vanliga glassen och tog betalt i hekto. Detta hade vi blivit rekommenderade att prova på av Aleks och Sema som hade varit där dagarna innan.
Så vi tog oss varsin bytta och började välja yogurt. Eller välja och välja, jag tog lita av alla smaker utom två så var inte så svåra val. Det fanns mango, kokos, blåbär/hallon, vanilj, holländsk choklad, jordgubb, cheesecake, ananas, banan, karamell m.fl. Nästa "station" var färsk frukt; jordgubbar, kiwi, mango, melon, björnbär, persikor, apelsin, vindruvor och mycket mer. *Går vidare* Nu kom vi till godiset. Det fanns Rocky road, gelé nallar, sura maskar, minimarshmellows, choklad i olika former, m&m, och massor med olika nötter. Som om inte detta var nog så var det på slutet tre olika sorters strössel, fyra olika kalla såser (choklad, kola, passionfrukt och nån mer) och två varma, choklad och kolasås. När vi var klara och kommit fram till kassen var det dags att väga våra fulla byttor. Min vägde lite under 500 g och Gabbis lite över så för bägge gav vi ungefär 25 dollar. Vi betalde och slog oss ner och njöt. Det var gott kan jag lova! Vi fick inte redigt nog heller så tog en vända till men denna gång delade vi på en bytta och tog bara några av smakerna vi tyckte bäst om eller vi var tvungna att smaka igen då dom försvunnit bland allt annat i den första omgången. Även frukten hoppade vi över och tog bara dom allra godaste chokladbitarna sen dränkte vi det hela i de varma choklad och kolasåserna. Mmmmmmmm:D

Efter det mega sockerintaget så gick vi tillbaka ut på stranden och satte oss på en bänk på strandpromenaden och avnjöt vår picknick. Likadant som i Darwin så avslutar vi även den här staden med en liten romantisk dejt med färsk frukt som vi denna gång kunde doppa i chokladsåsen som vi sparat. Jag säger bara, jordgubbar med chokladsås, ni fattar;)
Denna gång skippade vi dock vinet och kexen, men tror inte det hade fått plats något mer i magen;)
Sen efter lite korttagning i solen hoppade vi på spårvagnen tillbaka in till Adelaide och gick tillbaka till vårt hostel.
Vi har det rätt bra här måste jag säga:)

Ciao Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

kangaroo island 2 dagar (1 natt) 11.11.12.

Publicerat 2012-11-12 12:39:00 i
På söndagsmorgonen (igår morse) var vi uppe före tuppen för då var det dags för ännu en äventyrstripp! Strax före halv sju kom företaget "groovy grape getaways Australia" och hämtade upp oss utanför vårt hostel och sen bar det av. 1,5 timme med minibussen sen va vi framme vid färjan. Färjan som dessutom är världens dyraste i förhållande till sträckan. Efter någon halvtimme si så där fick vi gå på färjan och 45 minuter med gung och lite halvt illamående var vi framme på kangaroo island i Penneshaw. Kangaroo island är ön som vi hört så mycket positivt om och att det skulle vara så fint. Ungefär som en paradis ö.Första sevärdheten blev prospect hill, där vi gick upp för en lång trappa (510 trappsteg) och fick en utsikt av ön. Därefter åkte vi vidare och stannade tillslut någonstans för att laga lunch.(Jag va vrålhungrig vid detta laget.) Det blev som vanligt wraps. Mätta och belåtna åkte vi vidare till seal bay. Här blev vi guidade nere på stranden bland sjölejonen som låg och stekte. Vi var tvunga att hålla ett visst avstånd till dem och hålla oss i grupp med guiden så de inte skulle bli irriterade och möjligtvis aggressiva. Där fanns både stora och små. Ungarna låg och diade på sina mammor. En del ungar passade på att ta sig ner till havet för att surfa lite på vågorna dessvärre hade de sedan svårare att hitta sin mamma när de kommit upp på stranden igen.(Mor och unge känner igen varandra via ropen och mamman avvisar alla andras ungar). En unge gick omkring länge och ropade men ingen mamma var rätt. Det va faktiskt lite synd om den lille men också fränt att fått sett det på riktigt och nu ha en egen inspelad film på det... När många filmer och foton var tagna gick vi vidare och jag är nästan säker på att ungen tillslut hittade sin mamma trots att vi inte såg det, åtminstone hoppas jag det. Nästa ställe blev Vivonne Bay där vi i blåsten tog en kajaktur på Harriet River. Riktigt kul och jobbigt :-) Sista sevärdheten för dagen blev i Hanson Bay, där vi gick omkring på koala Walk och tittade upp i träden på jakt efter att se koalor. De var ganska svåra att se då de har väldigt bra kamouflage och satt tryckta mot trädstammarna. Men vi såg åtminstone 5 stycken. Vi hoppade sedan in i minibussen och åkte en kort runda och såg lite kängurur och några gäss (av något slag) sedan va vi framme vid vårt boende för natten. Vi gick in och valde sängar. Jag, Sofia och två andra svenskar (Alek och Sema) valde ett gemensamt rum. Till kvällsmat blev det grillad lök och kyckling med sallad som vi alla hjälpts åt med att skära ihop, jätte gott! När klockan blivit närmre elva gick vi fyra svenskar till sängs och småpratade om lite allt möjligt tills vi somnade gott. Imorse ringde alarmet vid sex och vi lämnade boendet vid sju. Dagens första sevärdhet blev en morgonpromenad på promenadslingan vid namn snake lagoon hike på 4 km i Flinders Chase nationalpark, vilket är South Australias största naturskyddsområde. Det var vacker natur och vi såg som tur va inga ormar. Så själva namnet kan vara lite missvisande men historien bakom det är att när stället upptäcktes va det en lagun och det första de såg var ormar(om vi förstod vår guide rätt)... Efter den uppfriskande morgonpromenaden åkte vi vidare och stannade till i en backe där vi kunde se hur död skogen blivit efter skogsbranden 2007 som startade av ett åskväder när blixten slog ner. I branden dog ca 5000 koalor (inte bara för branden skull utan också för att maten försvann så de svälte ihjäl) och många kängurur hoppade över bergskanten (antagligen av stress) och därmed miste sitt liv. Även en människa som försökte hjälpa till, strök med. Idag är skogen påväg att repa sig och det är ju tur :-)Vårt nästa stopp blev vid Remarkable Rocks. Lättas beskrivet är det stora urgröpta stenar som var bland det roligaste på hela kangaroo island trippen. (Bilderna på Facebook och i fotoalbum får beskriva). Vi åkte därefter till Admirals Arch men stannade först till vid en fyr för ett foto. Admirals Arch är ett ställe med gamla skogsrötter som blivit fossiler då själva skogen idag är helt borta. Även detta är väldigt svårt att förklara så i detta fall stämmer ordspråket "en bild säger mer än tusen ord" VÄLDIGT bra. Påväg ner/upp till detta ställe var naturen helt fantastisk! Nere på klipporna låg "Nya Zeelands sjölejon" och gassade. Ja även detta va bland det bästa på ön(av det vi fick se). Efter denna fina sevärdhet åkte vi iväg för att göra lunch. - Hamburgare. Det sista vi fick se och göra på kangaroo island var att testa på sandboarding i Little Sahara. Så vi gick ut i den vita sand-öknen, poolerade upp brädan, promenerade upp för backen med tunga steg i sandblåsten och sen va det bara att sätta sig på brädan och åka ner som pulka på snö. Resultatet blev sand i ansiktet eller faktiskt sand lite över allt. Så jag tror faktiskt jag föredrar pulka på snö istället, dock är det positiva med sandboarding att man slipper frysa om fötterna för sanden sipprar varmt och skönt mellan tårna... :-) Tyvärr hann vi bara åka ett åk för sen begav vi oss iväg mot färjan för hemfärd till Adelaide. Vid nio på kvällen va vi äntligen "hemma" igen på vårt hostel och det kändes skönt! De flesta skulle ut på en bar som lite avslutning, jag stannade dock hemma för jag var trött och hade dessutom fått in sand i ögat så jag kände mig inte alls pigg på utgång. Kram Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

My Place

Publicerat 2012-11-10 11:30:09 i

Jaha, vi som trodde vi skulle komma undan smidigt idag med gratis buss och allt, men icke sa Nicke! När vi hade suttit och väntat och precis hade fått på oss våra tunga väskor och ställt oss vid hållplatsen kommer en tjej fram och säger att förmiddagens bussar är inställda p.g.a någon sorts festival. (Vi hade tidigare sett en karneval komma på gatan bredvid med en massa sagofigurer) Så det var bara att börja trava och gå med vår packning. Det var långt, tog oss 40 min att komma fram, och varmt var det så svettiga blev vi i värmen. Väl framme checkade in och vi blev glatt överraskade på hostelet. Det var fint och hemtrevligt, stort och ljust kök (mycket, myycket fräschare än det förra), allt folk är jätte trevligt OCH fritt wi-fi:)) Dock var rummet rätt litet och tror vi sover med tre killar denna gång, men gäller ju bara en natt då vi imorgon ska till Kangaroo Island och tillbringa två dagar där:)

Iallafall, vid halv två tiden drog vi oss bort till central marker igen för idag skulle det tydligen vara 'utförsäljning' sista timmen. På söndagar och måndagar är marknaden stängd så då försöker dom väl sälja av så mycket frukt och grönt som möjligt på lördagar.
Och vilket liv det var då! Försäljare som skrek ut just sitt pris på mango, tomater och sparris, en dollar hit och två dollar dit. Och folk överallt som trängdes. Tillslut visste man inte var man var och vart man redan hade kollat priset så tillslut bara tog vi nån frukt på nått ställe som såg bra ut och sen gick vi vidare till nästa stånd och handlade nåt annat. När vi var nöjda, eller rättare sagt när våra småmynt var slut så gick vi över till Coles och handlade lite kyckling filé som vi skulle ha till kvällens middag. Och se på katten, vid vår självskanning hade någon glömt några mynt så vi tyckte det var synd dom låg där bortglömde så dom plockade vi upp och sen kunde vi gå en runda till på marknaden och få me oss lite vindruvor och en gurka i kassen också:)

Sen gick vi hemåt, helt slut i huvvet, så det blev lite slappande i rummet innan vi packade inför morgondagen och lagade middag. Jag måste säga det att vi är utomordentliga kockar, vi har inte mycket att tillgå i form av kryddor och smaksättande men vi lyckas varje gång med vår mat, smarrigt värre:))

Blir nog sängen snart, imorgon när jag går upp är det full fart på pumpen och jaktfesten i Skinnskatteberg, men nejdå jag är inte alls avis........

Hej svejs/ Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

En liten uppdatering från en cementklump

Publicerat 2012-11-10 01:04:00 i

För tillfället sitter vi här på en cementklump och väntar på bussen, en gratis buss som går runt stan en gång i timmen. Vi har checkat ut från vårt hostel och är på väg mot det nya som vi bokade för några dar sen och som ligger på andra sidan stan, eller iallafall tillräckligt långt borta för att inte orka gå hela vägen dit med vår packning.
Ska bli såå gött att slippa det här stället. Man blev väckt hela tiden av allt folk som sprang runt, det knarrade i det gamla trägolvet i rummet så det lät som en skock elefanter var i rummet när det i själva verket bara var en person som gick runt, det hostades och snörvlades, kom in nytt folk hela tiden tyckte vi så hade ingen som helst koll på hur många eller vilka det var som bodde där och köket var jätte litet och äckligt. Så nu hoppas vi verkligen att det blir bättre:)

Igår hände inte så mycket. Efter frukost gick vi på lite upptäcktsfärd här i Adelaide, gick till centrum och kollade in i lite affärer (dock bara titta, inte köpa) sen gick vi ner till floden som rinner genom stan och satte oss på en bänk och åt vår lilla medtagna matsäck. Sen njöt vi en stund av solen som i lä blir riktigt varm:) Efter det gick vi hem och på eftermiddagen och kvällen roade vi oss med att gå igenom alla våra kort och filmer, radera det som är onödigt, sortera, lägga in på datorn och sen spara över dom på USB. Det blir hur mycket kort som helst så skönt vi tar tag i det på en gång så man inte har allt kvar när man kommer hem:)

Idag är det helt annan luft här, inte alls lika kallt som det varit dom två senaste dagarna och det blåser inte, så kanske blir att besöka stranden i eftermiddag:) känns inte bra att gå i långbyxor och kofta;)

Kram på er /Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer

Lugn dag i Adelaide

Publicerat 2012-11-08 09:07:24 i
Idag hade vi återigen en lugn dag. Vi gjorde inte så mycket mer än att koka gröt till frukost, gå runt i Adelaide för att leta boende för våra kommande fyra nätter som ännu inte är bokade samt besökte "central market" som är en stor marknad med bland annat färska frukter, grönsaker, kött, nötter och blommor. Efter att vi handlat det vi behövde gick vi hemåt. Stannade till vid en park och åt varsin banan och nektarin. Väl hemma på vårt hostel lagade vi köttfärssås (helt från grunden med det färska råvaror vi inhandlat). Sen blev det tv-tittande (och en tupplur för min del). Nu är klockan 18.40 och det blir nog inte så mycket mer ikväll än att äta resten av vår överblivna lunch, se på tv och sen krypa till sängs.
ha de gött! / Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Adelaide 07-11-12

Publicerat 2012-11-07 12:11:45 i
Vid niotiden rullade vi iväg på våra sista 30 mil av vår fjortondagars resa med Adventures tours. Dagen till ära bjöds det på pannkakor och vattenmelon till frukost (samt den vanliga frukostbuffén som varit toastbröd, te/kaffe, juice, flingor och mjölk under vår resa). Pannkakorna va SÅA GODA! Mumsigt med jordgubbssylt och "sprutgrädde" som topping :-)

Strax efter Quorn och strax innan den lilla byn Melrose passerade vi den nordligaste gränsen för att kunna bruka jorden året runt. Det började alltså bli grönare och grönare och mindre öken i takt med vår färd söder ut. Väl framme i Melrose åkte vi upp till en utsiktsplats och såg från "ovan" hur allt faktiskt såg mycket mer levande ut än vad det exempelvis gjort i Quorn. Här i Melrose liknade landskapet som vårt Skåne. Långa skiften med olika sädeslag och boskapsdjur. Ju längre bort vi kom från Melrose blev landskapet mer kuperat. I staden Clare byttes fälten med sädeslag ut mot stora vinodlingar. Vi stannade till i Clare för toalettbesök och sedan åkte vi vidare till vindistriktet Sevenhill i Clare walley. Där hade vi lunch i form av minibaguetter med olika innehåll som Scotty hämtat ut på ett café i Clare. Efter vår lilla picknick i trädgården i Sevenhill gick vi in och tittade på muséet om vin. Därefter va det vinprovning för vår del. Scotty fick i uppdrag av mig att filma oss när vi smakade på de olika vinen. (De blev som de blev. Relativt roliga eftersom det va Scotty som stod för filmningen). Själva vinprovningen började med vittvin. Tur för mig och Sofia eftersom vi har svårt för rödvin. Efter x-antal olika vita viner blev det ca tre röda, ett rosé och tre portvin. Jag har fortfarande inte ändrat mitt ointresse till rödvin då det bara smakade trä. Portvinet och det vita vinet passade däremot mer min smak. En sort av de vita va så sött att det smakade som saft. Mumma! När vi va lagom runda om fötterna, nej jag skojar bara. Jag menar givetvis när vi satt våra smaklökar på största prov gick vi ut och tittade på vinodlingarna samt en kyrka som fanns i vindistriktet. Vi satte oss sedan i bussen och lämnade Clare walley bakom oss och siktade vidare mot vår slutdestination ADELAIDE! När vi närmade oss Adelaide var landskapet återigen relativt platt med stora fält. Vi kom längre och längre närmre staden. Helt plötsligt hade vi åkt igenom en bit av staden och jag förstått att Adelaide va en stor stad.

När vi kom fram till vårt hostel gick Sofia och jag av. Plockade ut våra väskor från bussen och sa hejdå till de andra sedan checkade vi in i rum 11 på Adelaide travellers inn. Känslan att vara framme i den stad som vi så länge längtat efter kändes helt konstig. Allt hade gått så snabbt men också så långsamt. Vi eller i alla fall JAG kände mig bortlämnad och utelämnad. Kände mig som jag blev lämnad på dagis helt ensam och övergiven (dock har jag aldrig gått på dagis men jag kan tänka mig hur barnen känner sig när de blir lämnade helt ensamma på ett nytt ställe för första gången). Jag kände nästan rädsla och sorg. Vet inte om det kan vara så att det faktiskt inte är förens nu det gått upp för mig att vi är på vår egna resa och ska ta våra egna beslut i 6 månader till på andra sidan jorden. Den första månaden som gått har jag bara följt med som om det vore en lek. Nu är det på allvar, men vem vet. Imorgon kanske det känns som en lek igen?
Det kändes iaf mycket bättre när vi gått ut på gatan där vi hade fritt Wifi så jag kunde få avreagera min rädsla genom att prata på Skype och Facebook samt efter kvällsmaten som ikväll blev nudlar, champinjoner, stekt ägg och grönsaker.
Snart ska vi gå in på vårt rum och sova, det ska bli skönt. Jag fryser om fötterna så jag ska ta på mig ett par tjocka mysiga strumpor, ni läste rätt. JAG FRYSER, det är bara 16 grader här nu, jag som är van med minst 30 grader... Så godnatt på er och frys inte ihjäl i regniga Sverige.
Stor kram Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Flinders ranges nationalpark 06-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:35:40 i
Efter frukosten åkte vi iväg till ett ställe som heter Wilpena. Wilpena ligger i nationalparken Flinders Range (45 mil norr om Adelaide). Där började vi med att bergsvandra upp till mount Ohlssen Bagge som är 923 meter högt och vandringsleden va totalt 6,4 km lång. Jag kan säga det att det kändes i både knäna och låren, värst va det nerför. Både Sofia och jag kom fram till att denna vandring va den värsta eftersom det va relativt brant. Som tur va så hade vi tur med vädret för idag va det halvklart så ingen stekande sol och därmed heller ingen direkt hetta som förvärrade vandringen. Pjuh* Vi var sedan nere på plan yta igen efter ca 3 timmar, då stod lunchen inne på Wilpena resort och väntade. Idag serverades det mackor och uppskuren frukt. Mums. När vi ätit klart vilade vi en stund ute vid poolen, det var dock bara vår guide som badade. Vi andra kände inte för det, då det inte riktigt va något badväder. Vi lämnade sedan Wilpena vid två tiden och åkte runt i Flinders ranges nationalpark för att se naturen och djurlivet. Vi såg många Emus och en del skuttande kängurur och även får då vi åkte på privat mark som fårbönderna låtit vara öppen för allmänheten. Efter den skuttiga grus/sandvägen kom vi ut på asfalt igen och passerade byn Hawker. Vi skulle egentligen ha gått en 20 minuters vandring och tittat på aboriginsk konst men eftersom det vid detta laget börjat regna och blixtrat igen, samt att vi redan sett "tillräckligt" utav det vid Ayers rock och i kakadu nationalpark åkte vi istället hem till Quorn. Där tog vi det lugnt innan vi vid sjutiden gick bort till restaurangen och åt middag. Efter en rolig middag med många skämt som vår guide Scotty bjöd på, gick vi hem och avslutade kvällen med att se på skräckfilm. Filmens titel är wolf creek och är inspelad runtomkring i området. Här om dagen åkte vi exempelvis förbi en bro i Port Augusta som är med i filmen samt genom en liten tunnel och över en tågkorsning när vi var påväg ut till Warren George. Även idag åkte vi någon sträcka som också var med i filmen. Själva filmen va kanske inte den bästa och definitivt inte slutet men så är det väl alltid med skräckfilmer. Jag tyckte i alla fall det va kul att vi gemensamt såg den trots att exempelvis Sofia satt och tryckte i ett hörn bakom ett täcke och bad mig berätta vad som hände. Alla tyckte det var mer intressant att titta på hur rädd hon va än att titta på filmen. Haha... När filmen va slut gick vi till våra rum. Killarna tyckte det va kul att skrämma oss lite, så en av killarna lämnade rummet före oss andra och hoppade fram när vi gick förbi. Lite senare kom de också och knackade på vår dörr och på vårt fönster. Vi somnade sedan gott strax innan elva. Det här va sista natten på vår 14 dagars resa. Jag säger bara det: -Tur att det inte är vår sista natt i Australien för fy så mycket mer jag vill hinna med att uppleva!
Tjingeling /Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Quorn 05-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:33:58 i
Vi lämnade Coober Pedy strax innan klockan åtta och då va temperaturen 23 grader (kändes nästan kallt.) Det småregnade lite också, så idag va det ruggigt väder och jag tror vi alla kände oss väldigt sega. Rätt som det va saktade vår guide Scotty in och stannade bussen. På vägen låg nämligen en påkörd emu med brutet ben. Scotty gick ut och kollade om den va ordentligt skadad vilken den va. Så han kom in och sa att han va tvungen att slå ihjäl den så ville vi inte se skulle vi titta åt ett annat håll. Jag ville inte se, medan Sofia tittade ibland och höll mig uppgraderad om vad som hände. - TACK Sofia, det var inte riktigt så att jag bad dig om att berätta hur vår guide tog död på den och hur resultatet blev. :-P (Det kan vara känsligt för en del läsare så därför utelämnar jag hur det gick till). Jag säger bara: Stackars fågel! :-( När det hemska va gjort åkte vi vidare och vi såg flera kängurur sitta längs med vägen som hoppade iväg när vi närmade oss. De va snabba i sina hopp och hade väldigt bra kamouflage då jag knappt såg dem när de hoppade i sanden. Vi stannade till i Glendambo vid en Shell-mack för att tanka upp bussen och gå på toa. Sedan körde vi vidare och stannade vid Lake hart som va en uttorkad saltvattens sjö. Det var inte så mycket att se utan det luktade mest illa och där fanns också många irriterande flugor. När vi fotograferat klart åkte vi vidare till Woomera som har ett invånarantal på ca 1000 personer. Där åt vi vår lunch som var förbeställd. Det blev hamburgare med ägg,lök,bacon,rödbeta,sallad,tomat och självklart en biff som innehåll. När vi var mätta gick vi runt och tittade lite på vad staden hade att erbjuda men ingen hade riktigt intresse att titta på miniatyrer av militärflygplan, rymdskepp och vapen av olika slag. Så ganska snart hoppade vi in i bussen igen och drog vidare ytterligare två timmar. Vår nästa anhalt va Port Augusta för ännu ett toalettbesök. Därefter åkte vi ut på "landet". (Jag säger så för att vi åkte förbi stora hagar med får och kor) Vi åkte även förbi Quorn (där vi ska övernatta de sista två nätterna på vår resa) för först va vår destination Warren George där vi stannade för att gå runt i naturen och titta på vilda ringsvans vollabis, dock va de relativt "tama" så vi kunde gå ganska nära med kameran. Det va spännande och kul! På vägen tillbaka gick en slags skink förbi, så vi stannade bussen och hoppade ut för att se närmre på den. Scotty berättade att dess enda försvar var att öppna munnen och räcka ut sin mörkblåa tunga i hopp om att fienden skulle bli rädd och gå. Dock är den väldigt rörlig i skelettet och bakdelen liknar framdelen så känner den sig hotad kan den på något vis ändra riktning på fötterna så det ser att vara två stycken så även detta kan kanske räknas som ett slags försvar. När vi va nöjda med hans poseringar som han bjöd på hoppade vi in och åkte tillbaka till Quorn. Vi lastade ut våra väskor och såg oss omkring. Sen tog vi en snabb dusch och tvättade våra kläder som vid det här laget verkligen behövdes tvättas! Vid 19-tiden gick vi bort till en restaurang och åt middag denna var också förbeställd. Kvällen bjöd på åskväder så när vi ätit upp gick vi ut för att kolla på blixtarna. Det känns som åskan förföljer oss för trots att vi åker flera mil så blixtrar det ändå på kvällen där vi befinner oss. När vi skulle hem gick Scotty hem och hämtade bussen för vi skulle testa partyljuset som fanns i den. Så de ca 350 meterna som vi hade hem åkte vi i bussen och hade disco.(Det blir bara roligt om man gör det roligt...) Väl hemma va alla rätt så trötta så det blev sängen nästan direkt. /Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Coober Pedy 04-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:32:36 i
Som sagt, inatt sov vi ute på varsin plastmadrass under bar himmel. Det va en mycket bättre upplevelse än förra gången då det inatt va lagom varmt, ingen blåst eller åska som störde. (Det blekte bara på himlen när vi åt mat men det hade gått över när vi väl lade oss.) Innan vi somnade hann vi se minst 5 stjärnfall så vi passade på att önska oss drömmar två gånger om för att hoppas på att drömmarna skulle få starkare verkan. (Man kan ju inte annat än försöka ;-) ). Det va coolt att se så starka "stjärnfall" så ofta. Den första vi såg va riktigt lysande grön och föll relativt sakta så vi verkligen hann se fenomenet. De andra va mer ljust lysande och snabbare.
Efter det 5:e fallet slöt vi ögonen och somnade gott.
Jag vaknade på morgonkvisten och såg solen gå upp i horisonten så jag försökte tyst smuggla ut min kamera från tältet och fotografera, sen lade jag mig på min madrass och somnade om. Någon stund efter vaknade vi av de irriterande små flugorna som är på och biter på oss hela tiden. De flyger in i näsan/munnen när vi är ute och går och biter på oss vart de än kommer åt. De är värre än vanliga svenska flugor. Flyger till och med in under solglasögonen. Ja de är riktigt irriterande, men det va bara en parantes....
Efter frukosten och i ordningsplocket lämnade vi detta camp i Marla vid 8.20 för att fortsätta vår resa mot Coober Pedy. Innan vi kom fram till Coober Pedy stannade vi till vid the Breakaways, en gammal sjöbotten som i takt med klimatförändring torkats ut och gått miste om massor med marina arter. Under miljoner av år har det genom erosion av vind och vatten "grävt" sig neråt och blivit bergstoppar som består av sandsten. Där va det hett och blåsigt som bara den, vilket vi märkte när vi var ute och fotograferade. Vi höll nästan på att blåsa iväg. Vi kände oss som blästrade då sandkornen blåste upp och piskade våra bara ben. När vi kom in i bussen kändes huden helt konstigt. Det va så konstigt att det inte går att förklara. Typ som om det va luft mellan huden och skelettet, ja jag vet det låter konstigt och det va det också. :-S Såg också ut som vi hade varit i en enorm kraftig hårfön då jag hade utsläppt hår så håret stod i stort sätt rakt upp eftersom även sand blåst in i det. På en kulle lite längre bort gjorde vi gruppfoto och även hoppbilder. Resultatet blev riktigt fränt! Här blåste det som värst, man va nästan rädd att man skulle lyfta av vinden och blåsa iväg. Innan vi lämnade denna plats
stannade vi för att ta kort på världens längsta stängsel som sträcker sig från south Australia via nordvästra hörnet av new south wales upp till Queensland. Stängslet är dubbelt så långt som kinesiskamuren. Totalt 5600 kilometer långt och detta är uppsatt för att hålla vildhunden- dingon borta från får och andra boskapsdjur.

Väl framme i Coober Pedy gick vi på en allmän toalett, inte en vanlig sådan utan den coolaste toalett jag sett hittills. Jag som har rest en del tycker att toaletter är det mest intressanta att se när jag är ute och reser för det är alltid någon som har en coolare effekt än en annan. Okej toaletter kanske inte är så kul, men det är något man alltid behöver besöka och då är det alltid kul att se hur de fungerar. Som i Japan har de flashljud så de utanför inte ska höra vad man gör där inne, de har också värme i toalettringen, fram och baktvätt samt lufttork. Så ja, det är vad vissa toaletter i Japan har. Här då i Coober Pedy, där man tänker att en allmän toalett ska vara väldigt enkel och "äcklig" va det istället som att gå in i ett rymdskepp! Först och främst tryckte man på en knapp så en automatisk skjutdörr öppnades, därefter tryckte man på knappen igen så dörren stängdes. Då sade en röst något i form med "du har nu 10 minuter på dig" och sedan spelades en trevlig lugn klassisk musik tills man ställde sig upp för att tvätta händerna. Tyvärr va pappret slut så vi använde "manuellt" papper som vi tagit med från bussen. Hade det funnits papper hade det nämligen kommit ut papper efter att man tryckt på en knapp. Så det va synd att vi inte fick se det... Nåväl. När man va klar med toalett-momentet var det dags att sätta händerna under hålet med tvål och vips så spröt det automatiskt ut tvål i handen, sen flyttade man händerna några centimeter till och då rann det vatten automatiskt SAMTIDIGT som toaletten spolades. Du va alltså tvungen att tvätta händerna för att få toaletten att spola bort det du lämnat efter dig. Riktigt smart! Så nästsista momentet va då att flytta händerna till lufttorken som gick igång på ett kick när du satte händerna under, därefter va det bara att trycka på dörrknappen och gå ut när den automatiska skjutdörren öppnat sig. Hel grymt! Eftersom jag själv tyckte det va så säreget så filmade jag självklart hur det gick till ;-)

Efter toalettbesöket gick vi in i en kyrka som låg under marken. Jätte mysig, liten och fin. Svalt och skönt eftersom det va 38 grader ute.

Coober Pedy Ligger 95 mil nordväst om Adelaide (som är vår slutdestination av denna fjorton dagarsresa, idag är vi på vår elfte dag). Lyckligtvis är det vår här, för på vintern kan nätterna bli obehagligt kalla och på sommaren kan det bli mellan 45-50 grader i skuggan som det dessutom finns väldigt lite av i Coober Pedy. För att överleva hettan bor folket under marken och detta coola ställe har fått sitt namn av aboriginerna, de döpte det till Coober Pedy för det betyder "vita människors hål i marken". Här finns också fält med opaler som används till smyckes tillverkning. Opaler är stenar som består av vattenhaltig kiseldioxid (är inte kristall utan mer som kvarts). Både australiensare och folk runt om i världen kommer hit till Coober Pedy för att just leta efter dessa opaler och om man har tur att hitta något kan man åka därifrån som rik åtminstone rikare, då man inte behöver ha något myndighetstillstånd för att räfsa runt i högarna utan det enda som behövs är tillstånd från markägaren. När vi åkte runt här såg vi skyltar överallt med texten "opal" så de verkar verkligen leva på denna vackra sten. Så det känns coolt att få chansen att utforska och uppleva detta häftiga ställe.
Vi åt lunch på en restaurang som vår guide förbeställt åt oss. Det blev paj, sallad och pommes. Mycket gott. Mätta och belåtna gick vi där ifrån. På andra sidan gatan skulle vi bo under natten. Även detta ställe va inbyggt i ett berg så vi skulle få bo som de riktiga invånarna. Härligt då temperaturen höjt sig till 40 grader. Inne i vårt "hem" med väggar, golv och tak av sten va det svalt. Det va som att gå i en jordkällare. Helt grymt att de lyckats gräva ut rum i berget och fått in både elektricitet och vatten. Det fanns till och med täckning på mobilen vilket inte fanns i resterande delar av ödemarken vi besökt de senaste dagarna.
Vid två tiden gick vi till museet som låg nedanför, där det utöver det vanliga med informations montrar även fanns biograf. I biografen fanns tre projektorer som vissa stunder va sammankopplade och hade samma bild medan andra stunder hade exempelvis bilden i mitten ett annat motiv. Filmen handlade iaf om opaler. När filmen va slut försvann mitten duken och där bakom stod en guide och visade hur man slipade till opaler och vilka som va mest värda mm. Därefter fick vi en guidad tur i berget som va en gammal gruva. Riktigt coolt. Det var därefter dags för OSS att få chansen att hitta värdefulla opaler. Vi åkte därför till ett område med det utgrävda materialet från gruvan för att gå runt i hettan och leta. Killarna gav upp först, vi tjejer vi ville allt hitta oss något vackert men tyvärr blev slutet inte sådant. Jag hittade en liten sten som va väldigt nära att va en opal om den fått legat lite längre. TYPISKT. Vi åkte hem när alla gett upp hoppet. Varvade ner en stund och vid femtiden åkte vi till Josephines art gallery där vi gick runt och kollade på opal-smycken och konst samt testade att blåsa i långa ihåliga rör som aboriginer använder som instrument. Det va både svårt och roligt. Medan vi var där,blev det värsta ovädret ute. Blåst och regn. Tillslut kom äntligen det vi var tillkomna för, nämligen att få se små röda känguru ungar matas. De var såå söta!


När ovädret va över kunde vi gå ut till de äldre och mata dom med nötter och torkad frukt. Sött sött.


När både djuren och vi va nöjda gick vi hem och tog en välbehövlig dusch. På kvällen åt vi pizza på samma restaurang vi åt på vid lunchen sen gick vi till en bar med spelrum som inte var någon vidare bar. Ingen musik och allt kostade. Så Sofia och jag roade oss med att titta på bilder och filmer från de senaste dagarna.(Kul vi kan roa oss med något). Därefter blev det att gå hem till sängen och bo under marken, klockan va då 22.15 och ute var det 31 grader varmt... Jag tycker vi har haft en grym dag här i Coober Pedy så jag är riktigt nöjd! :-) kram Gabriella
Direktlänk, 0 Kommentarer

Kings Canyon 03-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:28:35 i
Det var nog tur vi flyttade in i tälten igår kväll, då vi vaknade mitt i natten av värsta åskovädret. Tror dock inte det regnade något men det blekte på rätt bra. Jag var så pass trött så bara vaknade, vände på mej och somna som ett litet barn igen. När klockan sedan ringde så var det bara att masa sej upp och äta frukost. Anledningen till denna tidig morgon var för att vi skulle gå en runda i Kings Canyon som är en bergskedja belägen mellan Alice Springs och Ayers Rock. Vi började gå vid typ kvart över sex tiden och då var det 26 grader. Rundan började med en brant stigning men sedan planade det ut när vi gick uppe på berget. Det hela tog ungefär tre och en halv timme då vår guide, Elsa berättade massa fakta också på vägen. När vi kommit tillbaka till bussen visade temperaturen 46 grader och då vår klockan bara strax innan tio på morgonen! Tur det blåste under nästan hela tiden vi gick för annars hade vi nog trillat av pinn allihop. Vid ungefär halva rundan så stannade vi till i 'The Garden of Eden' för ett lite längre break. Det är ett vattenhål som det alltid finns vatten i och dit aboriginerna går när det är som allra torrast och svårast. Elsa hade aldrig sett så lite vatten under sina 2,5 år som guide, så skönt vi inte ska va här denna sommar säger jag bara.
Klippväggarna i Kings Canyon är mycket branta och höga, tror dom var uppemot 8-900 meter och inga stängslen vid kanterna så man kunde princip stå på kanten och se rakt ner, så vi fick inte gå närmare än två meter för det kunde vara överhäng som kunde brista då berget är bara uppbyggt av sandsten som är väldigt poröst. Elsa berättade om personer som gjort så kallade hoppbilder på kanterna och snubblat så dom nästan fallit ner och en liten familj där pappan och dottern skulle posera på kanten medan mamman tog bilden och pappan vänder sej om och råkar slå till dottern med sin ryggsäck han har på ryggen och hon ramlar över kanten, hemskt! Så vi höll oss borta där ifrån.
Det var iallafall några riktigt fina utsiktsplatser vi var på där vi såg miltals.

Sedan var det dags för lunch så vi åkte tillbaka till campingen, åt lite och sen tog vi ett snabbt och avsvalkande dopp i poolen innan det var dags för nästa förflyttning. Nu skulle vi åka tre timmar tillbaka till en träffpunk där Gabbi och jag tillsammans med fem andra bytte buss till en som gick söderut mot Adelaide medans Elsa fortsatte norrut med resterande av gruppen tillbaka till Alice Springs.
Vi åkte väl i runt tre, rätt snabba timmar ändå, ner till Marla, där vi skulle tillbringa natten. På vägen stannade vi till när vi körde över till South Australia och tog lite kort vid skylten. Äntligen får vi lämna Northern Territory och börja på något nytt.
När vi kommit fram så fixades maten på ett liket kick, tacos, sen tände vår nya chaufför och guide en brasa i grillen utanför och vi satte oss ner och grillade lite marshmallows. Dock var dom inte alls lika goda som svenska. I och med att vi kommit ner till en annan delstat så fick vi också ställa om klockan en timme framåt. Vi är fortfarande i samma tidszon men South Australia har sommartid men det har inte Northen Territory och sommartiden har just börjat här nere precis som i Sverige, fast där är det ju vintertid nu. Så nu är vi hela 9,5 timmar före er där hemma.
Efter lite prat så gick vi och la oss. Vi ger oss på ett försök att sova ute inatt, det är jätte varmt ikväll, så får se vad vi vaknar av denna natt. Blåst, åska, svett eller något läskigt djur kanske..

På återseende, hej svejs, kram och allt sånt där;)
Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer

Ayers Rock (Uluru) 02-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:27:04 i
Natten under stjärnorna var väl inte den bästa kanske. Det var lagom varmt men blåsten gjorde det svårt att sova. Vi gick upp vid kvart i fyra då vi skulle åka och kolla på soluppgången vid Ayers Rock. Vi var tvungna att lämna lägret allra senast tio i fem så efter frukost och att vi packat in allt i bussen igen gav vi oss av.
Först stannade vi till vid samma plats som kvällen innan för att få en fin siluettbild, sen åkte vi vidare till en annan utsiktspunkt. Det var minst lika mycket folk här och tyvärr även lite för mycket slöjmoln idag också för att riktigt kunna se när solens första strålar träffade stenen och satte den i "brand". Det blåste fortfarande så det var en riktigt kylig morgon, man är inte alls van vid att det ska vara det. Precis när Gabbi och jag skulle vända tillbaka till bussen, så kom solen fram ordentligt så då vi fick ta ytterligare några kort.

Direkt efter detta åkte vi till klippans fot där vi skulle påbörja vandringen runt den. Det är knappt en mil runt och vi hade två och en halv timme på oss att fullfölja rundan då vi skulle få en liten guidad tur vid nio. Anledningen till att vi gick den så tidigt var för att det skulle bli alldeles för varmt längre fram på dagen. För oss var det precis lagom temperatur då, så vi kunde hålla god fart och det är som sagt HELT platt så det kändes inte alls som vi gick så långt som vi gjorde.
Det var häftigt att gå så nära stenen. Man såg alla grottor, hål, uttorkade bäckfåror, sprickor och skiftningar som finns i den.
När alla hade kommit tillbaka och vi fått lite uppfriskning i form av frukt och kex så blev vi och en till grupp guidade av en aborigin. Han berättade hur aboriginerna hade använt klippan förr och lite hur dom lever. Idag används inte Ayers Rock till något, eller iaf till begränsad skala på grund av alla turister. Vid Katja Tjuta däremot har dom fortfarande ritualer som gör pojkar till män. Han berättade också hur familjerna är uppbygda. Det var inte lätt att fatta, det var bröder hit, systrar dit och söner lite överallt.
Man kan även klättra upp på Ayers Rock men det vill egentligen inte aboriginerna att man ska då dom tycker det är helt respektlöst då klippan är ett sådant heligt ting för dom och dom förstår inte vitsen med det. Men sedan staten började hyra marken är dom rädda att mista massa turister om dom skulle förbjuda klättringen och med det en massa inkomster så det är fortfarande tillåtet. Igår och idag var vägen upp avstängd på grund av värmen. Folk har även dött på sin väg upp.
Överlag var det en väldig seg en och en halvtimme guidetur, så det var en lättnad när vi äntligen blev släppta och fick åka tillbaka till lägret och käka lunch. Efter det så lämnade vi området och gav av oss ut på vägarna igen, denna gång med siktet inställt på Kings Canyon Det tog ungefär fyra timmar dit och på vägen stannade vi till och tog några kort på en till jätte klippa. Denna var mycket större än Ayers Rock men enligt aboriginerna bor dom onda vädergudarna där så där är dom aldrig och därför inte heller några turister. Det låter like konstigt men tror det var så iallafall. Den kallas Fuluru men heter något annat på aboriginernas språk som gick mitt minne förbi.

När vi äntligen kommit fram till nattens camp så tog vi oss en snabbt dopp i poolen och en dusch på det. Sen åkte vi upp till tälten och lagade middag. Det var meningen att vi även denna kväll skulle sova ute men just när vi rullat ut dom första madrasserna så kände vi några små regndroppar så det var bara att rulla ihop igen och gå in och lägga sej i tältet istället, som denna gång inte hade några riktiga sängar utan bara enkla träskivor med tunna plastmadrasser. Vi skulle upp vid fyra morgon efter också så det blev tidigt i säng, men var skönt det för det hade varit en lång dag, somna direkt:)

Kram Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer

The red centre and a Big Red Rock 01-11-12

Publicerat 2012-11-07 09:20:50 i
Igår hade vi en ledig dag i Alice Springs. Det var skönt men tur det bara var en dag det gällde, för var rätt dött där och fanns inte mycket att göra. Så vi gick och handlade lite mat, då vi fick fixa egen mat den dagen, hängde en stund vid poolen och bara slappade på rummet. Vi lagade en jätte sallad, med kyckling, sallad, tomat, gurka, morot och massa annat gott i. Den blev verkligen stor men vi åt upp rubbet, dock både till lunch och middag.

Idag då? Jo, vi blev upphämtade tjugo över sex utanför hostelet, ännu en gång med en ny buss, ny grupp och ny guide, denna gång en kvinnlig från Holland (Man möter hur mycket folk som helst som är från Holland och Tyskland) Vi fyllde i försäkringspapprena, som vi vid detta laget känner igen rätt bra. Sen bar det av och efter en snabbvisit på kontoret och en timmes färd kom vi fram till en kamelfarm där vi fick prova på att rida kameler. Jag och Gabbi antog utmaningen och det var som att rida på en häst, lite skumpigare trav kanske. Förr användes kamelerna när man byggde vägar och liknande men när dom inte var användbara längre så begärde staten att farmarna skulle göra sej av med dom då dom åt upp andra djurs föda. Det ville dock inte farmarna så dom släppte sina kameler fria istället och det ledde till att idag finns det runt en miljon vilda kameler i Australien.

Runt tolv kom vi fram till vårt camp i Yulara, där vi åt lunch. Sen bar det av till nationalparken, där både Ayers Rock och Katja Tjuta (The Olgas) ligger. De ligger på aboriginsk mark som staten hyr av aboriginerna. Ayers Rock är mäktig! En gigantisk, röd klippa ute i ingenstans. Den är 350 meter hög, för övrigt är det platt som ett golv. Vi åkte först till aborigncentret som låg vid klippans fot där man fick läsa mer om aborignernas kultur och konst. Där inne fick man inte ta några kort eller filma. Efter det stoppet åkte vi vill Ayers Rocks "granne" Katja Tjuta. Det ligger ungefär tre och en halv mil ifrån och är en massa jätte stenar, den högsta är 546 meter hög! Ser ut som stora, runda dinosaurieägg som ligger i en klump. Man kände sej som en liten myra när vi gick en runda på 2,6 km mellan två av blocken. Eftersom det är så varmt, var den långa rundan avstängd men det räckte gott och väl med det vi gick. Det är vår här nu, men en extrem varm och torr sådan tydligen. När vi startade dagen skickades en lapp runt i bussen som varnade om extrema temperaturer. Jag har inte en aning om hur varmt det är, men hett är det iaf. Guiden berättade att när det är 40 grader ute, kan det bli uppemot 50 på klipporna, så vi måste dricka massor med vatten.
Flugorna driver en ju nästan till vansinne, finns hur mycket som helst och dom kryper i ansiktet och man får liksom dra bort dom, det hjälper inte att bara vifta lite. Det är rätt äckligt när dom kryper på solglasögonen, under solglasögonen, i mungiporna och man får akta sej noga och man andas in genom näsan så ingen hänger med upp där;)
Vi såg även Ayers Rock där ifrån så då förstår ni hur platt det verkligen är. Efter vi kommit tillbaka från den rundan så fick vi en liten historialektion om hur dessa naturfenomen skapats. Det har att göra med kontinentalplattorna, hur dom har krockat in i varandra och rest sej och sen sand som har packats ihop i massor av lager. Sen har flera hundra miljoner års väder med regn och vind gjort både Ayers Rock och Katja Tulga runda och släta. Detta är dock inte alls vad aboriginerna tror på då dom tror dom skapats av dom första andarna.
Allt är rött här ute i the red centre, både klipporna och sanden. Det är på grund av att materialet innehåller så mycket järn så det rostar. Den egentligen färgen är grå som vi ska få se närmare på imorgon.

Sedan var det dax att ge sej av för att beskåda Ayers Rock i solnedgången. Det var hur mycket folk som helst! Alla försökte få den bästa platsen och dom bästa vinklarna men var ett rätt stort område man fick vara på så jag blev rätt nöjd med det jag fick till. Efter lite korttagning korkade vår guide upp några flaskor skumpa som vi skålade med medan solen sakta sjönk. Det fanns även lite kex och dipp att frossa i. Tyvärr var det lite molnigt i horisonten där solen gick ner så blev inte en helt perfekt solnedgång men det hade i princip kunnat regna, jag hade nog tyckt det var lika coolt ändå:)
När vi kände oss nöjda så åkte vi tillbaka till campet och slängde oss i duschen, sen vankades det mat. Denna kväll fick vi stekt potatis med kamelkorv, kängurukött och nån vanlig stek. Kamelen och känguruköttet var jätte gott! Tummen upp för det.
Inatt skulle vi sova under bar himmel så vi fick varsin "madrass" som vi fick ligga på sen var det bara att krypa ner i sin sovsäck. Det var dock lite molnigt och månen lyste så såg inte så jätte många stjärnor, och så blåste det rätt mycket. När det tog tag ordentligt så slog det i alla tält runt om och ibland blåste det även upp sand i ansiktet så hade svårt att somna, men tillslut måste jag ändå fallit i sömn. Det hade varit en mycket speciell och grym dag:)

Tjao Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer

RSS 2.0