Pengar, möss och lussekatter


Hejsan svejsan! Nu var det ett tag sedan vi skrev (igen). Som vi sagt tidigare så flyger dagarna iväg för oss. Det känns som det går ännu snabbare nu än vad det gjorde förra veckan. Hm, vart slutade Sofia sitt inlägg? Jo det var väl där efter julaftonskvällen så alltså är det nu dags för mig att uppdatera om vad som hänt de senaste fyra dagarna. Ni ser, dagarna ränner iväg...

I tisdags var det som sagt juldagen (den dagen som australiensarna firar sin jul för dagen före, alltså 24:e december ägnar de bara åt att supa). Sofia var ledig från jobbet och jag jobbade bara några timmar för det var bara de rum som var ett måste som städades samt ingen roomservice då de dragit in på den eftersom det var röd dag. Jag antar de ville att vi skulle göra så lite som möjligt denna dag då vi tjänade dubbelt så mycket (40$ i timmen). När jag kom hem vid lunchtid låg Sofia fortfarande och sov så vi åt en gemensam brunch och höll oss sedan inne nästintill hela dagen då det va så fruktansvärt varmt ute. Jag ägnade min tid till att radera foton sedan julfesten, svenska julbordet och vår julafton som vi samlat på oss mängder med foton på. Medan vi satt i sängen och pysslade med det vi höll på med såg jag en liten mus springa på golvet från vår säng till en kartong med mat vi hade på golvet en meter därifrån. Jag sa "mus mus mus mus" tydligt och klart så Sofia skulle upptäcka den också. Det var dock inte så uppskattat och jag tror att Sofia i denna situation hade önskat att jag bara skämtat om det vilket jag faktiskt inte gjorde. Musen sprang sedan snabbt tillbaka under vår säng. Lite skärrade fortsatte vi med vårt och några minuter senare kom musen fram igen och sprang vid våra väskor som även de stod en meter ifrån sängen. Jag satte mig då upp och skulle lyfta på väskan för att se om jag kunde se den lilla rackarn men icke. Den va som försvunnen. Lite senare såg jag den springa återigen till vår kartong med mat och jag tycktes mig se den under mina skor som låg slängda där. Jag tog Sofias iPhone för att jag tänkte att jag skulle försöka filma den, men näe ingen mus va under mina skor. Den verkade va helt puts väck. I samma veva kom Carro och hälsade på. Vi varnade henne att vi hade en lösspringande mus i vår barack så hon stannade utanför. Jag fortsatte sedan min jakt efter musen för jag tänkte att den kan ju omöjljgt bara försvunnit. När jag rörde på kartongen flög musen ordagrant ur kartongen och sprang fort över min stortå och in under sängen igen. Denna gång skrek jag så hela barackslängan hörde och Tasch som bor i andra änden kom ut och frågade va som försiggick. Carro berättade om musen och Tasch sa skräckslagen att hon va glad att hon inte hade möss, för hon hade istället oinbjudna ödlor som invånare vilket hon inte alls va förtjust i. Efter den lilla incidenten gick vi för att låna ett Internet och försökte uppgradera vårt kmpass på bussföretaget Greyhound för att boka biljett ner till Perth men vi misslyckades tyvärr så vi gav upp och gick till stranden istället där Carro stekte. På kvällen blev det fest i Windy valley, det va som en avskedsfest för irländaren Rowen som skulle lämna Monkey mia dagen efter. Efter lite chill vid bordet gick vi vidare till bryggan då folket skulle hoppa det nästintill dagliga "jettyjump" som folket här i Monkey mia alltid gör när de är fulla och detta hopp måste göras innan man lämnar Monkey mia. När det va färdig badats gick vi tillbaka till bordet och sedan till sängs.

Onsdagen däremot blev det jobb hela dagen. 9,5 timme, vilket blev bra pengar (minst 2100 kr)! GILLAS MYCKET! :-D
När vi slutat vid sextiden duschade vi och gick sedan och åt i Monkeybar för att fira. Vi hängde sedan i Carros krypin och vid tiotiden gick Sofia och jag hem till vår lya där både kackerlackor och möss tydligen vill bo. På tal om möss så fick Sofia se musen för första gången idag vid lunchen, då hon såg den springa över sängen. Jag stod med ryggen mot och hoppade högt när jag såg och hörde Sofia skrika. Jag fattade ingenting. Hennes förklaring va "musen va i matlådan, sprang över sängen med svansen rakt ut!" haha, nu i efterhand hade det varit sjuktroligt om det funnits en dold kamera som filmat denna situation....

I torsdags blev det 6,5 timmes jobb i hettan och ett svalkande dopp i poolen efteråt och därefter en stund på stranden. På kvällen blev det lussekattsbak för Sofias och Carros del medan jag satt och fixade med våra egengjorda filmer. Lussekatterna blev väldigt goda och smakade mer som scones med en touch av saffran. Jag citerar Sofia "det här va farligt gott" Vi passade även på att käka lite på pepparkakshuset då Madde en dag blivit hungrig och börjat äta av det. Mums.
Senare på kvällen gick de två iväg till baren för att hänga med en del från personalen medan jag gick hem och sov.

Idag gick jag iväg till Madde klockan tjugo över sju för att hon skulle hjälpa oss att betala och boka greyhoundbussen som ännu inte blivit gjort. Vi jobbade sedan ännu ett jobbpass på 6,5 timme och avslutade men ett dopp i havet och lite stekning på stranden.
Nu ikväll sitter vi hos Carro och äter våra lussekatter och dricker te. Myset är på topp!

På återseende, stor kram från Gabriella

Julafton i Monkey Mia

En annorlunda och händelserik sådan. Dagen började med glöggotta hos Lovisa. Jag, Gabbi, Carro, Madde och Lovisa samlades halv sju och drack glögg från IKEA med mandel, russin och skumtomtar till. Vi hade alla på oss varsin tomteluva och lyssnade på julmusik för att försöka få lite julkänsla. Men alla var vi överens om att det inte alls kändes som julaftonsmorgon utan att vi bara gjorde allt för sakens skull. Lovisa började jobbet vid sju så när glöggen var uppdrucken och hon smitit iväg så gick jag och Gabbi till shopen och köpte oss varsin julklapp dagen till ära. Sen var det bara hem och äta lite frukost och sen gå och börja jobba.

Efter jobbet vid klockan ett så gick Swedish housmaffia (nya smeknamnet på oss då dom tycker det är så mycket svenskar här) och köpte glass. Madde och Christoffer var dock inte med. Sen var det meningen att vi skulle äta resterna av Maddes julmat vid tre då alla slutat men det hade blivit ändrade planer i deras scheman så Lovisa började redan klockan två. Hon stressade i sej lite mat innan hon började, Gabbi, jag och Carro tog med oss varsin tallrik bort till köket och åt där medan Madde och Christoffer åt senare. Lite synd att det blev så men maten var lika god idag också:) Innan vi gått från Madde öppnade vi lite julklappar. Jag och Gabbi fick jätte fina hårband från Madde och till oss själva hade vi köpt armband:)

Efter det gick vi tre ner till stranden för bad och sol. När vi varit där några timmar och solen började gå ner kom helt plötsligt fyra delfiner och simmande i strandkanten. Dom var inte mer än ett par meter från stranden och simmade bland folket som var i vattnet. Hel häftigt! Vi följde dom längs stranden och fler, fler människor gick i vattnet för att komma nära delfinerna. Dom brydde sej inte alls om det utan bara simmade vidare med bara några decimeter till godo. Vi gick också i och en gång kom dom riktigt nära mej, kan inte varit mycket mer än en meter, så himla coolt:)
När solen gått ner helt gick vi hemåt, tog en dusch, fixade ordning oss lite och sen bort till köket där vi började förbereda för kvällens julbord. Vi satte in en hel lax i ugnen som Madde förberett innan, vi kokte ägg och gjorde en grön/frukt sallad. Vid nio gick vi bort till Windy valley där dom satt ihop två bord och hängt upp en ljusslinga, jätte mysigt!:) Vi var ett gäng på 15, 20 personer från Sverige, Tyskland, Japan, Korea som hade tagit med lite mat var. Det bjöds på potatissallad, pastasallad, sushi, morötter med dipp, ris, choklad, russin, nötter, lax, ägg, Kalles kaviar mm. Allt var jätte gott och jag blev ännu en gång proppmätt;) Vid elva tiden fortsatte festen borta på scenen, eller teatern som dom kallar det. Dom hade dragit dit en stor högtalare så det dunkades musik och dansades. Jag var så mätt och trött så satt mest bara och tittade på folket. Vid två var vi iallafall i säng.

Det hade varit en helt underbar dag. Aldrig hade jag kunnat föreställa mej en bättre julafton i Australien; glöggotta, julmat, 45 grader, sol, bad i havet, delfiner i solnedgången och häng med fantastiska människor:) Ett minne för livet!

Hoppas ni hade en lika bra julafton som jag:) Kram Sofia

GOD JUL

Dagarna bara flyger iväg just nu, har ingen koll på vilken dag det är längre. Man får stanna upp och tänka efter, "just ja, idag är det söndag" .
Så igår var det alltså lördag (konstigt nog) och två dagar innan det var torsdag (gu va jag kan), tänkte börja där med julfesten, men kom sen på att vi inte har skrivit på länge så har visst några dagar innan dess också. Så jag får la börja från där Gabbi slutade sist, nämligen att vi skulle sova första natten här i baracken. Det blev ändrade planer. Efter att vi lagt upp det inlägget kom ytterligare tre, fyra kackerlackor fram, en kom uppkrypandes bakom kylskåpet, en annan kröp på vår vattenflaska och en tredje var i ett skåp på flaskan med insektsspray vi just tänkt ta och använda. Jag ville inte stanna i rummet ett minut längre så jag sa till Gabbi att vi kunde ju allt sova en sista natt borta i vårt älskade rum, vi hade ju nyckeln kvar och vi skulle inte städa det förens morgonen efter. Sagt och gjort. Efter att kackerlackan försvunnit från sprayen, sprayade jag ner hela rummet och sen gick vi bort till vårt gamla rum. Jag ville aldrig att den natten skulle ta slut. Men det gjorde den och när vi kom tillbaka till baracken på morgonen med dom sista grejerna så låg det tre halvdöda kackerlackor på golvet, sprayen hade gjort verkan och jag var överlycklig:) Men eftersom dom bara var halvt döda så fick Gabbi avsluta jobbet med att ta ut och mosa dom på plattorna utanför.

Senare den dagen hade vi taccomys, jag, Gabbi, Carro, Lovisa och Madde satt utanför vårt nya krypin i eftermiddagssolen och åt jätte god taccos. Lovisa och Madde jobbade som vanligt kväll så dom var tvungna att kila medan jag, Gabbi och Carro hängde på vårt rum resten av kvällen. Mys:)

Sen onsdag då. Jag var ledig:) Såå skönt. Jag låg på stranden i stort sett hela dagen, tog lite paus för lunch och tvättning bara. På kvällen blev Gabbi och jag rastlösa så vi satte igång med att göra en kladdkaka. Denna gång slog vi på stort och gjorde en chokladsås som glasyr, väldigt onyttigt men ack så gott;) Cameron och Jon, två killar som också jobbar här, satt utanför och drack öl så dom fick äran att smaka på vårt verk. Vi satt utanför en stund innan jag hängde med killarna bort till baren. Gabbi som blivit förkyld stannade hemma. Vid tio tiden drog vi in till Denham, en "stad" tre mil bort. Det var något som kallades Wild wednesday på en pub med karaoke. Vi var två bilar från Monkey Mia som åkte. Men tyvärr stängde det redan klockan tolv och då var det bara att vända hemåt igen. Åh va jag har saknat att åka bil med hög musik och vi gjorde det både på vägen dit och hem, så himla skoj!:) Jag som hade tänkt att ta det lugnt den kvällen fick istället en rolig och spontan kväll. Det gillas mycket, mer sånt;)

Torsdag, dagen med stort D då det på kvällen vankades julfest med personalen. Vi jobbade som vanligt på dagen, slutade runt halv tre. Jag hann med lite solning på eftermiddagen men låg inte länge då jag var rädd att jag skulle bli alltför röd i ansiktet inför kvällen. Sen ägnande vi några timmar åt tillfixning innan vi gick bort till Carro (Lovisa jobbade) för lite fördrickning. Vi drack lite vin innan vi vid åtta, halv nio gick bort till Monkey Bar där festen skulle hållas. Baren var denna kväll stängd för "allmämheten" så det var enbart personal inbjudna. Vi hade betalt fem dollar inträde och i det priset ingick hur mycket mat och dryck man orkade. Det bjöds på plockmat; pizza, små pajer, ost, korv, kex, godis, kycklingklubbor, friterade räkor mm och sen var det fri dricka, öl, vin och cider från baren. Allt var super gott:) Vi hade även Secret Santa, ett slags julklappsspel där vi innan hade blivit tilldelade en person vi skulle köpa en julklapp till för cirka 15 dollar. Jag fick ett halsband med en hajtand, jättefint:) Gabbi fick godis, hon vart dock besviken på att det inte enbart var choklad. (Hon har fått nån dille på choklad för tillfället) Alla fick även en gratis natt i ett av rummen på resorten. Man får välja mellan ett rum på Beachside eller en Garden villa. Kommer bli så gutt! Tror Gabbi och jag ska välja olika och sen sova hos varandra så vi slipper två nätter hos kackerlackorna. Det kröp nämligen en på garderoben här om morgonen, och två välkomnade mej hem efter julfesten så måste fixa mer spray så asen dör.
Åter till onsdag kväll. Det var en jätte trevlig kväll, alla var jätte fina och stämningen var på topp. Framåt halv ett började folket dra sej hemåt då det som vanligt vankades jobb dagen efter. Men dock inte för alla. Gabbi den lyckosten hade sin lediga dag på fredagen så hon låg kvar i sängen medan jag masade mej upp vid halv åtta tiden för att börja jobba.
Det har börjar bli så sjukt varmt här nu, det är nog uppemot 45 grader mitt på dagen. Så när jag slutat vid halv ett så blev det ingen strand utan en tupplur i några timmar på rummet istället. Gabbi hade hållit sej inne i sängen hela dagen så när vi vaknat till frampå eftermiddagen, städade vi lite sen gick vi bort till Carro och Lovisa. Eftersom Lovisa började jobba vid halv sju, gick vi andra tre bort till Monkey bar och käkade hamburgare och satt där och hängde ett tag. Och så var den dagen gången.

Då har jag kommit fram till gårdagen, lördag. Det var som vanligt; började jobba vid åtta, lunch tolv till halv ett och sen sluta vid två. När vi slutat gick Gabbi och jag ner till stranden i typ en och en halv timme och solade. Sen gav vi upp, var nästan för varmt och vi låg bara och somnade så vi gick hem och lagade middag som denna gång blev lasagne. Så gudomligt gott!;) Vi har tillgång till ugn men ingen ungsform så vi får göra allt i stekpannan; lasagne, kladdkaka, paj. Funkar kanon:)
När maten var uppäten och disken uppdiskad gick vi till baren och köpte oss var sin drink och oj så god den va! Vi satt och pratade en stund med Dennis, en 70 åring som vi jobbar med.
Kvällen ägnade vi sen åt häng i baren och även en sväng hos Rounde, en av vaktmästarna. Han hade fest så vi satt där ett tag, pratade och åt även lite grillad korv. Efter att baren stängt vid tio, vi suttit ute vid ett bord ett tag och Gabbi gått till sängs, följde jag med ett gäng ner till bryggan. Nästan allihop hoppade i vattnet, dock inte jag, det får bli en annan gång. Alla måste tydligen göra "hoppet" innan man lämnar stället. Lite läskigt med alla hajar som finns här;) När alla var nöjda så gick vi hemåt, några skulle bara hem och byta om och sen fortsätta festa men jag vek av och hoppa i säng istället.

Idag, dan före dopparedan; jobbade till kvart över ett, sen hem och göra kladdkaka till kvällen (i stekpannan såklart) duscha och sen var vi bjudna bort till Madde vid tre på svenskt julbord. Och det var sååååå gott!:) Hon hade fixar Jansons, köttbullar, egen rödbetssallad, ägghalvor, sill, skinka, bröd, ost, pepparkaksdeg, Kalles kaviar, julmust och skumtomtar till förrätt. Proppmätt är bara förnamnet, men det är ju så det ska va vid jul. Bara massa mat och godis;) Jag gick ut en sväng och blev helt ställd att det var så varmt ute och vi var i Australien, hade faktiskt fått julkänsla inne Maddes och Christoffers mysiga krypin.
Nu bygger vi pepparkakshus som Madde köpt på IKEA, äter choklad och snart vankas kladdkakan. Helt okej dag så här före julafton. Hemma brukar vi alltid klä granen och äta nygriljerad julskinke-macka kvällen som denna. Lite annat mot detta, 45 grader ute, man har klänning, brun som en pepparkaka och inte minst att vi befinner oss på andra sidan jorden (plus att jag sprayade ihjäl en kackerlacka förut). Man fattar inte att det är julafton imorgon men jag kan nog inte få en bättre jul hemifrån än den som ligger framför mej.
Ha nu en riktigt bra och mysig jul hemma i snöiga Sverige. Drick mycket glögg och ät mycket julmat och njut. Så hörs vi hörrni:)

God Jul kramar Sofia

"of course the black man on the floor"

Japp då va det nu dags för ett nytt blogginlägg. Har ni väntat? ;-) (kommentera gärna, för det uppskattar vi väldigt mycket) :-)

Hm, vi har nu varit i Monkey Mia drygt en vecka. Imorgon är vår sjunde arbetsdag i rad och vi har nu kommit in i både arbetet och Monkey Mia-livet (det speciella livet för oss arbetande själar). Arbetet flyter på bra, det är inte lika kaotiskt och förvirrade nu som det var i början då vi tänkte "detta kommer vi ALDRIG lära oss" men som sagt, övning ger färdighet.

Vad jag menar med "vi har kommit in i Monkey Mia- livet" beskriver sig själv när jag säger meningen "tre festkvällar i rad har passerat"...

I fredagskväll va helgens första fest. Sofia och jag satt utanför köket och bara hängde och efter en stund kom två killar från baren (som ligger precis jämte) fram och frågade om vi hade något speciellt för oss eller om vi ville sitta vid deras bord och umgås istället. Eftersom Sofia och jag aldrig har något vettigt för oss så här på resande fot, fyllde vi därför upp våra vita muggar med vin och gick och bekantade oss med dem. Efter lite vin och öl gav de förslag på att gå vidare så vi satte oss utanför vårt boende istället och fick upp stämningen med musik från YouTube. Vid tio-tiden gav jag upp och gick till sängs medan Sofia stannade kvar och Lovisa och Carro vid detta laget dykt upp.

Lördagens fest blev lite mer otippad och rolig. Sofia hade nämligen fått en förfrågan av en tjej i shoppen när hon handlade mat om vi skulle komma till grillfesten senare. Sofia trodde då att det var en personalfest för alla så när det började mörkna tänkte vi gå dit för att se vad det var. Vi gick först till restaurangen och köpte oss varsin personalkaffe och såg då att några grillade utanför, så vi gick dit. Vi märkte då att det bara var en fest med dem vi träffat kvällen innan. Vi slog oss ner då vi inte hade så mycket annat för oss och efter ett tag kom förslaget att vi skulle gå vidare till en annan fest. Nämligen till vår personalchefs hem! ... Men innan det skulle folk göra massa grejer, typ toalett och disk så Sofia och jag slog oss ner vid bordet utanför vårt boende och kök. Efter ett tag kom tre killar som varit volontärer med delfinerna och satte sig vid oss. Vi började snacka och när alla samlats gick vi hem till vår personalchef Nic, som bor bakom hörnet. Sofia och jag var spända och nyfikna, för aldrig trodde vi att vi skulle hamna på fest hos chefen... Vi öppnade grinden och möttes av ett helt nedsläckt hus. jaha tänkte vi, vad gör vi här, här är det ju ingen fest? Men folket tände upp utebelysningen och slog sig ner i Nics utemöbler. Tjejen som bjudit in oss och pratat med Nic sprang in i huset och skrek och ut kom Nic halv naken och såg nyvaken ut. Hm... Vad gjorde vi här? Vi fortsatte vår lilla fest, Sofia och jag fick cider av volontärkillarna och Nic kom påklädd ut och satte igång grillen. Rätt som det va stod det kött, sallad och tallrikar på bordet och vi runt omkring högg in medan Nic bara stod och drack i dörröppningen. Efter lite snack försvann folket och kvar var Sofia, jag och de tre volontärerna. Vi förstod ingenting och Nic sa att alla hade gått för festen fortsatte i Monkey bar. Jaha, vi lämnade Nics bakgård och gick bakom knuten där ett helt gäng med personal var samlade. Vi hängde sedan där i kanske två timmar. Jätte trevligt och roligt. När kvällen närmade sig sitt slut, slutade det med att vi smugglade in de tre volontärerna i vårt rum. De behövde nämligen någonstans att sova över natten och vi hade två lediga sängar så vi tyckte vi kunde vara snälla och dela med oss av dem. Eftersom alla fyra sängar blev upptagna när två av dem krypit upp i vardera säng och de va tre, fick en av killarna sova på golvet på filtar. Han var ganska mörkhyad och hade lite mer ett Medelhavs-utseende än ett australiensiskt. Har drog då till ett skämt i tystnaden som fick oss andra att garva högt.
"and of cause the black man on the floor *suck*" ....

Igår va det tredje advent så som förra veckan hade vi adventsfika på eftermiddagen. Sofia och jag bakade kladdkaka som var väldigt uppskattad och tyskarna gjorde en sorts glögg av rödvin, tepåsar, nejlikor och apelsiner. Så fanns det några bakelser med vaniljkräm toppad med jordgubb/hallon. Så precis som förra gången fanns det lite smått och gott att smaka. Mitt under vår lilla fikastund kom en emu och kikade om vi hade något gott att erbjuda, den var dock inte så uppskattad så den vandrade vidare. Det är då inte varje tredje advent man sitter ute under ett parasoll och en emu går förbi, faktiskt rätt cool känsla när man tänker efter...
Efter fikat gick Sofia, jag, Lovisa, Carro och två killar ner till havet för att ta en båttur i solnedgången. Lovisa och Carro hade tagit med sig chips och vittvin som vi delade på. När vi vände riktning på båten blev det VÄLDIGT blött när vågorna slog upp och gav oss en kall saltdusch. Det var väldigt blåsigt så när vi 1,5 timme senare kom i land va vi blöta och frusna. Vi bytte kläder, jag värmde upp mig med en kopp te och sedan samlades folket och började festa i "Windy vally" där vi tidigare haft adventsfikat. Jag var trött och ville hellre gå och lägga mig men eftersom det ryktats om att det skulle vara en stor fest denna kväll ville jag inte missa den. När restaurangfolket sedan slutat sitt pass ryktades det om att festen var inställd vilket gjorde mig besviken men eftersom vi befinner oss i Monkey Mia finns det ingenting som stoppar personalen att festa. Vi gick bort en bit på stranden till en scen där festen skulle ha varit och efter någon minut kom folket dit med en stor högtalare, musik och en ljusslinga och festen började. Carro och jag började dansa vilt och folket hängde på. Min energi försvann dock lika snabbt som den kom så efter några partylåtar satte jag mig ner och studerade situationen. Tittade upp mot stjärnorna och försökte intala mig själv att jag va här, här i Australien så långt bort från mina nära och kära men trots det hade det väldigt bra. En chans i livet, carpe diem. Jag övervägde sedan att gå hem innan min energi skulle försvinna helt och mina ben inte skulle orka bära mig hem. Jag somnade gott vid 22.30 medan Sofia kom hem när festen började avrundas.

Idag va jag väldigt hängig, trött och halsont. Jag gick som en seg sengångare på jobbet, tur att cheferna inte va på mitt område så de hade ögonen på mig för jag kände mig inte alls pigg. Vid 14.15 gick vi av passet och då va det dags för mig och Sofia att flytta. Detta var vi inte alls motiverade till. Det va med sorg i hjärtat vi var tvungna att packa våra grejer och flytta från ett ljust fyra bäddarsrum som är närliggande till i stort sätt allt, till en något lutande barack med eget kylskåp, diskbänk, gasolkök, heltäckningsmatta, spindelnät i taket, råttfällor på golvet och varsin tjock madrass liggandes på plastbackar. De behövde nämligen vårt rum till gäster nu inför jul så vi fick flytta till personalboende. Jag trodde aldrig jag skulle bo i en barback, men man ska aldrig säga aldrig. Nu sitter vi här, i vårt krypin som trots allt är större än vad de flesta av våra kollegor har och vi bor ju som tur är tillsammans. Så det är inte så förskräckligt som vi känner. Carro som hälsade på tyckte det va mysigt och som sagt, detta boende gäller bara tre veckor.

Idag hann vi inte med någon solning på stranden men vid halv sex tiden gick Sofia, jag, Carro och Lovisa till Monkey bar för att käka pizza. Det va en trevlig stund innan Lovisa va tvungen att sticka iväg till jobbet.

Nu taggar våra trötta kroppar inför vår första natt i vårt nya hem med vita väggar, rött innertak och en lösgående kackerlacka som husdjur....

Tja tja/ Gabriella



Dagarna rullar på här i Monkey mia

Det blev ett mysigt adventsfika sen i söndags. Vi var ett gäng på ca tio personer som satt ute kring ett bord och mumsade på knytkalaset som vi tillsammans ordnat och pratade engelska så alla skulle förstå. Denna samling var perfekt för mig och Sofia då vi kunde presentera oss och träffa några av personalen innan vi ens börjat vårt nya jobb. I måndags klockan nio mötte vi Nic (vår personalchef) i receptionen. Han gav oss ett kuvert med papper att läsa igenom, fylla i och signera .Vid ett tiden hade alla nyanställda ett möte att gå till där Nic pratade om vad företaget förväntar sig av oss, säkerhet och förmåner som arbetet ger exempelvis 20 % rabatt i shopen och i restaurangen på resorten mm. Resten av dagen låg vi på stranden. I tisdags började vi jobbet kl. 8. Det va mycket att lära. Varken Sofia eller jag har tidigare jobbat inom städ på hotell så det var väldigt mycket smådetaljer att lära sig. Det var inte bara att gå in med en dammsugare och bädda sängar och sen var det klart. Näe sanningen är den att olika rum beroende på standard har olika storlekar på sängar och där med olika lakan. De dyraste rummen ska ha vita Kings-lakan medan de rum som är mitt emellan dyrast och mindre dyra har något som kallas creamfärgat. (Rummen är som ni förstår inte billiga, därför skriver jag "mindre dyra").Dessutom har rummen beroende på standard olika badlakan och olika schampon/balsam och olika antal. Sen när det kommer till handdukarna och badlakanen så ska de vikas på speciella vis för att det ska se trevligt ut när gästerna anländer till rummet. Så som sagt, det var väldigt mycket nytt men dock så kul att få chansen att utöka sitt cv med kunskap och erfarenhet. På eftermiddagen när jag badade i havet såg jag en relativt stor sköldpadda (ca 30 cm i diameter) simma på botten. Hel häftigt! och så finns ju de där coola pelikanerna som ligger på stranden där vi solar och simmar omkring där vi badar. Australiens djur är hel-coola, åtminstone såhär de första gångerna...  Senare på kvällen knackade vi på hos Carro för och fråga om hon hade lust att hänga med till restaurangen där vi tänkt köpa varsin iskaffe och ta igen missad tid och uppdatera oss om vad som hänt de senaste åren. Vi hade en trevlig stund där på restaurangen medan Lovisa fick jobba som servitris och tjäna pengar istället.Igår (12-12-12) efter jobbet gick Sofia, jag och Carro ner en stund till stranden och vid klockan tre gick vi bort till Madeleine och Lovisa för att åka till affären i Denham. Där passade vi på att köpa varsin julklapp till "secretSanta". Vi ska nämligen nästa torsdag den tjugonde december på julfest (stor personalfest) där man ska få en julklapp från en okänd givare så självklart ville vi vara med på det. När alla hittat en gåva för ca 15 dollar åkte vi och köpte alkohol och därefter mat. När vi sedan var hemma i Monkey mia Dolphin resort gick Madde till jobbet och vi andra lagade kvällsmat och passade på att dricka öl och vin till maten. Sofia och jag överraskade sedan Carro och Lovisa med nybakt kladdkaka och sprutgrädde, detta blev vi alla fyra väldigt nöjda med då längtan efter kladdis varit stor nu en längre tid. Med lite kaffe, vin och öl till kladdkakan som förfest gick vi sedan bort till Monkey bar där det var personalfest. (en tjej i shoppen hade sin sista dag på jobbet så det var som en avskedsfest). Stämningen va på topp i baren, där befanns sig de allra äldsta till de yngsta och även vår personalchef va där och festade till det. Baren bestod dock bara av personal... Det va en mycket rolig och annorlunda syn att studera såhär mitt i veckan. Antagligen ingenting man skulle se i Sverige men som sagt, det här är Monkey mia i Australien "paradisprison" där personalen i stort sätt är isolerad och dricker varje dag. De har varnat oss för att här är chansen stor att bli alkoholist. Baren stängde strax efter tio och då gick de flesta iväg till ett kök vid campområdet och höll igång livet. Jag gick hem vid kvart i elva medan Sofia stannade kvar ytterligare ett tag...Idag "luciadagen" blev det några timmars extra jobb för Sofia och mig då vi stannade kvar för att tjäna lite mer (självklart man passar på när det bjuds.) Ikväll hade vi mys i Lovisas krypin igen, med kaffe och kakor, tända luktljus och julmusik från Spotify. Perfekt såhär när det närmar sig jul :-)Så kort sagt är nu vår nya rutin: gå till jobbet vid 8 och på eftermiddagen gå ner till stranden och sola ett tag och vid tio är det läggdags om ingenting annat händer. Ciao, hörs när något nytt finns att uppdatera er om. / Gabriella

Paradis Prison

Ännu en natt på bussen. Både Gabbi och jag var helt slut efter några nätter med dålig sömn så efter nån halvtimme med ett försök att sitta bredvid varandra (då bussen var rätt så fullsatt) gav vi upp och jag flyttade mej bakåt några säten så vi fick två var att tillgå. Jag somnade bums när jag "lagt mej tillrätta".

Runt klockan sex i morse anlände vi till Overlander där vi bytte till en minibuss som skulle ta oss dom 15 återstående milen in till Monkey Mia där vi kommer tillbringa dom fyra kommande veckorna. Och nu kanske det är dags att avslöja vår lilla hemlighet. Vi har nämligen fått jobb inom städet här på Monkey Mia Dolphin resort så imorgon ska vi bli introducerade av Nic, personalchefen. Det blev klarlagt i onsdags då vi på tisdagen kom på idén att skicka och ansöka om jobb här. När det ändå var bestämt att vi skulle fira jul med Madeleine och hennes kille Christoffer samt Caroline och Lovisa, som nu alla fyra jobbar här, så tänkte vi: Varför inte slå ihop både nytta och nöje samt spara in på våra utgifter som i annat fall skulle blivit skyhöga om vi varit på resande fot i ytterligare två veckor.
Sagt och gjort, eftersom hoppat om jobb i Coral Bay var lägre en lågt, som till största del beror på att vi inte kunde jobba över jul och nyår då vi redan var uppbokade, så skickade vi till Monkey Mia och frågade om det fanns lediga jobb. Vi fick svar samma eftermiddag att de gärna ville ha våra CV:n. Så som vi skrivit i ett tidigare inlägg, ägnade vi hela den eftermiddagen åt att skriva på våra personliga brev och CV och skicka iväg. Redan morgonen efter hade vi fått svar att vi fått jobb. Vi hade även nämnt i ett av mailen att vi kände Madde och Christoffer så efteråt fick vi höra att Madde lagt ett gott ord om oss, så vi har väldigt mycket att tacka henne för!:) Hon blev väldigt förvånad när Nic ringde till henne och sa att han hade fått ansökningar från oss, som vi mycket väl kan förstå då vi gjort allt utom hennes vetskap.

Monkey Mia ligger på en halvö på Australiens västkust. Själva viken heter Shark Bay. Det går ingen Greyhoundbuss in till Monkey Mia så det ända sättet att komma in, förutom med egen bil förstås, är att åka med en shuttel buss som är skapligt dyr, 67 dollar enkel resa per person.
Men iallafall, det var Gabbi och jag plus tre andra som tog plats i minibussen denna morgon. Och chauffören så klart, och han var en prick i sej. Jag fick sitta fram så jag hade extra benutrymme för mina tydligen långa ben. Han drog skämt efter skämt hela vägen in, visade bilder på sin nio månader gamla son (förövrigt hade han äldre barn och till och med barnbarn) berättade om sitt liv och sina fiskar han hade fångat och allt vad det nu var han snackade om. Han såg även lite galen ut då det fattades typ tre tänder i överkäken, mitt fram dessutom. Det första han sa som gjorde oss ytterligare lite förskräckta var när han frågade om vi tagit med oss varsin dildo in i bilen när Gabbi och jag satt och knapra på varsin morot. Hmm..
Annars gick resan bra, det var lite svårt att förstå en del av hans skämt, jag försökte le och nicka så jag inte skulle se allt för dum ut men tror inte jag lyckades;) Han stannade även till vid Shell Beach, en vit strand som på avstånd ser ut att bestå av vit sand men i själva verket består av små snäckskal, enbart! Coolt att se.
Vi stannade till i byn Denham för att släppa av en kille och jag och Gabbi passade även på att handla i den lokala mataffären. Sedan fortsatte vi dom tre milen till Monkey Mia, som vi trodde skulle vara en till liten by men rättare sagt var det bara en stor resort.
Vi blev iallafall avsläppta vid receptionen för att försöka få tag i Nic. Han var dock inte där då han flugit till Perth samma morgon så vi fick oss ett rum tilldelat och bestämde att vi skulle vara vid receptionen klockan nio morgonen efter för att träffa honom då istället.
Vi fick även syn på Carro, som jobbar inom städet hon också, så vi ropade tillbaka henne och pratade en stund. Konstig känsla att träffa folk man känner på andra sidan jorden.

Efter att packat in all vår packning i vårt rum, ett fyrabäddars rum på backpackersområdet, så gick vi till köket och åt frukost. Klockan var ju faktiskt inte mer än halv tio, men den kändes som tre på eftermiddagen. Där stötte vi på Lovisa som snart skulle börja jobba. Vi snackade även med henne en stund innan hon var tvungen att rusa.
Efter vi intagit vår gröt så gick vi och kollade runt lite på området. Jag kan bara konstatera, vi har hamnat i paradiset!:) Resorten ligger precis vid havet, restaurangen/baren där Madde, Christoffer och Lovisa jobbar ligger kanske 15 meter från vattnet, sanden är vit, solen skiner och Australiens flagga vajar i topp. Jag är så himla lycklig att vara här, kan inte bli bättre:)

Efter att ha beställt en iskaffe i restaurangen/baren (fick vår första personalrabatt) slog vi oss ner vid ett bord och njöt av den sjukt goda kaffen och utsikten och försökte få in i huvudet att vi redan var här. Vi som bara för en vecka sen höll på att deppa ner oss totalt då vi inte alls visste hur vi skulle fortsätta vår resa fram till jul. Nu kunde det gärna varit hur länge som helst kvar till jul då vi fått jobb i ett paradis som detta:)

Vi satt vid vårt bord i ett par timmar för att försöka lugna ner oss lite. Madde kom och pratade med oss efter hon slutat jobbet och det känns som det kommer bli fyra sjukt underbara veckor här:)
Det pirrar fortfarande i magen på oss, som om vi vore nykära. Vi var så nervösa när vi kom hit i morse och skulle träffa Nic och Madde och så mycket intryck och känslor under dagen så man har varit alldeles uppe i varv.
Snart vankas det adventsfika med en del av personalen (att det är andra advent idag kom lite som en chock). Madde kom förbi och sa att vi skulle göra chokladbollar att ha med oss, ska bli mycket, mycket gott vi som längtat så efter det:)

Ha det gött och var inte allt för avis på oss nu;)
Kram Sofia

Ps. Angående rubriken, Madde sa att dom kallar Monkey Mia för "Paradis Prison". Det är ett paradis men ligger så avskilt så om man inte har en egen bil så är man rätt fast här ute. Jag förstår precis vad hon menar:)

Två tunga dygn i Coral bay

Som sagt nu är vi tillbaka i Coral bay igen och denna gång va det inte alls lika bra. Till att börja med är vädret dåligt, regn och molnigt så inget solande denna gång. Rummet för våra sista två nätter här har också varit uselt eller rättare sagt "rumskamraterna" har varit så usla så man inte ens kan kalla dem för "kamrater". Som Sofia nämnde så checkade vi nämligen in härom natten i ett rum i stort sätt bestående bara av killar. I torsdags natt kl halv ett anlände vi till Coral bay och trodde att alla i rummet skulle sova när vi smög in där. Rättare sagt sov bara tre stycken och de andra tre, utmärkande tyska killarna va vakna och såg på film på sina datorer och hade brett ut sina kläder överallt, då menar jag ÖVERALLT. På nästintill hela golvet låg deras kläder utspridda och på de lediga sängarna som vi skulle sova i hade de hängt upp sina dyblöta badlakan så åtminstone min madrass va blöt då den sugit åt sig fukten. Jag kunde dock sova längs med väggen så jag slapp det blöta. Första anblicken när vi smög in i rummet va att alla sängar va upptagna så vi trodde att vi fått fel rum. Vi va nästan påväg ner till receptionen för att kontrollera men gick in en sista gång för att kolla och såg då att det bara var deras kläder... När vi burit in vår packning och ena killen kollat på oss gick det upp ett ljus för honom att ta bort sina grejer från min säng, så till sist reste sig killen och plockade bort sina grejer så min säng blev ledig och vi kunde somna. Att de brett ut sina grejer va dock inte det värsta, utan inatt va de så idiotiska så jag hade velat strypa dem! De kom nämligen in på rummet strax innan tre högljudda och dana där Sofia, jag och fyra andra låg och sov. Först öppnade de dörren och snackade tyska med full volym så vi vaknade. Sedan snubblade en av dem över en väska så de började skratta och gick sedan ut. De kom ganska snart tillbaka och pratade fortfarande lika högt och satte sig i varsin säng och fortsatte diskussionen.
Vem f*n går in mitt i natten i ett rum och pratar och beter sig som om det vore mitt på dagen där det ligger sex andra personer och sover. (?) Hur funtad är man, undrar jag.... Efter ca 20 minuter bad en tjej i rummet snällt att de skulle vara tysta, vilket de blev några sekunder och sedan fortsatte de prata högt och till och med nästan började bråka med varandra. Tio minuter senare sa tjejen till igen, då med lite mer irriterad och allvarligare röst att det inte är okej att bete sig så mitt i natten när vi ligger där och försöker sova. De blev ännu en gång tysta några sekunder, sedan verkade de bli irriterade på att de inte fick snacka och gick då högljutt ut. Efter några minuter kom de tillbaka stinkande av cigarettrök och fortsatte sitt prat och började nu starta upp sina datorer för att se på film. (Asså idioter, har ni något liv? Klockan är närmre fyra på morgonen...) Under hela tiden låg jag där och blev mer och mer irriterad och hatisk mot dem. I takt med att minuterna gick och förvandlades till en timme röt jag tillsist i att de skulle hålla käften och lägga sig. Killen under mig som precis va påväg att gå över till killen under Sofias säng vände och gick tillbaka till sin säng. De pratade lite till och blev tillslut tysta. Runt fyra tiden kunde vi alla i rummet äntligen få somna om...

När det va dags för Sofia och mig att ta vår packning och checka ut rev jag ner sänglakanen och slängde på golvet i ren ilska precis framför killen under mig som sov. Jag ville så gärna stå och prata/skrika i rummet för att ge tillbaka på idioterna. Men eftersom varken Sofia eller jag är högljudda av oss, tog vi bara vår packning och gick ut. Innan jag gick ut öppnade jag en skåpsdörr och smällde igen för helt ostraffade skulle jag minsann inte låta dem gå.

Men nog om idioterna nu.
Igår hände inte så mycket, det regnade så blev inte att ligga på stranden och sola som vi tänkt. Vi låg istället inne och sov middag ett tag eftersom vi inte fått så mycket sömn de senaste dygnen och på kvällen när det började klarna upp gick vi ner och satte oss på en liten klippa och tittade på solnedgången.




Idag har dagen gått ännu långsammare, vi försökte få tiden att gå genom att kolla lite i affärerna och förvånas över hur dyrt allt kan vara. Vi gjorde även en kort film och tillbringade två timmar i duschen/toan med en rejäl uppfräschning för att få tiden att gå.
Inatt kl. 00.35 sätter vi oss på greyhoundbussen igen och beger oss ut på vägarna.

Tjabba / Gabriella

Living on the edge

Idag har det hänt mycket, vet knappt vart jag ska starta. Från början kanske;)

Vi anlände till Karratha runt kvart över fem imorse. Natten på bussen hade gått hyffsat bra, trots bristen på optimal sovställning. Ibland sov man ihopkrypen på två säten, ibland sittande, lutad mot fönstret. Det blåste kallt från fläktarna så det var skönt att man hade sovsäcken att krypa under.
Iallafall, väl framme i Karratha så började vi med att sitta och vänta på att mc donken skulle öppna vid 6 så vi kunde äta frukost. När vi blivit insläppta och bestämt oss för vad vi ville ha, beställde vi. Tjejen bakom disken var okunnig på både engelska och servicen så när Gabbi och jag beställde varsin meny där "frukostmunk" med ägg, bacon, tomat, ost och avokado, kaffe och någon friterad sak skulle ingå plus pannkakor fick vi bara ut en munk, en portion med pannkakor, två friterade saker och två kaffe. Bara att beställa igen. Tror jag rörde ihop det för henne när jag började beställningen med att försöka få henne att fatta att jag ville ha ett annat slags bröd till min frukostmunk. Stackars människa!
Vi fick tillslut allt vi ville ha och satte oss ner och njöt av frukosten. Runt sju tiden gick vi ut i den kletiga värmen. Bara på den timmen vi suttit inne på donken hade de hunnit bli riktigt kletigt och äckligt varmt.
Busschauffören hade försökt förklara vägen till backpackersstället och vi gick åt det hållet han pekat. Vid första korsningen tog det stopp och vi fick fråga en man som var i närheten.
Efter ytterligare fem minuter gång hittade vi ett boende, men på skylten stod det att det var för arbetande kvinnor och män så vi blev osäkra om vi verkligen var rätt. Det öppnade inte heller förens nio så vi beslutade att gå tillbaka in till centrum där vi satte oss på en cementkant i skuggan av ett litet träd. Nu rök långbyxorna och koftan av.
Vi ägnade en stund åt att kolla runt på Internet efter boende i staden. Efter att ha ringt ett nummer några gånger utan resultat bestämde vi för att gå in på Karratha center och fly den allt mer kvävande hettan. Det var större än vi trott. Värsta gallerian. Eftersom det var så tidigt på morgonen så var det bara mataffärerna öppna så vi slog oss ner på en bänk för att vänta ut tiden. Efter dom få timmarna med sömn var vi ganska flummiga och skratten avlöste varann. Vi diskuterade ,för oss, roliga senarium som innefattade att vi skulle göra ännu värre saker än att ta gratismat så vi skulle bli inspärrade av poliserna och på det viset ha någonstans att tillbringa natten.
Efter en stund kommer det en kille och öppnar upp affären som ligger framför vår bänk. Han hälsar och går in i butiken och efter ett tag frågar han vart vi kommer ifrån.
Gabbi går iväg till toan och jag blir ensam kvar. Helt plötsligt kommer killen i affären fram och ger mej två flaskor med kallt vatten. Jag blir helt ställd och får knappt fram ett tack. Gabbi kommer tillbaka, efter va jag tycker är en halv evighet då jag fortfarande sitter som ett fån. Efter att jag har berättat vad som hänt spinner vi vidare på vårt flum då Gabbi sett två poliser sitta på ett café lite längre bort.
Efter ännu en stund får vi en till fråga, som nu är glömd, av killen och Gabbi frågar tillbaka om han vet om något backpackersställe. Han säger att han kan kolla upp det på sin dator då han ändå inte har något för sej. Några minuter senare kommer han ut med en utskriven karta med telefonnummer och adress. Vi ser att det är samma nummer som vi försökte nå tidigare. Vi försöker igen, men ännu en gång kan numret inte nås.
Vi bestämmer då att ringa turistbyrån och fråga om dom kan hjälpa oss. Gabbi frågar om det billigaste boendet, 50 dollar per natt och person!
Dra mej baklänges på ett bananskal!
Det har vi absolut inte råd med. Vi tog iallafall emot numret som innehöll väldigt många nior och då koncentrationen inte var på topp blev det många omfrågningar. Stackars kvinna som blev utsatta för två övertrötta svenskar;)
När vi lugnat ner oss och tagit ett nytt beslut som blev att gå till det boendet som killen i affären letat upp åt oss så tog vi på oss ryggsäckarna igen. Vi hade våra aningar om att det var samma hostel som vi tidigare gått förbi efter att ha vänt och vridit på kartan några gånger. Gabbi tackade för hjälpen och innan jag hann vända mej om, frågade han om vi ville ha fler vattenflaskor. Jag tackade nej och han gav mej ett leende och blinkade med ena ögat. Jag gick rodnande därifrån, killen såg ju bra ut!

Efter att vi kommit ut i den ännu mer kvävande luften och kommit underfund med att det verkligen var samma hostel vi gått förbi tidigare, styrde vi stegen tillbaka dit. Nu var det öppet och vi klev in och frågade om två lediga sängar. Det fanns men likaså här var priset 50 dollar per natt. Vi sa att vi skulle tänka på saken. Vi behövde inte tänka så länge innan jag ringde Greyhound och frågade om det var försent att boka platser på bussen som gick söderut samma kväll. Det skulle inte vara några problem. Vi gick då tillbaka mot centrum, hittade lite skugga och loggade in på deras hemsida och bokade platser ner till Coral Bay igen. Under tiden höll jag på att bli galen på alla äckliga kryp, känd under namnet flugor, som envisades med att krypa i ansiktet. Gabbi fick ta över bokningen innan jag skulle börja ta ut irritationen på telefonen.
Nu återståd bara var vi skulle göra av all vår packning under dagen. Vi beslöt att först av allt gå till banken för att sammankoppla våra TaxFileNumber med våra bankkonton. Vi passade på att fråga tjejen som hjälpte oss om hon hade något tips om vart vi kunde förvara våra väskor, men eftersom hon nyss börjat jobba i staden visste hon lika lite som vi.
Vi gick sedan till posten och ställde samma fråga. Kvinnan bakom disken kunde bara tänka sej backpackersstället men dit orkade vi inte gå en gång till så vi löste det på vårt eget lilla vis. Vi tog en kundvagn, lastade i vårt pick och pack och gick in i varuhuset. Vi vek snabbt av till vänster så vi skulle slippa gå förbi killen i affären.
Där får jag ögonen på en olja jag använder till mitt hår. Det visar sej vara en frisörsalong som säljer det. Eftersom Gabbi dom senaste dagarna har klagat på sitt nötta och toviga hår manar jag henne till att gå och fråga om dom har tid för en klippning idag, eller iallafall om priset så hon kan tänka på saken. Sagt och gjort, det slutar med att vi går därifrån med en tid bokad halv tre samma eftermiddag.
Så nu ägnade vi hela dagen åt att shoppa. Och shopping blev det. In och ut med vår fullproppade vagn i affärerna. Först hade vi tänkt att en av oss skulle sitta utanför på en bänk medan den andra var inne och kikade och sen byta. Det gav vi snabbt upp då det var alldeles för tråkigt att gå själv, så vagnen fick hänga med den också.
Vi shoppade varsitt par solglasögon, varsin badhandduk, Gabbi köpte en ny bikini, strumpor och ett linne, jag en klänning, skor, örhängen och armband. Även lite annat smått och gott så som tandkräm, tandborstar och alio vera gel till vår bränna fick ta plats i vagnen.
Innan Gabbi gick tillbaka till frisören så gick vi in på toan för att ladda telefonen en stund (vi drog ut handblåsen och använde det utaget). Vi klippte även bort alla lappar på våra nya kläder och försökte organisera vår packning lite.
Rätt som det är kommer en kvinna in och frågar om vi tvättar. Vi säger förvånande nej, hon tittar runt lite och går ut. Sen kommer hon in igen och frågar om vi sett nån annan tvätta. Det hade vi inte och hon vänder och försvinner igen. Någon hade alltså trott att vi tvättat och gått och sagt till. Som tur var hade Gabbi kort innan satt tillbaka kontakten till handblåsen, annars hade vi väl fått skit för det.

Medan Gabbi var hos frisören hann jag köpa mej ett linne som jag provat innan plus att gå i några till affärer och kika. När hon var klar gick vi till Coles och handlade mat som vi kunde ha i dyra Coral Bay.
Sen åt vi en mycket sen lunch på en bänk utanför i hettan. Det fick bli potatissallad och grillad kyckling.
Det var så hög luftfuktighet att till och med kameralinsen immade igen när vi skulle fota. Och dessa äckliga flugor!

När vi var mätta styrde vi med tunga steg vår nu överfulla vagn mot platsen där bussen skulle stanna klockan tio över fem. Den var sen så jag hann bli orolig att vår bokning inte kommit fram och vi skulle bli kvar i Karratha och tvingas sova ute. Men som tur var kom bussen innan jag blev allt för uppstressad. Det var samma chaufförer som hade kört upp oss och dom kände direkt igen oss. Den ena frågade om vi inte fått tag i något boende och vi svarade att det var alldeles för dyrt och vi ägnat dagen åt shopping istället. Dom skrattade gott när vi drog iväg och skulle lämna tillbaka kundvagnen dom trott vi fyllt med nyinförskaffade kläder och ännu mer när dom fick se oss på mc Donalds med ännu en kasse i handen (Det var nämligen stopp en timme för mat här). Jag hade då passat på att gå in och leta rätt på ytterligare ett linne. Vi sa att vi varit på banken och gjort lite nytta under dagen också men dom trodde bara vi varit där och tagit lån;)

På donken unnade vi oss ytterligare lite till, en glass med varm chokladsås och en karamell isdrink. Mumma!
Kvart i sju lämnade vi Karratha och påbörjade resan söderut. Vid det här laget började vi bli riktigt trötta och benen värkte. Trots det somnade vi inte utan satt istället och pratade. Det tog ungefär 6 timmar ner.
Vi hade inte heller nu bokat nåt boende för kommande natt, vi hade faktiskt planerat att sova på stranden. Det förstördes snabbt när vi klev av bussen framför Ningaloo Club där någon sorts vakt ,eller vad han nu var, frågade alla om man hade bokat sängar. Vi sa som det var och han svarade att fri camping i Coral Bay var minsann förbjuden. Vi blev mycket besvikna men vi kunde inte annat än att gå in på hostelet och boka. Denna gång fick vi inget eget tio bäddarsrum utan detta rum var nästintill fullt, med killar. Vi kröp iallafall ner i två lediga sängar och somnade bums.
Det hade varit ett lååångt dygn.

Ciao// Sofia

Tjuvarnas jul har börjat...

Igår va det ett hemskt jobbigt åskväder. Klibbigt, varmt och kvavt med lite regnskurar. Vi höll oss därför inne nästintill hela dagen. Till frukost såg vi att någon lämnat efter sig lite bröd, smör, hallonsylt och juice i korgen "Freefood" som är en korg där man kan lämna kvar sin mat när man åker härifrån. Så snåla som vi är roffade vi åt oss det och fick en mer exotisk frukost än bara gröt. :-) Eftersom vår pasta och tomatsås va slut, gick vi en liten promenad för att kolla priserna i den andra mataffären i byn. Och Se på katten, där va spagettin och tomatsåsen billigare än den något mer närliggande affären så självklart slog vi till och gick nöjda hem med vårt kap. Efter lunchen ägnade vi hela dagen på rummet med att skriva om våra cv och personliga brev och strax efter halv sju gick vi iväg till restaurangen på andra sidan gatan för att köpa varsin pizza. Vi tyckte nämligen vi kunde unna oss det. Så, så mycket mer gjorde vi inte igår.

Idag då. Jo idag va vädret kanonbra. Härlig, varm sol med fläktande ljummen vind. Dagen ägnades därför åt stranden, havet och poolen.

Vi checkade ut strax efter nio och eftersom vi var ensamma på vårt tio bäddarsrum sedan gårdagen, passade jag på att roffa åt mig ett par perfekt ingådda flippflopp som någon råkat lämna efter sig under en av sängarna. (perfekt, där sparade jag ett par dollar, bättre nytta gör de under mina fötter istället för att ligga och skräpa i städerskornas sopsäckar). Vid lunchen kastade vi självklart ett öga på "Freefood-korgen" igen och näemen sicken tur, där låg ett helt oöppnat spagettipaket samt en halv påse pastapenne och väntade på att bli upplockade av oss. Snabbt va vi där och plockade i det i vår egen kasse... Ikväll har vi ätit (vid det här laget) vår rutinerade lunch/middag alltså pasta och tomatsås, spelat kort, delat på en hamburgare som vi köpt i baren och bara suttit ner och lyssnat på livemusik som spelats i baren i väntan på bussen som ska hämta upp oss vid 23-tiden. Ikväll (snart) ska vi även passa på att fika (Sofia jublar när jag nämner orden FIKA). Det blir i form av de sista mackorna, pepparkaksdegen och mjölken som vi sparat för kvällen. Som sagt inatt kommer vi åka buss och imorgonbitti kommer vi anlända i staden Karratha.

Ningaloo club i coral bay va för övrigt det bästa hostelet hittills och det beror inte bara på att vi kunnat roffa åt oss så mycket som vi gjort, utan här va köket rent, personalen trevlig och likaså bar - och poolmiljön som hade pingisbord, biljardbord och andra spel och nu ikväll även livemusik. Under dessa fem nätter har det heller inte varit överbefolkat så trots att vi bott i ett tio bäddarsrum va det som max sju personer i rummet. Dessutom va priset per natt inte det dyraste vi varit med om och så ännu fler plus är ju att rummet inte ens va fullbebott.

Varma kramar till er där hemma i snön / Gabriella

Ännu en dag har kommit och gått..

Usch vad segt det är nu då! Finns typ inget att göra, eller finns massor med olika turer att hänga på men det kostar pengar. Coral bay är bara en liten by som lever på turister; en gata som kantas av ett backpackersställe, ett hotell, camping, turistbyrå, några souvernieraffärer, två svindyra mataffärer, en restaurang och café plus några andra små affärer. Vi gick över allt första dagen så nu finns det inget kvar att göra.
Dock finns ju den fantastiska stranden, den kan vi ju inte klaga på!:-)

Idag efter frukost gick vi iallafall ner till stranden, det var dock molnigt men så fort solen kom fram var det hett så in i den. Vi snorklade en stund men vi såg inte så mycket, bara några stora, vita fiskar. Efter bara knappt ett par timmar gav vi upp och gick hem. Vi hade inte hunnit tillbaka förens vi hörde åskan och den har kommit och gått hela eftermiddagen och kvällen här nu.
Annars idag har det varit segt. Vet inte riktigt vad vi har gjort men tiden har gått ändå och det är ju tur det. Just ja, vi har bokat platser på nästa Greyhound buss som går norrut på onsdag natt. Vi kommer hoppa av i en stad som heter Karratha och där bor det 13000 så får hoppas det finns lite mer att göra där. Sen har vi även ringt till Filip, vår kompis nere i Margaret River. Han fyller tjugo idag så han fick höra vår fina sång ännu en gång;-)

Har fått höra att ni har det riktigt kallt där hemma nu, känns jätte konstigt, vi som har runt 35 grader här. Men saknar faktiskt vintern lite, det är ju faktiskt rätt mysigt att dricka glögg framför en tänd brasa. Men det kommer förhoppningsvis fler vintrar:-)



Ha det gött tills vi hörs igen. Ciao/ Sofia

En lugn dag i paradiset

Idag har det varit lugnt, nästan för lugnt. På förmiddagen tvättade vi, för hand, sen gick jag ner till stranden några timmar. Gabriella höll sej dock kvar inne på rummet då hennes brända baksida gjorde sej påmind vid varje rörelse. När jag kom tillbaka gjorde vi mat, som även idag blev pasta med tomatsås.
Efter det blev det en dusch och en powernap för min del och Gabbi fortsatte med filmen hon hade börjat med medan jag var och solade.

På kvällen gick vi ner till stranden och promenerade i vattenbrynet i solnedgången. Vi försökte även få till några fina kort, ska gå upp och kolla resultatet snart.
Nu har vi just ätit kvällsmat, havregrynsgröt, ja men varför inte?;) Så snart nalkas nog sängen i brist på annat.

Kramar Sofia

Brända kroppar och dyra affärer i Coral bay

Det var som vi fått information om, nyckeln låg i en korg utanför receptionen så allt var i sin ordning. Pjuh*
Idag gick vi ner till receptionen innan halv tio för att checka in på riktigt och betala. Efter frukost gick vi ut för att se oss omkring. Vi kollade i de dyra affärerna, gick till havet och slutligen till byns enda hotell. I receptionen frågade vi om de behövde arbetare för de tre nästkommande veckorna, vilket inte var helt omöjligt. Vi fick därför varsin ansökan att fylla i och sedan va det bara att avvakta. Har vi tur så ringer de imorgon, annars får vi gå på en av våra andra planer... Dagen ägnades sedan åt att steka på stranden och bada i havet. Vi ordagrant STEKTE återigen eftersom det fläktade skönt. Denna gång var det rumpan och ryggen som fick bli knallröd.
Till middag blev det pasta och tomatsås. Det var det billigaste vi kunde hitta i den dyra mataffären. Eftersom vi vid detta laget börjar bli oroliga över ekonomin måste vi börja leva snålt igen, så vi räknar med att leva på dagens inköpta pasta och tomatsås i några dagar till. Förutom att man börjar bli orolig för ekonomin och att vi inte kommer få något jobb så börjar även jag få "självmordstankar" för att det är så dyrt att leva. Helst av allt skulle jag vilja stanna min kropp och låta tiden rulla på och starta min kropp igen om 3 veckor när det är dags att fira jul. Det är alldeles för tråkigt att gå och vänta på att något ska hända, jag vill jobba så jag har råd att leva....
Nu då, nu sitter jag på mitt brända arsle som svider och kokar och funderar på om jag måste sova på mage inatt för att avlasta brännan. Ett som är säkert -jag tänker inte lägga mig i solen imorgon, för nu ska brännan repareras och bli brun.

Ha det gott i kylan nu när vintertiden börjat i Sverige så ska jag ha det gott i sommartiden med 38 grader varmt. / Gabriella
RSS 2.0