Nimbin, en liten hippie-by. Lots of marijuana
Vår busschaufför verkade vara väldigt glad i droger då han predikade varmt om droger och sa flera gånger att det var okej för oss att köpa alkohol och narkotika och ta med det in i bussen... Innan vi klev på bussen idag visste vi inte så mycket vad dagsturen till Nimbin skulle innefatta förutom att det var känt för sin marijuana. Då Steve bokade vår resa på östkusten nämnde han även denna dagstur och vi tyckte det kunde vara kul att åka på något annorlunda så vi åkte vind för våg. Fast när vi väl satt där och gick omkring i den lilla pårökta byn var det kanske inte det roligaste utan mest konstigt. Var man än gick fick man frågan om man ville köpa "cookies", vilket vi inte var så intresserade av. Fast vem vet, det skulle kanske ha gjort gott för mitt ryggskott... Nåväl, det enda som vi köpte (med en viss osäkerhet för vi kunde ju inte veta om det var något i stoppat) var en uppskuren vattenmelon från en affär eftersom vi var lite hungriga. Efter en och en halv timme i Nimbin åkte vi vidare. Under bussturen stannade vår busschaufför på olika ställen och berättade gamla historier om föregående passagerare som varit pårökta och betett sig därefter och fått alla möjliga lustiga idéer. Han berättade exempelvis om en tjej som stannat kvar i bussen medan alla andra gått ur och när de kom tillbaka hade hon låst bussen och vägrat att öppna eftersom hon fått för sig att de andra varit iväg för att hämta vapen för att skjuta henne. En annan historia var att en gång hade en kille på bussen fått panik när han sett polisen så han börjat hälla ut sitt illegala inköp genom fönstret vilket gjort polisen fundersam på vad som försig gick på bussen och när de kommit ombord hade de mött killen full med marijuana i ansiktet eftersom han hällt ut det i motvind.... (Hehe...) Så busschauffören bjöd på ganska roliga historier och han hade också en spellista med väl uttänkta låtar som han spelade efter att pratat några ord i mikrofonen. Såklart var de flesta låtarna gammal hippiemusik som handlade om droger och revolution. Som sagt, efter Nimbin åkte vi vidare och kom fram till ett ställde där det bjöds på grillat. På vägen dit var naturen grön och kuperad, kändes som man nästintill var tillbaka på Nya Zeeland. Efter att vi ätit åkte vi till en subtropisk regnskog (nightcap nationalpark) där vi tittade på ett vattenfall kallat Minyon falls. Det var hundra meter högt och hela vyn var fin. Vid basen av vattenfallet tog trädtopparna vid så man fick nästan svindel när man tittade ner. Sofia och jag var överens om att detta var en helt annan syn av Australien än vad vi tidigare sett. Återigen kändes det inte som vi var i Australien. Så jag börjar verkligen förstå varför många väljer att bara åka till östkusten när de reser till Australien. Det är så annorlunda till resten av landet och dessutom finns det så mycket mer att se och göra här. När alla fått fotografera vattenfallet och vyn hoppade vi på bussen igen och åkte tillbaka till Byron Bay. Vid sextiden var vi hemma igen och då gick vi raka vägen till apoteket som lyckligtvis var öppet så jag kunde köpa mig voltaren-tabletter och sedan gick vi bakom knuten till systembolaget där Sofia inhandlade lite vin och cider för kvällen. Tillbaka på hostelet tog jag mina tabletter och Sofia fixade i ordning sig för krogen. Vi hade även fått nya rumskamrater, tre jättetrevliga franskar som vi pratade en stund med. Vi begav oss senare iväg för kvällens stundande gratis pasta på baren Cheeky Monkeys. Det var många som tänkte som oss så vi fick vänta LÄNGE. Vi hade dock sällskap av två tyskar, Linda och Niclas som vi delade barack med på surf Campet och Elin, en svensk tjej från Linköping, så väntan var inte allt för jobbig. Efter att alla fått sin mat rundade jag efter en stund av och gick hem. Voltaren-tabletterna verkade dock inte göra verkan så livet leker lite för mig, fast ska inte klaga då det finns de som har det värre än mig. Ciao/ Gabriella
Kommentarer
Trackback
