Sista dagen på Hawaii kom. Och den kom alldeles för snabbt. I början när jag precis landat var jag lite besviken och tyckte stället kändes så överskattat, men nu i slutet såg jag verkligen skönheten och charmen i ön och började trivas riktigt bra. Jag kan ångra lite att jag inte utforskade mer, det fanns så mycket mer att se än bara Waikiki beach och jag läste någonstans att man INTE bara skulle stanna där för det fanns mycket finare stränder. Men jag orkade och kände inte för att flänga runt så mycket utan bara ha en skön och relax vecka:) Jag tror det beror på att jag har sett så mycket på en sån kort tid så jag är lite mentalt trött. Under dessa åtta dagar jag var i Waikiki lärde jag känna några riktigt goa personer som jag verkligen hoppas jag träffar igen någon gång, det var verkligen jätte tråkigt att säga hej då.
Iallafall, dagen började som vanligt med frukost och en pratstund med Shirley (som för övrigt är 66 år. På stranden hörde jag även ett gammalt, svenskt par gå förbi. Tycker det är så häftigt när äldre är ute och reser) Sen gick jag och packade ihop alla mina saker och checkade ut. Jag ägnade sen hela dagen, från klockan elva till halv fyra, på stranden. Jag hoppas solen tog något;) Jag är glad att det var soligt idag och inte som igår så jag iallafall fick ett soligt och varmt avslut på Hawaii till skillnad från sista veckan i regniga Australien.
Vid halv fyra då magen började kurra packade jag ihop mina saker och gick för att äta på restaurangen vid namn The Cheescakefactory, bara namnet får ju saliven att rinna. Jag hade gått förbi den där restaurangen många, många gånger och nu tänkte jag äntligen slå på stort då det var min sista dag. Jag blev tilldelat ett bord och började plöja igenom den låånga menyn. Tillslut valde jag en hamburgare. Jaha, äntligen äter jag på restaurang och så jag väljer en tråkig hamburgare?! Men det var bland det billigaste och och det fanns så mycket annat gott som jag inte kunde välja bland så det blev en överslagshandling. Jag beställde även in en drink. Min servitör varnade mej om att den var stark men jag sa att det var min sista dag så det gjorde inte. Tyvärr var den inte alls lika god som det lät, den smakade alldeles för mycket alkohol för att vara så tidigt på dagen. Eller så är det jag som har blivit en tråkig j*vel;) Vem vet..
Min hamburgare kom in och den var alla tiders god faktiskt, det är så mycket värt att äta en sån, riktig hamburgare än en svettig, billig en på Donken. Jag blev proppmätt och jag som hade tänkt beställa in en cheescake. Typiskt!
Men, när jag satt där och drack upp min sista slurk av drinken började ett ungt par vid bordet bredvid att prata med mej. Dom var från Melbourne och var på Hawaii på smekmånad. Jätte trevliga och söta var dom. Killen frågar om jag inte skulle ha cheescake men jag sa att jag var alldeles för mätt för det men han sa det att det måste man bara ha när man äter här. Jag var fortfarande osäker men då gav han förslag på att vi skulle dela på två bitar och det kunde jag ju bara inte tacka nej till. Vi fick menyn ännu en gång och killen sa att jag och tjejen skulle välja varsin. Jag skojar inte när jag skriver det att det var minst 20,25 olika sorter att välja bland och jag hade inte en susning om vad jag skulle välja så till slut gav jag över menyn och lät killen välja istället. De kom överens om en snickers och en wildberry. Det dröjde inte länge förens vi hade de två bitarna framför oss. Och de hade verkligen inte snålat, på varken storleken på bitarna eller på gräddtopparna. Vi delade broderligt och systerligt mellan oss och det var riktigt smarrigt. Och för att inte förglömma, när notan kom in så stod killen för bägge bitarna. Så himla schyst kille. Kort därefter bröt vi upp, ute på gatan tackade jag för mej och vi gick åt olika håll.
Jag hade aldrig varit så mätt i hela mitt liv tror jag. Inte ens efter att ha ätit kroppkakor har jag haft en sån matkoma. Jag var till och med tvungen att häva mej på stranden några minuter innan jag kunde förmå mej att gå tillbaka till hostelet. Det var nästan så att både cheescake och hamburgare kom upp igen.
Efter en stund kunde jag iallafall börja vandra tillbaka och när jag kom fram till hostelet gick jag upp till mitt gamla rum och knackade på för att se om mina gamla rumskompisar var där så jag kanske kunde ta en snabbdusch. Det var dom så jag hämtade upp mina saker från bagagerummet och hoppade in i duschen. Där inne i värmen började jag må dåligt igen och var tvungen att sätta mej på kanten. Jag vet inte om det berodde på drinken eller alldeles för mycket mat, antagligen en mix av bägge.
Jag fick mej iallafall en dusch och kunde packa ihop min väska ännu en gång. Efter att jag pratat en stund med Australia och Shanghai så gick jag ner en trappa för att invänta shuttelbussen ut till flygplatsen.

Incheckning och tull gick galant, den dryga timmen med väntan på gaten gick snabbt och så satt jag plötsligt på planet som skulle ta mej över till LA. Med ACDC i lurarna rullade vi ut på startbanan och några ögonblick senare lämnade vi marken under oss.
Flygresan var seg, det tog bara fem och en halvtimme men jag kunde inte sova en blund. Jag var trött i ögonen och huvudet men det kröp i hela kroppen så jag kom aldrig till ro. Det visades iallafall en hyfsad bra film som kunde underhålla mej lite.

Jag klev av planet runt halv sju (tre timmar tidskilland) på Los Angeles flygplats och kunde hämta ut min väska. Den såg lite konstig ut och när jag öppnade upp den såg jag att dom varit inne i den. Hoppas bara allt finns kvar. Efter att ha uppdaterat fejjan gick jag ut och klev på en shuttelbuss som jag trodde skulle köra mej till busscentralen men efter att ha åkt en sväng började jag misstänka att den bara åkte mellan de olika terminalerna. Jag frågade chauffören och han visade mej rätt buss så jag hoppade av och bytte buss till nummer C. Denna tog mej till en busshållsplats där jag hoppade på buss tre mot Santa Monica. Busschauffören var jätte trevlig och såg ut som Jack Sparrow;) Det tog runt tjugo minuter att komma till Washington Blv där jag hoppade av började gå i riktning mot stranden. Jag hade fått en väldigt bra vägbiskrivning av Josephine som är anledningen till att jag åker hit. Hon pluggar nämligen engelska här och då tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att hälsa på när jag ändå hade "vägarna" förbi. Josephine bor i ett område som kallas Venice men eftersom hon är i skolan från nio till tolv skulle jag vara tvungen att underhålla mej själv i några timmar. Jag gick i säkert en halvtimme och när jag började närma mej stranden gick jag in på Starbucks, köpte mej en kaffe och en sandwich (inte för jag var så hungrig, var fortfarande mätt sen igår;))
Så nu sitter jag här, har just avslutat kaffet och tänkte gå ner och kolla in om stranden är något att ha.

Tjingeling//Sofia