Dag två på båten blev vi väckta kvart i sju. Jag hade sovit som en stock hela natten och inte märkt av skvalpet. Några minuter innan halv åtta var vi i vattnet igen. Vi började med ta av och på oss vår scuba utrustning uppe på ytan, det var inga större problem men nästa övning var att simma i en rak linje uppe vid ytan med hjälp av kompassen. Det var inte det lättaste då det var väldigt vågigt och strömt. Jag hade fullt sjå med att inte komma ur ifrån dom andra så jag simmade längs bak och bara följde med och fattade inte så mycket av själva kompassen. Sen började vi sjunka. Jag hade problem med att ploppa mina öron denna gång så det tog lite tid för mej men tillslut kom jag också ner och vi kunde hitta vårt neutrala flytläge. Vi simmade runt bland koraller och fiskar och när vi väl var uppe på båten igen hade vi varit i vattnet i ungefär en timme. Jag hade lite näsblod när jag kom upp men Louise sa att det var normalt så jag kunde fortsätta.
Efter detta fick vi en välförtjänt frukost i form av baccon, ägg, yoghurt, flingor, skuren tropisk frukt, tost och kaffe. Det var verkligen gott:)

Nästa dyk var vid elva. Det var bara ta på sej sin stingray dräkt och resten av utrustningen och hoppa i.
Denna gång gjorde vi en kompass övning nere på botten innan vi tog oss en ungefär fyrtio minuter rundtitt på revet. Vi såg bland annat en sköldpadda på ca fem dec i diameter nere på revet. Uppe på ytan såg vi en till som smaskade i sig massa med rosa/genomskinliga maneter. Coolt! Innan vi gick upp på båten igen övade vi på CESA (controld emergenci safty accent som på svenska betyder ungefär kontrollerad och säker stigning i nödsituation ) Vi fick en och en gå ner till ungefär nio meters djup med Louise och sen sakta gå uppåt utan att ta något nytt andetag och samtidigt säga "aahh" så man inte höll inne luften som då skulle expanderade inne i lungorna.
I och med detta dyk var vi certifierade!:) Så efter lunch och en powernap fyllde vi i en blankett och fick vårt temporära certifikatkort.
Jag började må sämre och sämre. Jag hade haft ont i halsen hela dagen, varit jätte trött och frusit och svettats om vartannat. Jag somnade så fort jag la mej någonstans så hade nog lite feber. Eftersom jag mådde som jag gjorde hoppade jag faktiskt över vårt första, alldeles egna dyk som gjordes några timmar senare. Jag gick och la mej istället och försökte samla kraft inför det stundade nattdyket.

Nattdyket gjordes efter middagen vid åttatiden. Jag tvingade på mej den kalla, blöta dräkten och försökte glömma hur jag mådde. Vi var uppdelade i tre grupper; det var jag, Gabbi, fyra andra svenska tjejer och två från Danmark. Vi hade fått en lysdiod att sätta på våra tankar så man skulle kunna hålla koll på sin grupp där nere i det mörka djupet. Vi var det blåa teamet. Eftersom det var vårt första nattdyk hade vi en instruktör med oss och vi var även utrustade med varsin ficklampa, vilket var tur! Jag hade ju tappat bort mej direkt i mörkret annars. Vi hoppade i vattnet och nästan det första jag ser när jag simmar mot repet vi ska gå ner vid, är en haj. Inte så stor, runt en meter kanske och det var någon slags revhaj så inte farlig för människan. Jag trodde faktiskt det skulle vara läskigare att dyka i mörkret än vad det var men kanske berodde på att mina sinnan var lite avtrubbade;)
Vi var nere på botten i ungefär en halvtimme och det var en jätte häftig upplevelse. Vi såg två jätte sköldpaddor, säker två meter i diameter (men tyvärr inga mer hajar), vi simmade genom trånga öppningar, såg stora silverfärgade fiskar och någon jätte krabba. Ett helt klart minnesvärt dyk:)
Kvällen avslutades med en jätte god chokladkaka från kokerskan innan jag hoppade i säng. Jag mådde faktiskt bättre efter dyket men även denna gång hade jag näsblod när jag tog av mej cyklopet. Nästa dag skulle vi bli väkta kvart i sex för vårt första dyk. Hårt att vara på semester;)

Kramar från en alldeles färsk dykar-Sofia