Japp, som rubriken skvallrar om så besökte vi Australiens östligaste punkt igår. Vi kom iväg från hostelet vid nio, efter frukost, packning och utcheckning. Det tog nästan en timme att komma till fyren och det var en riktig jobbig promenad med många trappsteg uppför. Det hela blev inte bättre under den gassande solen så svetten rann värre än under ett träningspass. Det märks att vi börjar närma oss tropiskt klimat igen för det blir varmare och varmare, dag som natt.
Vi nådde iallafall tillslut fyren, svettiga och dana, och vi fick en fantastisk utsikt över det djupblå havet. Jag gick även ner till skylten där det stod "östligaste punkten av Australiens fastland". Gabbi följde dock inte med på grund av hennes dumma ryggvärk.
Om vi fortsätter i den här takten har vi snart avverkat världens alla hörn; först Nya Zealands nordligaste och östligaste och nu Australien sydligaste och östligaste punkt:)
Vi tog en annan väg tillbaka längs med kusten, det var inte lika mycket trappsteg att flåsa uppför i men solen var lika varm, om inte varmare nu när det var lite senare på förmiddagen.
Vi skulle fortsätta resan norrut denna dag så när vi kommit in i Byron Bay igen gick vi tillbaka till Backpackers Inn och försökte fräscha till oss lite innan vi slängde upp våra väntande ryggsäckar på ryggen och gick mot busshållsplatsen. Jag hann precis lämna in min skattedekleration på Backpackers world travel innan bussen kom och lämnade byn tio minuter över tolv.

Det tog runt två och en halv timme att nå Gold Coast, Australien sjätte största stad, och Surfers Paradis som är en av dom mest berömda stadsdelarna. I och med detta har vi även nått vår sista delstat här i Australien. Vi fick också ställa tillbaka klockan en timme då Queensland inte har sommartid.
När vi hoppat av bussen behövde vi inte gå många meter till vårt hostel som låg precis runt knuten. Det visade sej vara ett av dom bästa vi har bott på, om inte Det bästa, för vi hade egen dusch och toalett, kylskåp, tv, fläkt och endast fyra bäddar. Stället heter Islander som är ett hotell men vi bor på "avdelningen" Islander Backpackers Resort så det är inte lika hög standard som på dom riktiga hotellrummen men ändå bättre än vi bott på innan med pool och stor uteterass. Stjärna till Steve:))
Vi började med en runda på stan; kollade in den vita stranden som ligger bara några meter från dom många skyskraporna som finns, vi gick några varv i köpcentret, jag köpte mej en färskpressad juice från ett stånd på gatan och Gabbi sej en glass från Mc Donalds. Vädret var verkligen helt otroligt, jätte varmt och inte ett moln på himlen. Hela stället utstrålar sommar och värme, människor som sitter på uteserveringar och äter god mat, personer som kommer gående efter en dag på stranden, en gatumusikant som står och spelar på sin gitarr och så vädret. Man rycks med så lätt i stämningen och vill vara en del av alltihop.

Iallafall, efter lite internethäng gick vi hem och började med middagen som fick bli köttfärssås. Det tröttnar man nog aldrig på;)
När vi kom tillbaka till rummet höll de tyska tjejerna vi delar det med på att fixa sej inför en utekväll. Jag som hade varit så sugen på att gå ut men nästan gett upp hoppet då Gabbi inte ville på grund sin rygg och tabletterna hon har börjat äta, frågade då om jag kunde hänga på dom. Det fick jag så gärna:) Gabbi ändrade sej då och gick med på att följa med också, hon behövde ju inte dricka.
Så efter en dusch och snabb tillfixning gick vi ut och började leta efter ett ställe där vi kunde slå oss ner och ta oss en drink. Denna kväll var gatorna packade med folk då St Patrics day firades. Den firas egentligen 17 mars men antar att det var för att det var lördag.
Vi hittade ingen bar som vi fastnade för så tillslut beslöt vi oss för att köpa oss varsin flaska cider på Bottelshop och gå ner till stranden. På vägen fastnade vi dock ett tag och beskådade fyra killar som dansade och showade på gatan och bildat en stor ring med folk kring sej. När vi slängde en blick över folkmassan får Gabbi syn på en tjej som vi volontärarbetade samtidigt med i Indonesien. Världen är nog inte så stor ändå. Det var som när vi var i Queenstown på Nya Zealand och den holländska tjejen vi reste med mellan Darwin och Alice Springs gick förbi när Gabbi satt ute. Man förväntar sej inte det.
Vi bytte några ord med henne innan vi gick ner och satte oss på trapporna som vette ut mot havet. Vi satt där och drack vår cider och småpratade lite innan vi gick tillbaka in på gatorna. Ena tjejen vek av hem för hon hade något problem med sin mage. Men vi andra tre gick vidare för att leta upp en club. Längs med gatan fick vi olika stämplar på våra armar så vi skulle lockas att gå till just deras ställe och även en VIP stämpel.
Det första vi går till får vi smita före alla i kön när vi visar upp stämpeln vi fått och inne i baren får vi en fri drink. Gött:) Vi stannade dock inte där så länge utan gick vidare.
Även på nästa ställe får vi stå i någon speciell kö och komma in snabbt och smidigt. Här stannade vi längre och dansade.
Den tredje cluben vi besökte var det verkligen VIP ingång. Det var lång kö så den tyska tjejen (jag vet, jag är urusel på namn!) går fram till vakten som har en VIP lista i handen, visar stämpeln och frågar om vi kan få komma in. När han ser att vi bara är tre, rycker han på axlarna och öppnar upp för oss. Lyckliga skuttar vi ner för trapporna.
Efter lite dansande viker tysken av och går tillbaka till hostelet medan jag och Gabbi dansar vidare. Efter ett tag går vi tillbaka till den förra cluben och dansar lite till innan vi också går hemåt.
När vi låg i sängen var klockan bara strax före ett. Det hade varit en rolig kväll och jag tror inte Gabbi ångrar sitt val att följa med ut.

Ha't gött Kramar Sofia