På toppen av Nya Zeeland

Publicerat 2013-01-12 10:17:33 i
Strax efter sju bar det iväg med en stor buss ut på vägarna på Nya Zeeland. Vägarna var krokiga och det gick både uppåt och neråt, ibland nästan till och med som serpentinvägar. Första stoppet blev en promenadslinga i Puketi Kauri forest i Manginangina, det är en subtropisk regnskog. ÄNTLIGEN får jag se och befinna mig i sådan natur! Det var som det är på bild, mycket grönska, stora tjocka träd och även mindre. Likaså nya unga träd och även gamla som sakta men säkert murknar bort. Helt otroligt, det är som mycket annat svårt att beskriva så enklaste sättet är att uppleva det själv. Efter detta stopp åkte vi vidare. Längs med vägen såg vi gröna blomstrande ängar med kor, får och köttdjur. I dikeskanten växte det bland annat hundkex, prästkragar och gula blommor liknade mindre prästkragar. Landskapet liknade en svensk sommar med alla dessa blommor och dess växtlighet. Jag är så förtjust i landskapet eftersom det har en blandning mellan allt. Ena stunden tror man nästan att man hamnat i Sverige då det växer träd liknade tallar och allt det den svenska sommaren innehåller. Men bakom krönet ser man plötsligt palmer och som alla vet hör då det inte till Sveriges landskap. Vi fick, som ni förstår väldigt vackra bilder under dagens resa och jag antar det kommer bli en miljon fler bilder under dessa fem veckor som vi kommer uppleva och se Nya Zeeland. Dessvärre fångar inte kameran vyerna lika bra som ögat, för det är såå mycket finare att se landskapet på riktigt.

Andra minnesvärda stoppet för dagen var cape Reinga. En fin utsikt där strömmarna från stillahavet och tasmanskahavet möts. Rätt coolt att se. Där var även den mest nordligaste punkten av Nya Zeeland som man kan åka till. Efter den fina titten åkte vi vidare och åt vår medtagna lunch nere vid havet. Några passade på att bada medan Sofia och jag stannade kvar på gräsmattan och nöjt av solen. Vi åkte sedan vidare till tro det eller ej, men till enorma sanddynor för att ta oss ett åk eller två med en sandboard.(Nya Zeeland är fantastiskt, landet har alla typer av natur, till och med öken!)Sanddynorna i Te Paki Stream var jätte stora och höga. Först vågade jag inte anta utmaningen att åka eftersom jag redan testat på det en gång på kangaroo island i Australien men ingen gång är den andra lik så jag bestämde mig slutligen för att ta ett åk. Jag resonerade så att igår hoppade jag från ett plan på en höjd på en halv mil, eftersom jag vågade det, skulle jag givetvis våga åka sandboarding ner för en brant sandbacke på mage som dessutom inte alls var en halv mil lång... Sagt och gjort. Jag promenerade upp, jobbigt som tusan och sen gled jag nerför och hann stanna boarden innan jag äntrade vattnet som runnit upp från havet som låg några hundra meter bort. När alla som ville åka, åkt klart satte vi oss i bussen igen och körde mot havet. Nu var vi framme på ninety mile beach, som i själva verket inte var nittio mil lång utan om jag kommer ihåg rätt så var den uppmätt till ca 85 km. Vi stannade för att fotografera och känna på vattnet som med jämna mellanrum rann in långt upp på stranden med de stora vågorna. Vi åkte sedan på övre delen av stranden med bussen, rätt häftigt vill jag lova. Efter 40-50 minuter vek vi av från stranden och kom upp på en asfalterad väg. Innan vi kunde åka hemåt åkte vår guide till ett ställe vid namn Ancient Kauri kingdom, där stannade vi för att tvätta av bussen så vi både kunde se ut och vara säker på att bromsar och allt skulle fungera efter vår of road väg på stranden. Sista stoppet på vår resa för dagen blev ett matställe kallat (rak översättning) världskänd mangonui fiskaffär. Där åt vi friterad fisk och pommes. Fisken smakade som gös. :-) Vi kom sedan hem till vårt hostel i Paihia strax efter sextiden. Det hade varit en lång dag som alla andra dagar är nu för tiden...

Ha det gott kram Gabriella

Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0