Vi är väl omhändertagna med intensiva dagar i Melbourne

Nu kan man väl säga att vi nästintill landat efter flygningen och landbytet men fortfarande kör vi på i samma tempo med att se oss omkring. Det har varit intensiva dagar även här i Melbourne. Vi sov inte mycket mellan torsdagen och fredagen. Som Sofia nämnde åkte vi ut till flygplatsen i Auckland redan på torsdagkvällen trots att vårt flyg inte skulle lyfta förens fredagmorgonen. Vi sov sammanlagt endast en timme på några bänkar på flygplatsen och på flyget sov vi kanske en timme eller två som max. Vår frukost blev i form av varsin banan och varsin halv 190 g mjölkchokladkaka innan vi äntrade Melbournes flygplats. Tack vare en gammal vitlök som vi sparat och packat ner i väskan blev vägen genom tullen lång för oss. Om jag minns rätt fick vi gå igenom tre tullar innan vi kom fram till den sista där de scannade väskan och jag fick enkelt plocka ur påsen med vitlöken och lämna den på plats. Tullpersonalen var dock trevlig och hälsade oss välkomna och gav oss ny stämpel i passet så även denna gång som vi äntrade landet gick det galant.

Utanför ankomstdörrarna visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen och inte heller vem vi skulle titta efter. För som Sofia också nämnde lite snabbt i förra inlägget så skulle vi bli upphämtade här på flygplatsen av en australiensiskkvinna vid namn Merri som vi aldrig tidigare träffat. För enkelheten skull stängde jag därför på mobilen och ringde henne och när vi tittade oss omkring såg vi att hon stod bara några meter ifrån oss och väntade. Vi presenterade oss, kramade om varandra och gick därefter till hennes bil. På hemvägen till hennes hus stannade vi vid en tågstation och köpte varsitt transportkort som kan vara bra att ha när vi ska åka till Melbournecity med tåg eftersom Merris hus är beläget ca 3 mil öster om själva stan i ett område som heter Heathmount. Väl "hemma" tittade vi oss omkring. Ett litet elegant hus med en liten och välvårdad trädgård som hade det mesta. Allt från äpple, blåbär, zucchini, paprika, tomat, sallad, olika örter och jordgubbar mm. Sofia och jag lämnade av våra väskor på vårt rum som bestod av en byrå, stor golvspegel och en fint bäddad dubbelsäng med varsitt badlakan på fotändan. Det kändes som vi hamnat på ett hotell - Rent och fint. Vi åt sedan en sen ordentlig frukost innan vi satte oss i bilen och åkte till en djurpark i
Healesville som inriktat sig på de typiska australienska djuren så som känguru, emu, wombat, dingo,tasmansk djävul, koala, näbbdjur, myrpiggsvin samt olika reptiler och fåglar.

Efter visningen av djuren i form av både shower och inhägnader gick vi tillbaka till bilen och avnjöt en kall dricka och frukt. Vi åkte sedan vidare till Marysville som är en by som totalförstördes för några år sedan då det var en ohanterligt brand som spred sig. De flesta träd var svarta men hade nu återfått sina gröna blad, även byn började sakta men säkert byggas upp och få tillbaka sitt liv. När vi kom dit stod regnet som spö i backen så det blev i stort sätt bara att vända och åka tillbaka. Väl hemma igen tog vi en dusch och åkte sedan till ett stort shoppingcenter "Knoxcitycenter". Merri skulle träffa sina väninnor på en restaurang nära shoppingcentret så vi följde med för att göra lite shopping och se oss omkring eftersom det var fredag och affärerna i shoppingcentret var öppna till nio. Efter användning av gratis mcDonalds Wifi, lite inköp av hygienprodukter och lite andra välbehövliga grejer kände vi oss klara att åka hem vid niotiden. Vi var sedan i säng vid tio, nerbäddade i vår dubbelsäng och väldigt trötta eftersom det hade varit en väldigt lång dag. Men som sagt, sova får man göra när man har tid, det gäller att ta tillfälle i akt och se sig omkring när möjligheten finns. Merri hade ju dessutom tagit ledigt från jobbet för att hämta upp oss på flygplatsen och umgås med oss så självklart väntade vi med att känna efter om vi var trötta tills vi bäddat ner oss. ;-)

Lördagmorgonen tog vi sovmorgon till tio. RIKTIGT skönt vill jag lova! Efter frukosten gick vi alla tre till tågstationen och åkte in till kärnan av Melbourne. Vi gick först till backpackerworld travel för att få idéer och information om vad som finns att göra på östkusten och hur mycket tid vi kan beräkna att lägga på varje vistelseort. Med en tjock hög utav broschyrer gick vi iväg till turistbyrån för ännu lite mer information. Sedan gick vi till Melbournes högsta byggnad, Eureka. Vi betalade varsin biljett och åkte upp med en hiss som tog oss till våning 88 på ca 47 sekunder. Snacka om snabb hiss! Sofia och jag fick en personlig guidetur över Melbourne av Merri eftersom hon kände till de flesta byggnaderna. (Vilket var väldigt trevligt eftersom det gav oss lite mer då vi bara såg byggnader som vi inte hade en aning om va det var).

*vi bor i bakgrunden vid bergen*

Efter att utforskat Melbourne från ovan åkte vi ner med hissen igen och gick tillbaka till tågstationen för att åka hem.

Även denna gång var vi bara hemma och vände. Tog en snabb smörgås, dock en väldigt god och nyttig sådan (advokado, lax och sallad som pålägg) och satte oss sedan i bilen. Nu hade vi sikte mot Phillip Island. En två timmars bilresa bort. Vi stannade först till vid woolamai beach. Där befann sigt många surfare som utövade sin sport. Vi kom i rätt tid då de flesta surfat klart och tog av sig sin våtdräkt på bilparkeringen. Så visst unnade jag mig att titta på magrutorna ;-)
Nästa ställe vi åkte till var pyramid rock i storm bay. Som namnet avslöjar var det en stor sten i havet som var formad som en pyramid. Vi tittade och fotograferade en stund och åkte sedan vidare till pingvingcentret penguinparade där vi köpte oss varsin biljett till pingvingparaden. Det var ca 1,5 timme kvar innan det skulle bli mörkt och pingvinerna skulle våga sig gå i land så vi åkte iväg och hann med ännu ett till fotografistopp nämligen "the nobbies". Det var en annan stor sten i havet som dessutom var väldigt vacker precis innan solnedgången. Här såg vi även våra första pingviner på Phillip Island, tre stycken som gått upp på land och stannat under gångbron som vi gick på. Några minuter senare åkte vi tillbaka till Penguinparade och vilken folksamling det var! Fy katten, jag må då säga att det var väldigt trångt när vi promenerade ner till läktaren vid stranden. Vid läktaren skulle vi slå oss ner för att se på de små pingvingerna som skulle gå i land efter en hel dags simtur påväg upp till sina bon och mata sina ungar. Ur folkmassan kunde man lätt urskilja flest japaner/koreaner. Vi var tillsagda att sitta ner, va tysta och inte använda några kameror eftersom dessa faktorer kunde skrämma pingvinerna och blixtar från kameror kunde göra pingvinerna illa. Det irriterande momentet denna kväll var såklart när vi kunde se några pingviner äntra stranden att detta folkslag inte alls löd order utan började göra ljud ifrån sig så pingvinerna vände tillbaka till havet x-antal gånger. Som Sofia viskade till mig "guiden behöver aldrig vända sig om för att se om pingvinerna kommer för det hör han på publiken". Ett ännu mer irriterande moment var att efter kanske bara en kvarts väntan och en liten grupp med pingviner vågat sig fram och gått hemåt så började de flesta japaner/koreaner att flytta på sig, fram och tillbaka samt lämna läktaren. Vilket medförde att vi som satt still fick vänta ytterligare för att få se resten av alla pingvinger som ännu inte vågat sig upp från havet. Guiden hade dessutom sagt att man fick den bästa upplevelsen om man höll sig i skinnet och satt kvar tills nästintill alla pingviner gått hem för när de väl korsat stranden skulle de vara så utmattade efter en lång dag på havet så de skulle stanna på vägen hem. Så gick man för tidigt skulle man missa pingvinernas färd hem. Kanske var det så att detta folkslag inte förstod annars lyssnade de inte på guiden för de var för ivriga. Jag, Sofia och Merri satt i alla fall kvar på vår plats och när det mesta av folket lämnat läktaren gick vi också. Vi gick upp på gångbron där vi såg och hörde pingvinerna. Längs med vägen hem såg vi de små söta pingvinerna (antagligen den minsta arten) som blev nästintill överfallna av de luddiga ungarna som krävde mat och som dessutom såg ut att vara större än föräldrarna. En del pingviner satt precis under gångbron så böjde man sig ner kunde man lätt ha kunnat röra dem, nästan svårt att motstå men det gick ;-) Vi åkte sedan hem vid halv elva så även denna dag blev en lång och intensiv dag och när vi var hemma igen var det sängen som kallade.

Idag vaknade vi klockan nio och blev serverade juice, ägg, bacon, rostad macka och ugnsbakad tomat till frukost. Merri är för underbar, hon tar hand om oss som prinsessor! :-)
Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt, kollat på den tjocka högen med broschyrer som vi tog hem igår, tänkt och försökt att planera våra sista veckor av resan. Men vi kom inte så mycket längre än till veckans äventyr... Vi passade även på att titta på våra filmer ihop men Merri på storbildstv.
Jag må då säga att kvalitén inte var den bästa och filmerna är inte alls som de var från början innan jag sparade dem. Så det blir visst att fixa till dem när man kommer hem, för så dåliga som de är nu kan de verkligen inte vara! Tyvärr får ni leva med den dåliga kvalitén, fast det är väl förhoppningsvis bättre än inget... :-)

/ Gabriella




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0