dagarna rullar på och det händer mycket så nu är det återigen dags för en lång uppdatering!
Framme i nationalparken som bildades 1953 såg vi en fantastisk natur. I nationalparken finns Nya Zeelands högsta berg beläget, Mount Cook som är 3,754 meter. De andra 22 bergstopparna sträcker sig till 3000 meter och 40 % av nationalparken består av glaciärer, så ni kan nog förstå att det var vackert att se. Runt tvåtiden checkade vi in på vårt hostel. Eftersom vi sovit dåligt natten innan tog vi (Joseph, Tasha, Jodie och jag) en tupplur i ca två timmar. Sofia var inte trött för hon hade inte störts av incidenten sen förra natten så hon passade på att se på film medan vi andra sov. Vid femtiden gick jag för och se om de var vakna eftersom vi bestämt att vi skulle gå en av promenadslingorna som fanns att välja mellan efter vår tupplur. Efter mycket om och men med ombyte och snabbt mellanmål för deras del kom vi äntligen iväg. Promenadslingan som vi valt vars namn var hooker valley skulle ta fyra timmar att gå. Eftersom vi inte hann iväg förens halv sex hade vi därmed tidspress på oss att vara tillbaka innan klockan nio eftersom köket på hostelet stängde då och att bli utan middag skulle då inte vara en höjdare. Vi stod nu i kvalet mellan att välja en kortare och inte lika intressant promenadslinga eller att accelera vår promenad för att hinna hem i tid. Tascha och Jodie hade inte lika bra kämpaglöd som oss andra så de valde att gå en annan promenadslinga som bara skulle ta en timme. Jag, Sofia, Joseph och Wendy beslöt oss istället att snabba på stegen. Vi kom slutligen fram till vårt mål (under 1,5 timme vilket egentligen skulle ta två). Målet var Hooker glacier lake som är botten av glaciären Hooker. Här fick vi en fantastisk utsikt av berget Mount Cook och självklart av sjön som dessutom hade ett fåtal isblock som flöt omkring. Efter några foton och energihämtning i form av frukt och andetag vände vi och gick hemåt. Hemvägen gick dock lite långsammare och när vi väl var hemma på hostelet igen, visade klockan: 20.26. Vi hade alltså lyckats (applåder till oss). Vi hade gjort promenaden på under tre timmar! Den bästa belöningen som var mitt lockbete hela tiden var vår pizza som blivit över sen kvällen innan. Det var perfekt att bara värma i micron och mumsa i sig när benen värkte som värst.... Efter den sena middagen passade jag på att ta ett varmt och skönt bad eftersom vi äntligen hade tillgång till badkar. Fint värre :-) Runt elvatiden kröp vi i säng och sov gott hela natten.Från nationalparken Mt Cook åkte vi till rangitata. Men självklart stannade vi ett par gånger på vägen för fotovyer och toalettbesök. Vi blev även stoppade strax efter att vi lämnat nationalparken för att en STOR skock med får skulle passera en bro lite längre bort. Vi fick därför stanna och stänga av bussen för att inte skrämma fåren som gick/sprang på vägen framför vallhundarna i riktning mot oss för att byta bete. Ganska imponerande att se. 
När fåren passerat bron och oss kunde vi starta bussen och åka vidare. I Geraldine stannade vi för en timmes lunchstopp och omkringtittande. Innan vi hoppade på bussen passade Sofia och jag på att köpa oss lite fina accessoarer från ett litet marknadsstånd. Sofia köpte ett halsband och ett vristband för ynka 15 dollar medan jag slog på stort och köpte mig en silverring för 50 box. Hade dock önskat att det var 50 svenska kr och inte närmre 300 sek eftersom det sved lite i plånboken. Men men. Den var otroligt fin och jag har verkligen saknat att bära ring under dessa snart fem månaderna. Dessutom "behövde" jag köpa mig en souverni från Nya Zeeland eftersom det börjar närma sig slutet av resandet i NZ.( Jag brukar för övrigt alltid köpa smycken/kläder från länder jag besöker så jag kan bära med mig resmålen i vardagen så denna ring var ju ett ganska bra inköp ändå).
När timmen var gången åkte vi vidare. Vi släppte av några som skulle rida.(Sofia, jag och Wendy skippade ridandet eftersom det inte var något utav det extra som vi sett framemot i Queenstown. Vi resonerade så att det var bättre att "spara" pengarna och vänta med ridandet tills man åter är hemma igen). Vi åkte sedan vidare till en kort promenadslinga till ett stort träd som var minst 1000 år gammalt. Vi anlände sedan till vårt hostel som var beläget på en av Canterburys gamla fårfarmar som dessutom ägnade sig åt aktiviteten rafting på Rangitata river. Det fanns två lodger. Vårt "gäng" plus några till skrev in oss på lodgen vid rangitatariver. När vi betalat och alla var inbokade flyttade vi vår packning från straybussen till en annan och blev skjutsade till den andra logen som låg ca fem-tio minuter bort med buss. I vår lodge fanns det ca tio rum med våningsängar/dubbelsängar, ett kök och ett allrum. Toaletten och duschen fanns utanför stugan och likaså en gratis tvättmaskin. Så självklart passade Sofia och jag på att tvätta eftersom det återigen behövdes. Resten av dagen ägnades åt bad i den strömma och iskalla floden som hålls kall av glaciären. Vi passade även på att sola en stund och som jag nämnde tvättade vi en maskin med kläder, spelade piano, sorterade bilder sen de senaste dagarna samt gjorde en gemensam middag med Jodie, Tascha och Joe. Kvällens måltid blev currykyckling med ris och vitlöksbröd. Mums! Efter middagen som även denna kväll blev relativt sent umgicks vi alla tolv i allrummet med prat och kortspel. Hostelet bjöd även på en chokladfudgepudding som vi glatt avnjöt efter att alla ätit sin middag. Vi rundade av kortspelet runt halv elva tiden och gick till sängs. Det var en väldigt trevlig atmosfär denna dag och kväll. Det kändes som vi åkt till ett sommarhus och skulle ha en grym semester ihop. Som Sofia sa "det här påminner lite om en av American pie filmerna". Inte nog med att vi var åtskillda ifrån de andra från bussen, det kändes och var ganska öde också men dock så fridfullt eftersom vår stuga var belägen i en fårhage med ett trettiotal får som kom fram och betade på kvällskanten. Denna dag gick vi upp innan solen. Vid klockan fem packade vi våra väskor och åt frukost för att vid tjugo över sex sitta på bussen igen. Medan vi åkte såg vi solen gå upp i horisonten, vi stannade två gånger för fototagningar då vi fick soluppgången i två olika stadier. 
Vid halv nio stannade vi i närheten av flygplatsen i Christchurch i en och halv timme för vår chaufför behövde köra iväg bussen för någon slags lagning eller koll. Vi gick gemensamt bort till flygplatsen där vi hade gratis Internet och sa sedan farväl till Tascha och Joe som skulle stanna i Christchurch för att söka arbete och det blev även ett hejdå till Jodie som denna eftermiddag skulle flyga till Sydney. När tiden var gången gick vi tillbaka till platsen där vår chaufför släppt av oss. Innan vi lämnade Christchurch åkte vi en runda med bussen i ett liknade parkeringshus vid flygplatsen för att plocka upp de få nya passagerarna som skulle starta sin resa med Stray. Som ni säkert förstår var det VÄLDIGT trångt med en buss med tre meter i takhöjd. så det var inte många cm från taket och väggarna. Eftersom vår chaufför blev osäker på om det gick att köra med bussen där eller inte blev det en lång bilkö bakom oss, vilket inte gjorde det bättre för vår stackars chaufför. Tillslut hoppade en vakt på bussen och visade vägen ut och när de nya passagerarna var ombord lämnade vi flygplatsen och Christchurch. Pjhu, tur att vi inte fastnade*Anledningen till att vi inte stannade mer i Christchurch var för att det mesta av staden fortfarande var förstört sedan jordbävningen 2011 som dessutom dödade 181 människor. Det sägs att Christchurch är väldigt nergånget, att man måste dricka vatten på flaska och att hostelen är väldigt dyra. Så efter jordbävningen började straybussen ha kaikoura som övernattningstopp istället och därför kunde vi inte offra mer tid i Christchurch. (kanske tur det?)Som sagt vi åkte vidare och kom fram till Kaikoura runt halv-tvåtiden. Innan vi checkade in på vårt hostel åkte vi genom den lilla staden och åkte till Goose bay där vi stannade ca trettio minuter för att kolla efter sälar. Sofia, jag och Wendy hittade inga eftersom vi tittade på fel ställe. På vägen tillbaka till bussen mötte jag killen som jag suttit bredvid i bussen på förmiddagen och han berättade att han visste var sälarna låg och solade. Vi två snabbade därför på stegen och gick dit. Tre sälar låg och stekte på klipporna i solen. Riktiga bjässar var de. Jag hade tyvärr inte med mig kameran för den hade jag lämnat till Sofia som redan gått tillbaka till bussen. Jag bad därför den holländska killen som jag gick dit med att ta ett foto när jag satt ca två meter ifrån en av sälarna (trots att man egentligen var tvungen att ha ett avstånd på tio meter) ^^ och sedan skicka bilden till mig. Killen hade ju dessutom systemkamera ;-) Efter detta åkte vi upp på en höjd och såg utsikten över Kaikoura. Några minuter senare började vi släppa av folket på sina hostel så vid tretiden var vi incheckade på Adelphi hostel. Ett väldigt nergånget och ofräscht hostel men trots det var det ganska skönt att återigen va på plats. Efter lite fix med foton och samtal till straykontoret gick Wendy, Sofia och jag ut för en liten promenad i byn och avslutade med att inhandla lite matvaror. Tillbaka på hostelet fick vi se att vi kunde få gratis soppa i restaurangen mellan tre och sex, så självklart passade vi på att gå dit och ta oss en kopp innan det var försent. Andreas joinade också. Vi slog oss ner med varsin pappersmugg med soppa på restaurangens altan och pratade om upplevelser som hänt under resans gång. Det var bra med en liten återblick såhär när man nästan glömt bort det mesta då dessa fem veckor gått så jätte fort och vi sett och upplevt så mycket så hjärnan knappt kunnat ta in mer för lagring. Efter soppan gick vi tillbaka till hostelet och gick gemensamt till det äckliga köket. Köket som luktade illa och var orent så allt man skulle använda passade man på att diska innan användning. Kort sagt var det inte alls hygieniskt. Vi gjorde dock våra pannkakor (som blev riktigt goda) och satte oss ute och åt, då vi samtidigt kunde få frisk luft. Framåt åttatiden gick Wendy och Sofia ner till baren, jag kom och joinade lite senare. Det var i stort sätt bara vi från bussen som var där så vi hade en trevlig pratstund i ca två timmar. Till sist beslöt vi oss för att gå tillbaka till rummet och krypa ner i våra sängar som vi inte var helt säkra på om de var renbäddade och bedbugsfria men vad skulle vi göra? Det skulle ju bara gälla en natt och förhoppningsvis hade vi turen på vår sida att inte ha bedbugs i rummet...Det blev lite mardrömmar om att man var i ett ruckel vilket vi nästan var men trots det så sov vi bra. När Sofia och jag återigen var i det äckliga och värdelösa köket för att laga frukost fanns ingen kastrull så idag fick vi koka gröt i en stekpanna med löst handtag. Ja men det gick ju bra det också... Vid nio var bussen återigen packad och vi rullande på vägen. Vi stannade till för att fotografera en koloni med sälar som låg på klipporna längs med vägen. Vi gick också en kort promenad till ett vattenfall... Hur många vattenfall finns det egentligen på den här sidan av jorden? Jag trodde vattnet höll på att ta slut men här verkar det ju finnas mycket. Vi ser ju så många vattenfall att vi nästan blir trötta på det. Fy skam för mig att säga så men nu när vi sett så mycket är det nästan samma sak över allt. Så jag undrar om Australiens östkust har något annat att bjuda på när vi väl kommer dit. (Kan ju alltid hoppas på det). Nästa stopp var lunch och toalettstopp i tio minuter medan chauffören tankade upp bussen. Vi åkte sedan vidare och kom fram till picton vid halv ett där vi plockade av alla våra grejer från bussen och checkade in på bagageincheckning för färjan. Vi slog oss sedan ner i väntsalen och väntade på att få gå ombord och åka tillbaka till Wellington med färjan som skulle avgå klockan två. Som plåster på såret (av all väntan)fanns det gratis Wifi att använda och till färjan hade Sofia och jag sparat massa gratis kaffekuponger att använda precis som förra gången. Så även denna gång skulle vi njuta av gott kaffe i väntan på att komma fram. Framme i Wellington lastade vi på vår packning på bussen som väntade precis utanför och åkte sedan till vårt hostel. Denna gång stannade vi på No Mads vilket var ett bra hostel. Vi fick en tallrik med gratis nachos och chiliconcarne i baren precis efter att vi checkat in. Vi tog det som förrätt och gick därefter direkt till köket där Sofia och jag lagade vår standard mat; nudlar, broccoli och ägg. Senare på kvällen gick vi ner till baren som dessutom var den bar vi gick till förra gången vi var i Wellington för att använda vår gratiskupong på varsin drink. (Denna bar som förra gången sa "den här kupongen är tyvärr inte giltig ikväll men kom tillbaka imorgon"). Vi skulle därför ikväll ge det en till chans och ikväll gick det lyckligtvis igenom. Vi fick dessutom välja på i stort sätt allt. Vi bad bartenden att göra oss en drink och överraska oss. Han lyckades väl vill jag säga. -Vodka, hallon och lime. Smarrigt ;-) 
Efter någon timmes snack med tjejerna från rummet och lite snack på slutet med de "holländska killarna" avrundade jag, Sofia och den "schweiziska tjejen" från vårt rum av kvällen och gick tillbaka till vårt rum. Nu började det verkligen närma sig slutet av resan med stray.På återseende / Gabriella 
Kommentarer
Trackback
