Litchfield nation park
Publicerat 2012-10-27 14:02:46 i
Den 25 oktober bar det av. Vid 06.50 blev vi upphämtade utanför Dingo Moon lodge som varit vårt hem våra första elva nätter i Australien. En liten 4 hjulsdriven minibuss stannade och vi hoppade in och det bar iväg mot Litchfield nationalpark. Påväg dit stannade vi först till vid ett matställe för toalettbesök och om någon ville äta något. Vår guide va då och hämtade en liten orm som vi fick hålla i om vi önskade, så det gjorde jag. Senare fick vi presentera oss själva så alla i gruppen skulle veta va vi hette och inte skulle vara så främmande för varandra. Den första sevärdheten blev vid ett område fullt med termitstackar "cathedral termit", där vi bland annat fick testa på att smaka på gröna myror om vi hade lust. Det va dock bara två stycken som testade. Jag va sugen, men övervägde att inte göra det, då jag fick idéer om att det kanske var urin eller att det skulle börja växa myror i kroppen på mig. Att tillägga så ogillar jag myror starkt när de bara rör sig på marken så att äta en vore väl då dumt? ... Därefter åkte vi till Florence falls vilket va ett underbart fint vattenfall. Där passade vi på att ta oss ett uppfriskande dopp. Vi gick sedan tillbaka samma väg uppför en trappa med 135 trappsteg. Väl framme vid minibussen hoppade vi in och åkte till nästa badställe, Rockhole. Det va mer som en bäck med flera mindre vattenfall men dock lika vackert. Det kristallklara vattnet polade i harmoni med den övriga naturen. Efter ännu ett uppfriskande dopp bytte vi om och åkte tillbaka till matstället för att äta lunch. Vår lunch bestod av två kokta korvar var med extremt stora korvbröd. (trippelt så stora som pågens korvbröd). Efter en snabb och smidig lunch åkte vi till vår sista sevärdhet för dagen. Det blev en båttur på Mary river där vi blev guidade genom floden om de djur som lever där. En blandning av många fågelarter. Från några små fåglar som sprang på näckrosorna till ankor som höll till i strandkanten, örnar i trädtopparna och en större fågel som lever på land. Vi fick också se saltvattenskrokodiler simma omkring i vattnet, likaså såg vi en del ligga som förstelnade i strandkanten med öppen mun (deras sätt att kyla ner hjärnan). Efter vår guidade tur på Mary river åkte vi till Bark hut som skulle bli vårt hem för natten. Meningen va att vi skulle sova i tält, vi hade dock turen att bli uppgraderade till ett litet rum med AC. (två sängar i varje, några rum hade tre sängar). Att tillägga är att rummet luktade unket som gamla halvruttna stugor gör, vi hade även små ödlor som husdjur. Så frågan kan ställas om vi verkligen blev så mycket uppgraderade egentligen? JO klart vi blev det! Vad kan man räkna med när man befinner sig mitt ute i ingenstans? Det va ju inte så att man såg många hus längs vägen... I alla fall. När vi kommit till campet, lade vi först ur våra grejer i rummet och tog sedan en snabb dusch. I duschen hade vi nämligen även här sällskap av ödlor och på väggen in till toaletten/duschen satt en stor svart spindel. Faktiskt den första största vilda spindel jag sett, så självklart passade vi på att fotografera den. Vi gick sedan vidare upp på en kulle för att titta på solnedgången. Vi stod där och tittade ut över "paradiset i Lejonkungen", för ja det såg faktiskt exakt ut som i filmen. Kan ni tänka er när Simba i lejonkungen står och tittar ut över savannen och Mofasa säger till sin son "en dag kommer detta bli ditt" ... Det vi just hade framför ögonen va ett väldigt vackert ögonblick kan jag lova. :-) När vi fotograferat klart gick vi tillbaka nynnandes på "hakuna matata" och väntade på kvällens måltid vid grillen i baren. När alla samlats och hjälpts åts serverades det stekta grönsaker och kyckling med ris och jordnötssås. MUMS! Vår guide David ville få oss att leka. Så halva gruppen ställde upp och va med i leken om att plocka upp ett cornflakespaket med munnen utan att börja knäna och därefter riva bort en bit så paketet blev mindre och mindre. En del va väldigt viga så det blev tillslut en vinnare som plockade upp den lilla biten som blivit kvar från golvet. Vi gick sedan och sov. Jag kan tillägga att en mjuk skön säng där hemma saknar man INTE LITE utan enormt mycket. Det värker i hela ryggraden efter dessa få nätter som vi varit här i Australien då sängarna inte varit så jätte bekväma och jag antar att det inte blir bättre... / Gabriella
Kommentarer
Trackback