Efter en värdelös natt så ringde klockan strax innan 6. Jag som låg överst i vår våningssäng hade haft ac:en precis över huvvet, och dom jobbar inte tyst om man säger så. (Senare på dan frågade jag mej själv varför jag bara inte vänt på mej och haft fötterna där i stället, men man kan ju inte va smart jämt) Jag hade inte heller någon kudde med mej, så väskan fick agera som det, va inte den mjukaste och fluffigaste kudde jag sovit på. Så det var faktiskt en lättnad när vi fick gå upp och äta frukost. När alla ätit och packad in sej i bussen bar det av mot nästa nationalpark, Kakadu. Vårt första stopp var vid ännu ett vattenfall, men för att komma dit var vi tvungna att gå ett par kilometer, först genom högt gräs där det kändes som vilken farlig orm eller spindel som helst kunde gömma sej, sen över klippor och stenar och över en å genom att balansera på en stock. Stigen gick även bredvid en flod där det satt många skyltar som varnade om krokodiler. Ibland var vi bara ett par meter från vattnet, ungefär där vi sett krokodilerna dagen innan ligga och ta igen sej. Det var tydligen 'bara' sötvattenskrokodiler som inte hade människor på sin matsedel men kunde attackera om dom kände sej hotade, och här skulle vi bada i närheten! Jo man tackar. Men vi såg inte till några krokodiler som tur va och när vi kom fram till vattenfallet kunde man ju inte låta bli att slänga sej i på en gång. Det var som en stor pool med kristallklart vatten som omgavs av 15-20 meters höga klippor på tre sidor och längst in ett vattenfall. Och vattnet var jätte varmt, på ytan svalkade det knappt, men det var uppfriskande efter vandringen dit under den stekande solen. Vi njöt av solen, vattnet och 'vykorts' utsikten nån timme innan det var dags att vända tillbaka.
För övrigt så var vägarna vi åkte på för det mesta grusvägar, hoppiga och guppiga sådana. Vi bokstavligen lyfte från sätena. Ibland var det som att åka på en tvättbräda, inte skönt kan jag lova i den bussen! Och det levde som bara den. Som tur var hade jag två par öronproppar i väskan som jag och Gabbi kunde plugga igen öronen med när det blev allt för outhärdligt. Vägarna var platta och raka, knappt någon sväng eller höjdskillnad alls faktiskt, bara mala på i ett oförändrat landskap, låga träd och buskar med brunt, bränt gräs under. Det är alldeles i slutet av torrperioden, i november kommer regnet så allt är nertorkat och nästan alla åar och floder är torra. Så jag skulle gissa på att vi kör på flodbottnar och liknade. Om några månader kommer allt vara översvämmat, vägarna avstängda och nästan all turistverksamhet nerlagd. Vägarna har mätstickor längs sidorna som visar ända upp till 1,4 m så det kommer mycket vatten!

Iallafall så åkte vi till en camping och åt vår medtagna lunch. Sen vidare till ett turistcenter som hade en utställning som berättade om aborginerna och deras livsvärderingar. Vi såg även en film om Kakadu. Efter det åkte vi och kollade på målningar på klippväggar som var flera tusen år gamla, gjorda av aborginer. Vår guide berättade också massa gamla historier och sägner om aborginer, deras andar de trodde på och om lagar och straff. Vi fick gå upp på en hög klippa och gisses vilken utsikt det va! Vi trampade även förbi stenen som Crocodile Dundee står på i en av filmerna och skickar något meddelande med hjälp av sitt lasso(?). Vid den tagningen hade nån aborgine gått förbi och sett det hela och sedan dess har Dundee varit portat från nationalparken och han får aldrig mer sätta sin fot där (reservation för felförstådd engelska;))
Efter den trippen så bar det av till campingen vi skulle spendera natten på. Denna gång skulle vi få sova i tält/hyddor, väggarna var bara nät och det var två vånings"sängar" i varje, det var typ bara en träskiva med någon sorts gummimadrass på. Så efter en dusch så hjälptes vi alla åt att fixa kvällsmat som denna gång bestod av buffelhamburgare, kängurukött, potatis och råkostsallad. Efter det var det bums i säng, och denna natt visade sej inte bli bättre en den första. Det var så sjukt varmt! Man kunde inte ens tänka tanken på att krypa ner i sovsäcken. Om man hade vikta knän så började svetten rinna direkt, man kunde egentligen inte ha några kroppsdelar ihop, för det blev alldeles för varmt och svettigt. Så vi låg där utfläkta både jag och Gabbi;) När jag vaknade under natten var jag precis genomblöt av svett, så ja, vi svettas i stort sett 24 timmar om dygnet här. Snö, som ni har hemma nu, känns så långt borta! (Iofs är det ju det också;))
Det var en lika stor lättnad denna gång när klockan ringde vid kvart i fem så vi kunde gå upp och äta. Nu skulle vi åka långt, typ två och en halv timme, och vägen den sista halvtimmen visade sej bli det värsta hittills. Jag kände mej som en sån där pingisboll som sitter fast vid racket i ett snöre ni vet. Studsade upp och ner och bältet var helt klart en nödvändighet, annars hade vi flugit ur sätena allihop. Vägen var enbart en liten sandväg ute i ingenstans verkade det som. Trädstammarna slickade sidorna på bussen och en gång körde vi över en flod, runt en halvmeter djup. David, guiden, satte då på lite Indiana Jones musik så det skulle bli lite spänning men bussen klarade det galant. Nu var det inte raka spåret utan "vägen" slingrade sej fram genom sanden. När vi kommit fram till parkering fick gå en liten bit innan vi hoppade på en båt som tog oss en några hundra meter. Det var som Grand Canion, höga klippväggar på bägge sidor och floden som ringlade fram i botten. Vi hoppade av båten och sen fick vi gå dom sista hundra metrarna till vattenfallet Twinsfall. Det var som dom förra med klippväggar och ett magnefikt vattenfall, här fanns det till och med en vit sandstrand men vi fick dock inte bada, tror det var på grund utav krokodilrisken. Efter en stund så var det samma väg tillbaka, och ut på dem hemska vägen, och till ännu en parkeringen och en stundande vandring. På skylten stod det att det var 900 m men det kändes såå mycket längre. Det tog säkert en halvtimme att gå, den sista biten innan vi kom fram till fallet så fick vi klättra och hoppa över och runt stora klippblock och stenar. Detta hette Jimjim, och var för tillfället torrlagt. Men "poolen" var alltid vattenfylld så bada kunde vi:) här var vattnet kallare än på dom andra ställena men dock skönt då det varit en jobbig väg att ta sej fram. Här var klippväggarna skyhöga, mellan 50-70 meter höga och vattnet var 40 meter djupt. Det var mäktigt! Gabbi beskriv det som att sitta i ett akvarium och det var det verkligen, kristallklart vatten och stora, svarta fiskar i som inte var rädda av sej.
Vi avnjöt vår lunch där och sedan var det bara att börja gå tillbaka till bussen och den avsvalkande känslan var som bortblåst. Detta var vårt sista stopp så nu hade vi bara runt fyra timmar kvar till Darwin som vi ska spendera natten i, denna gång på ett hostel:)

Efter att vi anlänt till Darwin och checkat in oss, fått lakan, slängde vi in en maskin tvätt, kostade fyra dollar och torktumlarn lika så. Men var lite kris med handdukarna så va tvungna. Och på grund av att dom tvättades så fick vi hyra handdukar, två dollar styck. Men sånt e livet;) Gabbi och jag delar rum med en jätte trevlig holländsk tjej som också hon har varit med på tredagarsturen och ska även hänga på ända ner till Alice Springs sen drar hon Cairns istället. Så efter en skön dusch och lite tillfixning så gick vi bort till en restaurang/bar och åt lite god mat. Vi var inte riktigt hela gruppen från dom tre dagarna men nästan, så var trevligt:) Dock hade vi fritt wi-fi i en timme så blev kanske lite för mycket osocial;) Jag köpte mej en rekorderlig cider men fy va dyrt det var, elva dollar! Men ack så god:)) Maten var billigare, jag fick en rejäl köttbit med pommes och sallad till för runt hundralappen:)

Imorgon drar vi ner till öknen, får se om vi överlever hettan, lär ju bli ännu varmare! Ha det gött, vi tänker på er där hemma i kylan:)

Kramar Sofia