Adelaide 07-11-12

Vid niotiden rullade vi iväg på våra sista 30 mil av vår fjortondagars resa med Adventures tours. Dagen till ära bjöds det på pannkakor och vattenmelon till frukost (samt den vanliga frukostbuffén som varit toastbröd, te/kaffe, juice, flingor och mjölk under vår resa). Pannkakorna va SÅA GODA! Mumsigt med jordgubbssylt och "sprutgrädde" som topping :-)

Strax efter Quorn och strax innan den lilla byn Melrose passerade vi den nordligaste gränsen för att kunna bruka jorden året runt. Det började alltså bli grönare och grönare och mindre öken i takt med vår färd söder ut. Väl framme i Melrose åkte vi upp till en utsiktsplats och såg från "ovan" hur allt faktiskt såg mycket mer levande ut än vad det exempelvis gjort i Quorn. Här i Melrose liknade landskapet som vårt Skåne. Långa skiften med olika sädeslag och boskapsdjur. Ju längre bort vi kom från Melrose blev landskapet mer kuperat. I staden Clare byttes fälten med sädeslag ut mot stora vinodlingar. Vi stannade till i Clare för toalettbesök och sedan åkte vi vidare till vindistriktet Sevenhill i Clare walley. Där hade vi lunch i form av minibaguetter med olika innehåll som Scotty hämtat ut på ett café i Clare. Efter vår lilla picknick i trädgården i Sevenhill gick vi in och tittade på muséet om vin. Därefter va det vinprovning för vår del. Scotty fick i uppdrag av mig att filma oss när vi smakade på de olika vinen. (De blev som de blev. Relativt roliga eftersom det va Scotty som stod för filmningen). Själva vinprovningen började med vittvin. Tur för mig och Sofia eftersom vi har svårt för rödvin. Efter x-antal olika vita viner blev det ca tre röda, ett rosé och tre portvin. Jag har fortfarande inte ändrat mitt ointresse till rödvin då det bara smakade trä. Portvinet och det vita vinet passade däremot mer min smak. En sort av de vita va så sött att det smakade som saft. Mumma! När vi va lagom runda om fötterna, nej jag skojar bara. Jag menar givetvis när vi satt våra smaklökar på största prov gick vi ut och tittade på vinodlingarna samt en kyrka som fanns i vindistriktet. Vi satte oss sedan i bussen och lämnade Clare walley bakom oss och siktade vidare mot vår slutdestination ADELAIDE! När vi närmade oss Adelaide var landskapet återigen relativt platt med stora fält. Vi kom längre och längre närmre staden. Helt plötsligt hade vi åkt igenom en bit av staden och jag förstått att Adelaide va en stor stad.

När vi kom fram till vårt hostel gick Sofia och jag av. Plockade ut våra väskor från bussen och sa hejdå till de andra sedan checkade vi in i rum 11 på Adelaide travellers inn. Känslan att vara framme i den stad som vi så länge längtat efter kändes helt konstig. Allt hade gått så snabbt men också så långsamt. Vi eller i alla fall JAG kände mig bortlämnad och utelämnad. Kände mig som jag blev lämnad på dagis helt ensam och övergiven (dock har jag aldrig gått på dagis men jag kan tänka mig hur barnen känner sig när de blir lämnade helt ensamma på ett nytt ställe för första gången). Jag kände nästan rädsla och sorg. Vet inte om det kan vara så att det faktiskt inte är förens nu det gått upp för mig att vi är på vår egna resa och ska ta våra egna beslut i 6 månader till på andra sidan jorden. Den första månaden som gått har jag bara följt med som om det vore en lek. Nu är det på allvar, men vem vet. Imorgon kanske det känns som en lek igen?
Det kändes iaf mycket bättre när vi gått ut på gatan där vi hade fritt Wifi så jag kunde få avreagera min rädsla genom att prata på Skype och Facebook samt efter kvällsmaten som ikväll blev nudlar, champinjoner, stekt ägg och grönsaker.
Snart ska vi gå in på vårt rum och sova, det ska bli skönt. Jag fryser om fötterna så jag ska ta på mig ett par tjocka mysiga strumpor, ni läste rätt. JAG FRYSER, det är bara 16 grader här nu, jag som är van med minst 30 grader... Så godnatt på er och frys inte ihjäl i regniga Sverige.
Stor kram Gabriella


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0