Bussen hit upp till Arilie Beach tog altså dryga tolv timmar. När vi klev på i onsdags kväll var bussen rätt fullsatt så vi fick splittra på oss och sitta där det fanns plats helt enkelt. Framåt elva tiden hade vi dock lyckats tagit två säten var då folk klivit av på olika stopp och vi kunde bre ut oss lite mer.
Jag sov i stort sett hela natten, vaknade bara några gånger då kroppen gjorde ont och det var dags att vända på sej och byta ställning.

Vid halv tio tiden anlända vi till Airlie Beach. Vi gick direkt till vårt hostell och checkade in. Det var för tidigt att få rummet men vi hade möjlighet att uppgradera från vårt fem-doorm till ett tjej-fyrabäddars med handduk, schampo, balsam och tre gratis champagne glas i baren plus att vi fick tillgång till det rummet direkt, allt för fyra dollar var. Vi nappade på det, betalade och gick för att kolla in det. Rummet var helt okej; rymligt, egen toalett och badkar.

Efter frukost gick vi till kontoret där vi checkade in för vår tvådagars seglingstur som skulle starta nästa dag. Vi fick lite information och våra boardingspass. Sen styrde vi stegen till Backpackers World där dom hade gratis Wi-fi. Alltid bra:)
Efter det gick vi till alkoholshopen där vi inhandlade boxvin och vodkadrink, i box även det. Vi hade fått en sms-påminnelse från seglingsbåten dagen innan att om vi skulle ha med oss alkohol under seglingen var vi tvungna att köpa det innan fredag eftersom det var stängt den dagen (långfredagen) och inget glas var tillåtet på båten. (En annan sak; här heter långfredagen God friday, är det inte en sorgens dag?)
Iallafall, vi gick tillbaka till hostelet, åt nudlar till lunch, jag tvättade upp lite svettiga kläder i handfatet sen la vi oss och tog en tupplur på några timmar. Somnade direkt och det var hur skönt som helst:)

På kvällen gick vi till baren "Down under bar" där vi åt middag. Jag tog kött med pommes medan Gabbi tog lasagne. Gott var det och efter att vi ätit upp gick vi och beställde vårt första glas med champagne. När en kille med gitarr började spela coverlåtar på scenen satte vi oss där inne istället och lyssnade på honom. Vi drack upp alla våra tre glas och när killen slutat gick vi istället till Donken och försökte komma in på deras internet. Det lyckades inte så vi bestämde oss för att gå tillbaka till rummet men när vi gick förbi baren hörde vi att killen börjat spela igen så vi gick in där och satte oss igen. Vi hittade även chokladägg i en hink som stod på bordet. Dom smaskade vi på medan vi lyssnade på musiken.
Men när sen killen klivit ner en andra gång gick vi till rummet och hoppade i säng.

I fredags var det äntligen dags för det jag allra mest sett fram emot på östkusten, nämligen seglingen i Whitsundays. Vi skulle inte vara vid hamnen förens halv tolv så det blev en liten sovmorgon innan vi packade ihop, åt frukost, checkade ut och lämnade in våra stora ryggsäckar i förvaringsrummet då vi bara fick ha med oss en liten väska på båten.
När vi kommit ner till hamnen där vi skulle mötas satte vi oss ner och väntade på några bänkar med resten av gänget som satt där. Efter ett tag kom en av besättningsmännen och började gå runt till var och en av oss för att kolla så vi fyllt i formulären med de vanliga kontak-och hälsofrågorna på, rätt. Sen fick vi gå ombord på Wings lll och sätta oss tillrätta i sofforna inne i hytten. Vi var ett stort gäng, uppemot trettio pers, så vi fick verkligen tränga ihop oss i det lilla utrymmet. En del fick till och med sitta på golvet. Där blev vi informerade om vad som gällde på båten och presenterade för de tre personer som besättningen bestod av; två solbruna män och en ung tjej. Vi blev även serverade lunch, pizzaslizar. Sen blev vi tilldelade våra sängar som vi skulle ha dom två kommande nätterna. Det fanns fyra små rum, två på varje sida om köket. Rummen innehöll både dubbel-och enkelsängar. Gabbi och jag fick dela på en dubbel. Det var verkligen minimala rum, man kunde knappt mötas i gången mellan sängarna.
På varje sida fanns också en dusch och en toalett. Toan var verkligen den minsta jag någonsin sett. När man skulle gå in på den var det nästa så att man var tvungen att gå in åt rätt håll för det var svårt att vända på sej där inne och när man satt på den hade man knäna i väggen mittemot. Duschen däremot var helt okej.
Efter vi installerar oss och alla fått veta sin sovplats gick vi ut på däck och njöt i solen. Där fick vi ännu mer information om vad som gällde vid den kommande snorklingen och dykningen.

Efter några timmar kom vi fram till dagens dyk-och snorklingsplats: Blue Pearl Bay på Hayman Island. Alla var vi tvungna att ha på oss våtdräckt på grund av jellyfishen och stingers som finns i vattnet så vi tog på oss det, hittade passande simfötter, cyklop och snorkel. Sen var det dags att äntra vattnet. Vi hade stannat en bit utanför revet så vi fick välja om vi ville simma ut eller få skjuts av den lilla gummibåten dom hade. Gabbi och jag valde att simma, dock fick Gabbi skjuts sista biten då hon aldrig hade snorklar innan och behövde lite tid att vänja sej vid utrustningen.
Det var så himla coolt att snorkla i revet. Det var som att simma i ett jätteakvarium; det fanns massa färgglada fiskar och koraller. Jag vet inte hur många timmar vi spenderade i vattnet, det fanns alltid något nytt att se. Vi liftade in med den lilla båten hem till "the mothership" för att hämta Gabbis filmkamera så vi kunde fota och filma det som fanns under vattnet. Man kan dyka enda ner till fem meter med den och det blev faktiskt riktigt bra kvalitet på bilderna.
När vi tillslut gav upp tog vi "taxin" tillbaka och satte oss på däck och drack kaffe och åt kaka som fanns framdukat till oss. Jag tog mej sen en välbehövlig dusch innan det var dags att beskåda solnedgången. Till det fick vi brickor med morotsstavar, dipp, ost, korv och kex. Riktigt mysigt! Det knäpptes även massor med kort.
Solen gick ner och mörkret föll. Vi satt ute medan vi väntade på att middagen skulle bli klar. Gabbi och jag njöt av vår vodkadrink och att vi äntligen satt på seglingbåten som vi så länge sett fram emot.
Tillslut blev maten iallafall klar och det bjöds på grillad kyckling, potatismos, grillade majskolvar och sallad. Riktigt, riktigt gott.
Efter maten var det dags att gå igenom dagen och vad som väntade nästkommande dag. Tv:n fälldes ner från taket och "kapten" visade på en karta hur vi hade åkt och vart vi låg för natten (Nara Inlet vid Hook Island) Sen fick se bilderna Sammy ur besättningen tagit under dagen.
Resten av den ljumna kvällen ägnade vi ute med att prata med resten av gänget. Chill.

//Sofia

Imorse var vi i god tid till frukosten så vi redigt kunde njuta av den. Det fanns olika sorters flingor, toast, ägg, bacon, korv, bönor, en röra med tomat och lök, ugnsbakade bröd med ost och så klart kaffe, te och juice. Det satt fint i kistan.
Vi lämnade resorten och begav oss ut på dom skumpiga sandvägarna igen vid kvart i åtta. Första fotostoppet blev precis innan vi körde ut på stranden på Frasers östra sida. Här fick även några killar hoppa ur vår buss och hjälpa till och putta upp en bil som hade satt sej fast i sanden. Tjejerna stannade kvar på bussen och tog kort istället. Någon måste ju göra det också, eller hur?;)
Vi körde sen ut på 75 mils Beach och åkte längst med vattenbrynet norr ut. Det är rätt coolt att se våg efter våg brytas bara några meter utanför bussfönstret. Vattnet sträckte sig så långt ögat nådde, det fanns faktiskt ingenting förens Sydamerika. Detta var andra gången vi åkte så här på en strand, första gången var på Nya Zeeland.
Vi stannade till i en liten by som kallades Happy Valley för toabesök. Det finns faktiskt några "townships" och dryga hundra personer är bosatta på ön.

Nästa sevärdhet var ett gammalt, rostigt fartyg som låg precis i vattenbrynet, Mecheno Wreck. Jag kan inte redigt berätta historien bakom det och av någon anledning hade det inte bärgats bort. Det låg iallafall där, sönderrostat och övergivet.
Färden gick vidare. Vi stannade vid Champagne pools, några poolliknande vattensamlingar som var avskiljt från resten av havet av klippor. Namnet kom ifrån att när vågorna ibland var tillräckligt höga att skölja över klipporna och in i poolen så vattnet började bubbla och sjuda, liknade det just champagne.
Vattnet var kallare än i sjön som vi badade i igår och det blåste från havet så efter ett tag gick vi upp och satte oss i solen på stenarna istället.
Sen var det dags för lunch vid bussen; wrap med kyckling och grönsaker.
När vi avnjutit lunchen i skuggan började dom som ville gå tillbaka längst med stranden, bland annat vi nio svenskar som är med på turen. Gabbi och jag pratade med två tjejer som kommer ända uppifrån Luleå. Deras dialekt är så skön!
Efter en stunds promenerande kom bussen ifatt oss, vi hoppade på och åkte sista biten fram till Indian Head. Det var en hög klippa som vi gick upp på och kunde blicka långt ut på det klarblå vattnet, den vita stranden, himlen var blå, solen lyste och man kände sej tillfreds med livet;)
Efter lite häng där uppe åkte vi ytterligare en bit till ännu ett badstopp i Eli Creek som var en ström flod som rinner ut i havet. Man fick gå en bit uppströms och sen flöt man bara med strömmen ut igen. Där blev det även eftermiddagsfika med kaffe och kaka. Gottgott:)

Vi hade sen ungefär en och en halvtimme färds tillbaka till resorten och på vägen fick vi se en vild Dingo på stranden. Äntligen!
Väl framme släpptes vi som ville av vid receptionen och affären för lite poolhäng innan middagen. Det fanns en jätte pool, en lite mindre pool och en jakutzzi. Den sistnämnda var klart bäst:) Tyvärr hann vi inte sitta så länge för kvart över sex hoppade vi på bussen som gick mellan receptionen och våra stugor som ligger uppe på andra sidan en stor kulle. Vi tog en snabbdusch innan vi gick över till Dingo bar där kvällens middag serverades, taccos.
Vi satt med vårt svenska gäng och det diskuterades mycket dialekt. Det var både roligt och intressant då två av tjejerna kommer från Luleå, dom två andra tjejerna från Göteborg och de tre killarna från Enköping.
Vi satt kvar vid bordet till niotiden då vi förflyttade oss till ett kök i en stuga istället och körde en runda ölspel. Det blev mer prat men vid elvatiden bröt vi upp och gick till sängs.
Det hade varit en riktigt rolig dag och kväll:)

Hej svejs, Sofia

Dags för ännu en uppdatering. Vi anlände hit till Noosa igår eftermiddag men innan bussen gick från Brisbane hann vi med att ta oss en titt på Shafton International Univerity. Gabbis syster var personlig assistents åt en tjej från Vimmerby som läste engelska där för fem år sen.
Skolan låg på andra sidan floden så för att hinna med besöket, hoppade vi på en gratis färja som går kors och tvärs och på så vis tjänade vi mycket tid än om vi hade gått runt över bron. Smidigt!
Det var en promenad på ungefär tio minuter till skolan från där vi hoppat av färjan och med hjälp av telefonens gps hittade vi rätt. Vi var i stort sett bara där och vände, tog lite kort och sen gick vi tillbaka till färjan som tog oss till rätt sida floden igen. Innan vi gick tillbaka till vårt hostel för lunch hängde vi lite vid det gratis Wi-Fi i köpcentret.

Lite efter ett var vi på busstationen. Bussen skulle inte gå förens två så vi fick sitta och vänta ett tag där. Men vi säger det att det är mycket bättre att vara i god tid så vi inte missar bussen för om vi gör det, då spricker hela vårt schema.
Även denna gång var det en "kort" åktur på lite drygt två timmar. När vi hittat vårt hostel och fått vårt rum tog vi oss varsin kall dusch. Det fanns nämligen inget varmvatten. En tjej som bor på rummet sa senare att alla duschar på rummen var lika dana, det fanns bara en varm dusch och den var belägen vid poolen. Märkligt.
Iallafall, efter den kallduschen gick vi till hostelets bar där det den kvällen bjöds på spagetti och köttfärssås för fem dollar. Vi köpte oss varsin portion och det var rejäla sådana och mycket gott.
När vi ätit upp gick vi tillbaka till vårt rum där jag bytte kläder och Gabbi ringde hem till sin mormor och grattade henne på födelsedagen.
Sedan gick vi tillbaka till baren för att vara med på quiz. Vi hade nämligen varit med på slutet av ett "introdutionsmöte" medan vi väntat på maten och fått reda på att det var frågesport senare på kvällen. Vi hade fått lappen när vi checkat in men eftersom det i princip bara stod en tid på trodde vi att dom skulle leka lekar eller något och det var inte vi så intresserade av och struntat i att gå dit.
Jag köpte mej en cider och vi satte oss ute på verandan och väntade på att det skulle dra igång. Gabbi och jag var i lag med en dansk kille och vårt lagnamn fick bli Skandinaverna. Tråkigt och inte så fantasifullt men men. Det var bra nivå på frågorna men det var tur att vi hade med oss dansken för de tio första frågorna var om hostelet och Noosa som dom hade pratat om på träffen tidigare. Vi kom faktisk fyra av sex lag så det får vi va nöjda med;)
Han som höll i frågesporten blandade till en stor hink med något, antingen var det bara vanligt vitt boxvin eller var det utblandat med något. Alkohol var det iallafall i och gott var det:) Vi fick hela hinken att dricka så efter att vi avslutat quizen började vi köra ölspelet, Ring of fire. Spelet utförs så att korten har olika betydelser, tex på tvåor dricker man själv, på sexor dricker alla killar, ess är vattenfall och när man drar en kung får man hälla sitt glas innehåll i en skål och den som får sista kungen måste dricka upp hela skålen. Jag fick givetvis sista kungen och fick svepa hela skålen. Som tur var drack alla samma, vingroggen, så det var helt okej. Värre om nån druckit öl, en annan grogg och en tredje vin..
Mitt i allt blev vi bjudna på gratis pizza i baren. Mycket gratis på det här hostelet och det gillar vi!:)
Kvällen fortsatte sedan inne i baren med olika lekar med finfina priser så som fallskärmshopp och Fraser Island turer. Det kördes limbo, rumpa/huvud och en lek där man skulle ta upp en kartong med munnen utan att ta i händerna i golvet. Leken "rumpa/huvud" gick ju alltså ut på att försöka gissa rätt sida av myntet som kastades för att vinna en fallskärmshoppning. Om man gissade fel hade man fortfarande några livlinor och det var kläderna. Om man gissat fel och inte var blyg kunde man alltså välja att stanna kvar i leken med utbyte mot ett avtaget klädesplagg. Gabbi och jag gissade fel ganska snart och vi gick ju givetvis ur leken utan att klä av oss. MEN, det var inte alla som gjorde som oss. Två tjejer tog av sig till överkroppen, en kille stod helt naken och en superfull norsk tjej klädde av sig helt utan att knappt veta vad hon gjorde. Först och främst fick hennes kompisar hjälpa henne med att förklara vad som gällde. Vilka regler det var och om hon gjort rätt eller fel i gissandet. Så som ni förstår var hon väldigt borta. Eftersom hon valde att gå "all in" stod hon där tillslut helt naken och hennes kompisar fick gå upp på scenen och hjälpa henne med att hålla för hennes bröst och nedre del. Det var både sorgset och roligt att se. Stackars den flickan alltså, där kan man snacka om att lätt bli utnyttjad. Hon var iallafall tredje ut från slutet, så hon hade alltså stått där på scenen och förlöjligat sig själv. Vinnaren blev en kille iklädd kalsonger. Tur var väl det.
Sen sattes musiken på för fullt och vi började dansa och en och annan cider och öl slank ner. Jag hade ingen som helst koll på klockan så jag vet inte hur länge vi var i den baren innan alla som ville fick skjuts till nästa bar. Gabbi och jag hängde på. Innan vi lämnat hostelbaren hade vi fått en stämpel som gav oss rabatt på inträdet på den nya baren. Nu kostade inträdet bara fem dollar och festandes fortsatte. Vi dansade mycket med två jätte trevliga killar från Kanada och som vi hade hängt mycket med under kvällen.
Gabbi gick hem lite innan mej medan jag stannade kvar ytterligare lite till och dansade.
Klockan var runt halv fyra då jag var tillbaka på rummet. Det hade varit en riktig grym kväll, en av dom bästa hittills tror jag, och jag somnade så fort jag lagt huvudet på kudden.

Idag blev det en mycket sen frukost. Jag vaknade runt elva, halv tolv (med lätt skallebank) och sen fick vi sitta och vänta på att köket skulle städas klart så klockan hann bli halv ett innan vi kunde koka vår gröt.
Dagen spenderade jag på stranden då vädret var strålande, inte ett moln på himlen. Vattnet var även det jätte varmt och skönt. Gabbi var iväg på stan på annat ärende.
Jag lämnade min plats på stranden runt fyra tiden och gick hem till hostelet och mötte upp Gabbi där vi tog ett lätt mellanmål, två kokta ägg och en morot.
Kvällen blir nog lugn. Vi sitter här ute i mörkret, klockan är inte ens sju och det är redan bäcksvart. I kväll ska hi laga taccos, kommer bli riktigt gott:)
Nähä, jag tror det var allt från mej. Ha det gött. Kram Sofia

Idag var det alltså dags för nästa värld, Sea World. Vi kom dit en halvtimme innan det öppnade så vi fick stå och vänta en stund i kön men sedan gick det snabbt in.
Pingvin huset blev det första att besöka. Där kunde man läsa om alla de olika arterna som finns i världen och se tre av dom i den stora "ispoolen", både under ytan och uppe på land. Mycket häftiga djur det där.
Sedan skyndade vi iväg till dagens första show, sjölejonen. Der var ett jätte bra framträdande där ett stort sjölejon var en av huvudpersonerna i berättelsen. Visst, det var anpassat för barn (hela parken var det) men det var riktigt kul att se sjölejonet göra massa tricks. Och han kunde många!
Efter det gick vi till en annan pingvin pool som låg utomhus där de hade ett tjugotal av den allra minsta arten och en av djurskötarna berättade lite kort om dom.
Vi gick sen vidare bort till den stundade delfinshowen. Även den var jätte bra med mycket hopp, spinn och volter från de sex delfinerna.
Hela parken är som sagt anpassat för barn så vid kvart över tolv var det dags för en SvampBob fyrkant parad. Gabbi och jag gick dit och det var säkert kul för barnen att se den tecknade seriefiguren i verkligheten men vi kanske var liite för gamla för det;) Vi passade även på att äta vår medtagna lunch som vi gjort samma morgon; sallad.
Sen fortsatte vi dagen med att utforska parken. Vi gick över till dinosaurieön där det fanns massor med modeller av de utdöda arterna, en del enorma. Det fanns även ett litet dinosauriemuseum med ännu mer information om dom.
Vi såg hajar i 'Shark Bay', en häftig jetski stuntshow, vi kollade på en fem minuters 3D film, även denna med SvampBob, och vi åkte två olika åkaktraktioner. En som hette Flume ride, dock inte alls som den på Liseberg. Denna var i princip bara upp för en backe och ner igen.
Den andra var det mycket mer fart i. Den hette Jet Rescue och man satt på jetskis. Man hade bara en bygel över höfterna och man fick luta sej fram och hålla fast i styret. Sen bar det av. Genom kurvor man låg ner i och fort gick det. Riktigt skoj!
Dock var den riktiga berg-och dalbanan avstängd. Den såg riktigt skoj ut med hela tre loopar. Synd det men förhoppningsvis finns det många sånna i morgondagens park; Movie World.

Parken var jätte fin och allt var välorganiserat med alla shower så man verkligen hann se allt. Det var snyggt och djuren hade fina och stora miljöer och såg ut att ha det bra:)
Vi avslutade vår vistelse i parken med att ännu en gång kolla på delfinshowen innan vi gick till busshållsplatsen. Dagen hade gått snabbt. Väl hemma vilade vi en stund innan vi slängde ihop en enkel middag bestående av broccoli, ägg, sallad, majskolvar, nudlar och oätliga ärtor.
Blir tidigt i säng ikväll så vi hinner samla energi till den sista parken imorgon. Det tar på krafterna att gå på nöjesparker dagarna i enda;)

Ha en bra dag// Sofia

Japp, som rubriken skvallrar om så besökte vi Australiens östligaste punkt igår. Vi kom iväg från hostelet vid nio, efter frukost, packning och utcheckning. Det tog nästan en timme att komma till fyren och det var en riktig jobbig promenad med många trappsteg uppför. Det hela blev inte bättre under den gassande solen så svetten rann värre än under ett träningspass. Det märks att vi börjar närma oss tropiskt klimat igen för det blir varmare och varmare, dag som natt.
Vi nådde iallafall tillslut fyren, svettiga och dana, och vi fick en fantastisk utsikt över det djupblå havet. Jag gick även ner till skylten där det stod "östligaste punkten av Australiens fastland". Gabbi följde dock inte med på grund av hennes dumma ryggvärk.
Om vi fortsätter i den här takten har vi snart avverkat världens alla hörn; först Nya Zealands nordligaste och östligaste och nu Australien sydligaste och östligaste punkt:)
Vi tog en annan väg tillbaka längs med kusten, det var inte lika mycket trappsteg att flåsa uppför i men solen var lika varm, om inte varmare nu när det var lite senare på förmiddagen.
Vi skulle fortsätta resan norrut denna dag så när vi kommit in i Byron Bay igen gick vi tillbaka till Backpackers Inn och försökte fräscha till oss lite innan vi slängde upp våra väntande ryggsäckar på ryggen och gick mot busshållsplatsen. Jag hann precis lämna in min skattedekleration på Backpackers world travel innan bussen kom och lämnade byn tio minuter över tolv.

Det tog runt två och en halv timme att nå Gold Coast, Australien sjätte största stad, och Surfers Paradis som är en av dom mest berömda stadsdelarna. I och med detta har vi även nått vår sista delstat här i Australien. Vi fick också ställa tillbaka klockan en timme då Queensland inte har sommartid.
När vi hoppat av bussen behövde vi inte gå många meter till vårt hostel som låg precis runt knuten. Det visade sej vara ett av dom bästa vi har bott på, om inte Det bästa, för vi hade egen dusch och toalett, kylskåp, tv, fläkt och endast fyra bäddar. Stället heter Islander som är ett hotell men vi bor på "avdelningen" Islander Backpackers Resort så det är inte lika hög standard som på dom riktiga hotellrummen men ändå bättre än vi bott på innan med pool och stor uteterass. Stjärna till Steve:))
Vi började med en runda på stan; kollade in den vita stranden som ligger bara några meter från dom många skyskraporna som finns, vi gick några varv i köpcentret, jag köpte mej en färskpressad juice från ett stånd på gatan och Gabbi sej en glass från Mc Donalds. Vädret var verkligen helt otroligt, jätte varmt och inte ett moln på himlen. Hela stället utstrålar sommar och värme, människor som sitter på uteserveringar och äter god mat, personer som kommer gående efter en dag på stranden, en gatumusikant som står och spelar på sin gitarr och så vädret. Man rycks med så lätt i stämningen och vill vara en del av alltihop.

Iallafall, efter lite internethäng gick vi hem och började med middagen som fick bli köttfärssås. Det tröttnar man nog aldrig på;)
När vi kom tillbaka till rummet höll de tyska tjejerna vi delar det med på att fixa sej inför en utekväll. Jag som hade varit så sugen på att gå ut men nästan gett upp hoppet då Gabbi inte ville på grund sin rygg och tabletterna hon har börjat äta, frågade då om jag kunde hänga på dom. Det fick jag så gärna:) Gabbi ändrade sej då och gick med på att följa med också, hon behövde ju inte dricka.
Så efter en dusch och snabb tillfixning gick vi ut och började leta efter ett ställe där vi kunde slå oss ner och ta oss en drink. Denna kväll var gatorna packade med folk då St Patrics day firades. Den firas egentligen 17 mars men antar att det var för att det var lördag.
Vi hittade ingen bar som vi fastnade för så tillslut beslöt vi oss för att köpa oss varsin flaska cider på Bottelshop och gå ner till stranden. På vägen fastnade vi dock ett tag och beskådade fyra killar som dansade och showade på gatan och bildat en stor ring med folk kring sej. När vi slängde en blick över folkmassan får Gabbi syn på en tjej som vi volontärarbetade samtidigt med i Indonesien. Världen är nog inte så stor ändå. Det var som när vi var i Queenstown på Nya Zealand och den holländska tjejen vi reste med mellan Darwin och Alice Springs gick förbi när Gabbi satt ute. Man förväntar sej inte det.
Vi bytte några ord med henne innan vi gick ner och satte oss på trapporna som vette ut mot havet. Vi satt där och drack vår cider och småpratade lite innan vi gick tillbaka in på gatorna. Ena tjejen vek av hem för hon hade något problem med sin mage. Men vi andra tre gick vidare för att leta upp en club. Längs med gatan fick vi olika stämplar på våra armar så vi skulle lockas att gå till just deras ställe och även en VIP stämpel.
Det första vi går till får vi smita före alla i kön när vi visar upp stämpeln vi fått och inne i baren får vi en fri drink. Gött:) Vi stannade dock inte där så länge utan gick vidare.
Även på nästa ställe får vi stå i någon speciell kö och komma in snabbt och smidigt. Här stannade vi längre och dansade.
Den tredje cluben vi besökte var det verkligen VIP ingång. Det var lång kö så den tyska tjejen (jag vet, jag är urusel på namn!) går fram till vakten som har en VIP lista i handen, visar stämpeln och frågar om vi kan få komma in. När han ser att vi bara är tre, rycker han på axlarna och öppnar upp för oss. Lyckliga skuttar vi ner för trapporna.
Efter lite dansande viker tysken av och går tillbaka till hostelet medan jag och Gabbi dansar vidare. Efter ett tag går vi tillbaka till den förra cluben och dansar lite till innan vi också går hemåt.
När vi låg i sängen var klockan bara strax före ett. Det hade varit en rolig kväll och jag tror inte Gabbi ångrar sitt val att följa med ut.

Ha't gött Kramar Sofia

Imorse ringde klockan tidigt tidigt, redan vid tjugo över tre. Vi drog oss ur sängarna och packade det sista innan vi gick upp till den väntande minibussen som tog oss in till Woolgoolga. Efter bara några minuters väntan kom den stora bussen och vi kunde kliva på och hitta oss varsitt ledigt säte. Den var nästan fullsatt så nu kunde man inte bre ut sej utan fick nöja sej med ett säte och försöka sova sittandes. Det var inte det skönaste och jag fick mej inte mycket sömn.
Vid halv sju kom vi fram till morgonens frukoststopp. Busschauffören meddelade att vi inte vi inte fick vara en minut senare än sju tillbaka på bussen. MEN, vi lämnade inte stället förens nio, två timmar sent. Anledningen till det var... ja vad var det egentligen? Vid sju sa chauffören att vi var tvungna att stanna ett tag till för det var något fel på bussen men att mekaniker var på väg. Mekanikerna kom och började skruva. Och vi väntade och väntade. Och väntade. Tillslut startades iallafall bussen igång och vi kunde ge oss ut på vägen igen, mycket senare än planerat. Men fråga mej inte var det var för fel för jag har inte den blekaste;)

Vi nådde tillslut dagens mål; Byron Bay, Australiens raggieby. Jag har fått det intrycket att alla skulle gå runt med dreadlocks, grön och gulrandiga kläder och vara lite småhöga av allt de rökte på. Och visst var det en och annan dreadlocks som hängde ner till byxlinningen, folk gick barfota, regnbågens alla färger hängde i skyltfönstren och några fifflade med rökelser när vi gick förbi senare på kvällen. Annars var det som vilken annan Australiensk stad som helst; fullt med backpackers, affärer och barer.

Vi klev av bussen i centrum, tog vårt pick och pack och styrde stegen mot vårt förbokade hostel, Backpackers Inn som låg några hundra meter utanför kärnan. Vi var i princip bara där och vända innan vi gick tillbaka och handlade mat.
Dagens lunch fick bli omelett (ägg, champinjoner, tomat och lök). Vår nya standardlunch tror jag;)
Efter att vi var mätta gick vi raka vägen tillbaka till Backpackers World Travel och lånade varsin dator. Jag kollade upp lite skattåterbetalning, flygbiljetter och Skypade hem.
Vi ägnade många timmar där så när vi blev utkörda därifrån vid stängning gick vi tillbaka till vårt hostel och lagade middag som ikväll fick bli kycklingfilé och wookgrönsaker. Riktigt gott:)
Nu ligger vi här i varsin säng och jag tror jag somnar gott ikväll.

På återseende (hörande) /Sofia

Idag har vi haft en redig chill dag. Vi åt frukost vid tio snåret, gick ut på stan och skulle gå till banken men eftersom det är lördag var det stängt. Så vi kikade lite affärer innan vi gick ner till Darling Harbor och gick runt ett varv.
Dagens lunch fick bli lite frukt och keso som vi avnjöt i Hyde Park. Det hade klarnat upp under dagen så då var det riktigt varmt så vi sökte oss till skuggan under de gröna, stora träden.

På kvällen gick vi ner till Darling Harbor igen och mötte upp Heather, en tjej från Korea som vi jobbade med i Monkey Mia. Vi kollade på fyrverkerierna som dom tydligen skjuter av varje lördag kväll där i hamnen. Det var jätte fint och mastigt men när man tänker att det görs varje lördagkväll känns det onödigt och slöseri med pengar. Ge dom till behövande istället.
Men men, här ska inte jag komma och lägga mej i. Efter att sista raketen bleknat bort på himmelen gick vi mot baren där Gabbi och jag hade varsin gratis drink som Steve fixat. Vi sa hej då till Heather med löfte att höras nästkommande kväll också och gick ner i baren där vi beställde oss varsin vodka/cola. Gottgott. Vi väntade även på svar från Jodi, en tjej som åkte med samma buss som oss på NZ och som också befinner sej i Sydney, men när vi inte fick något lämnade vi stället och gick och satte oss på vårt kära Donken istället. Hoppas ni har en trevlig lördag:)
Allt från mej/kram Sofia

Vi anlände tryggt till ett regnigt Sydney igår morse vid halv åtta tiden. Efter vårt matstopp kvällen innan lade jag mig till rätta på mina två säten längst fram i bussen. Dock fick jag plugga i öronproppar för Gabbi snarkade så det dånade i hela bussen från sätet tvärsöver, men sen sov jag skönt hela natten tills vi nådde Sydney.
Vi anlände till Centralstationen så det första vi gjorde var att gå och köpa varsin veckobiljett som gällde för tåg, färjor och alla bussar. Sedan hoppade vi på tåget som tog oss lite närmare vårt boende, Elephant Backpackers som låg i stadsdelen Woolloomooloo (det är inte att leka med alla dom där o:na). Med hjälp av en karta hittade vi vägen till hostelet där vi checkade in. Dock fick vi inte tillgång till rummet förens klockan ett så vi dumpade av väskorna i rummet intill receptionen och gick till köket och åt frukost; bugetterna vi hade kvar och varsitt apelsin.
Vi var rätt sega efter natten på bussen så vi tillbringade nån timme vid vårt bord, tills vi tillslut bestämde oss för att gå ut och kolla in området vi bodde i.
Sagt och gjort. Vi styrde stegen mot Kings Kross som låg lite österut. Där hittade vi ett Mc Donalds där vi snodde lite Wi-fi. Sen fick jag en liten impuls och gick och klippte mej. Håret hade blivit så slitet på sista tiden så var tvungen att göra något åt det. Det blev mycket bättre:)
Vi passade även på att handla mat innan vi gick tillbaka igen och åt en lätt lunch innan vi äntligen fick ut nyckeln till rum 112.
Vi spenderade sen eftermiddagen på rummet. Innan vi började med middagen bokade vi in oss fyra nätter till på hostelet så vi total stannar här en vecka. Eftersom det var så pass billigt, 21 dollar per natt, ville vi först kolla läget så det inte alltför nedgånget och dåligt innan vi bokade upp oss för länge. Men det var överraskande bra, visst vi har bott på bättre men vi har även bott på äckligare som varit betydligt dyrare. Nu fick vi dessutom bara betala 20 per natt eftersom vi bokade en hel vecka:)
Kvällen till ära skulle vi göra vår goda köttfärssås. Vi prövade att ha zucchini-och morotspasta till, var lika gott det.
Mätta och belåtna gick vi sen ut på gatan och letade internet igen. Först gick vi till samma Mc Donalds som vi använt tidigare på dagen men där kom vi inte in så vi gick till nästa Donken, dock med samma resultat. Tur för oss fanns det ett annat snabbmatställe, Hunger Jack, runt knuten så där fick vi en halvtimme på deras Wi-fi.
Sen travade vi hemåt igen där vi hoppade i säng och somnade gott.

Idag var planen att gå på en gratis guidad tur runt Sydney. Vi hade fått syn på lappen dagen innan vid receptionen och vi tyckte det var ett mycket bra tillfälle att börja med att få en liten överblick på staden. (Ögonen letar nästan automatiskt efter ordet "free" nuförtiden)
Vid tio, en halvtimme tidigt, var vi vid hamnen där guidningen skulle ta sin början, så vi passade på att fotografera lite på Sydneys stoltheter; Opera huset och Harbour Bridge. De är båda mäktiga och riktigt kul att äntligen få se dom.
Vid kvart i elva började vår guidningen. Guiden vi hade var riktigt, riktigt bra. Han var runt 28,30 år, skämtade hela tiden och var rolig och lättsam.
Vi började från början, i The Rocks, där Sydney först bildats. Guiden berättade massa intressant historia, vi fick se stora delar av Sydney, såg både gamla som nya byggnader, han tipsade om billiga matställen, gratis internet, hur man skulle få se solnedgången över staden utan att betala dyrt för att åka upp i Sydney tower mm.
Vi tog en paus på 20 min i parken Hyde Park, Gabbi och jag köpte oss varsin frukt och slog oss ner på gräskanten ihop med dom andra i gruppen. Sydney är jätte fint med alla sina parker och sin hamn. Så fort en stad har havet som granne blir den mycket mysigare. Vi är båda överens om att Sydney är den finaste staden vi besökt hittills.
Guidningen fortsatte. Vi gick igenom Rotal Botanic Garden, såg Government House och avslutade vid Opera huset. Innan vi skildes åt ville guiden ha en hoppbild på gruppen som sen skulle läggas ut på Facebook. Måste gå in och checka den;)
Eftersom han inte var betalad av något företag eller staten, fick vi på slutet ge honom vad vi tyckte det hade varit värt, om vi nu ville. Det hade varit en riktigt bra runda och vi hade sett mycket och fått många tips så såklart gav vi han lite dricks:)
Klockan hade nu blivit mycket så efter att ha varit på ett toalettbesök inne i Opera huset (ett tips från guiden så att vi kunde säga att vi varit inne i det, men inte ville betala dyrt för att gå på någon föreställning) och lite fototagning gick vi tillbaka till vårt hostel och åt en sen lunch.

Efter våra nudlar, ägg och majs gick vi återigen till King Cross och Wi-fi. När vi sitter där ringer vår vän Steve från Backpackers World Travel i Darwin, han som hjälpte oss så mycket i början av vår resa. Vi har haft mail kontakt med honom och diskuterat och försökt planera östkusten. Nu ringde han upp och frågade om vi ville han skulle sätta ihop ett paket åt oss som inkluderade alla våra önskemål, boende och andra coola saker man kan göra. Vi sa att det ville vi gärna och han skulle skicka mejl när han var klar.
När vi kände oss klara med internet gick vi tillbaka till hostelet, åt middag (resterna från igår) och jag tog mej en dusch. Vi kollade också upp om vi fått något svar från Steve och det hade vi. Han hade fixat ett kanon erbjudande åt oss, allt vad vi ville göra plus lite till och priset var nästan för bra för att vara sant. Inte en sekund tvekan innan vi svarade att det lät kanon:) Dessa veckor kommer nog bli dom bästa och roligaste på hela resan, kommer bli grymt!
Men samtidigt känns det läskigt att vi är här nu, på östkusten som vi så länge har gått och tänkt på. Jag kommer ihåg när vi satt uppe i Darwin på vår internetbänk, bara några veckor in på vår livs resa, och längtade tills äventyret skulle börja. Vi var så uttråkade vid det tillfället så vi satt bara och räknade på hur länge det var kvar till jul, till Nya Zeeland och till östkusten. Vi sa det att efter Nya Zeeland kommer tiden bara rinna iväg, och så rätt vi hade. Det har redan gått två och en halv vecka sen vi lämnade Auckland. Men jag ser fram emot dessa veckor vi har framför oss, det är nu vi ska göra allt det vi drömt om; lära oss att surfa, gå på alla nöjesfält på Gold Coast, dyka i Stora Barriärrevet och se regnskogen i norra Queenland. Det kommer bli bra det här:)

Dags att krypa till sängs kanske och invänta morgondagen. Om det blir lika fint väder som hi haft idag bär det nog av till stranden:) Ha det gott. Kram från Sofia

I onsdags fortsatte vi att utforska Tasmanien. Denna dag var det söderut som gällde. Vid klockan åtta (en halvtimme försent) blev Gabbi och jag upphämtade och det bar iväg. Det var bara vi två och två andra tjejer på bussen denna dag.
Första stoppet var på ett äppelmuseum. Tasmanien är nämligen känt som äppelön. Vi fick först gå runt i den lilla shopen, smaka på några olika äppelmarmelader och äpplesaft. Sen gick vi in i museumet där en kvinna berättade lite om äppelindustrins historia. Hur man först skalade och kärnade ur alla äpplen för hand men senare hade maskiner som gjorde jobbet, dock drivna med handkraft plus att man fick trycka på ett nytt äpple var tredje sekund utan att bli av med några fingrar.
Efter det bar det av ner till Hastings Caves där vi fick en guidad tur genom grottan. Det var liknande Lummelundagrottan på Gotland. Det hängde långa "stentappar" från taket och olikformade piedestaler från grottans golv.

När den 45 min långa och kyliga turen var över, åkte vi tillbaka till informationscentret där vi åt lunch och sen hoppade i poolen, Thermal pools. Vattnet kom från en varm bäck och det stod att det skulle vara 28 grader men det kan inte varit mycket mer än över 20 för vi frös i vattnet. Vi som hade förväntad oss ett skönt bad för att bli varma igen blev besvikna och gick kort därefter upp igen och tog en varm dusch istället. Mycket bättre:)
Vi åkte vidare söderut till Australien södraste väg. Där fanns en skylt med texten "The end of the road". Vi spenderade nån timme där, tog lite kort och gick en sväng på stranden.
Efter det bar det av tillbaka till Hobart.

Igår hade vi en ledig dag att tillbringa i Hobart så vi tog en låång sovmorgon. Vid elva tiden masa vi oss ur dom varma sängarna och åt frukost. Resten av dagen spenderade vi på vår braiga internetbänk, bokade platser på bussen mellan Melbourne och Sydney, bokade boende i Sydney och fönstershoppade (eller Gabbi köpte sej faktiskt två linnen på rean). När man ser allt fint, kläder som smycken, längtar man verkligen efter att få klä upp sej och känna sej snygg. Inte gå i samma, gamla kläder dag ut och dag in. Ska bli såå skönt att komma hem, men än dröjer det allt ett tag till dess men vi överlever nog;)
Vi gjorde även två nya sallader (vi måste seriöst vara dom mest salladsätande backpackers någonsin;)) och när mörkret lagt sej framåt kvällen tog vi oss en promenad nere i hamnen. Det var mysigt med alla båtar och man fick en liten Västerviks-feeling.

Idag skulle bussen hämta upp oss vid åtta utanför vårt hostel. Vi hade packat ihop allt och checkat ut för vår plan var att hoppa av på Hobarts flygplats på väg tillbaks samma kväll och sova på flygplatsen. På det sättet skulle vi spara in på både en natt boende och bussen ut till flygplatsen morgonen efter då planet inte lyfte förens vid kvart i nio. Men det gick snabbt i stöpet då busschauffören sa att dom stänger flygplatsen på natten eftersom det inte var en 24h flygplats. Jaha, det var bara att bära in väskorna igen, låsa in dom i bagagerummet och fråga om dom hade ett rum ledigt för natten.
Sen kunde vi äntligen hoppa på bussen och åka. Idag var huvudmålet Port Arthur, en gammal straffkoloni som bildades 1830. Storbritannien skickade sina allra värsta straffångar från hela sitt herravälde runt om i världen till Tasmanien och Port Arthur var det värsta fängelset man kunde hamna på. Men dom hade också ett nytänkande, en teori som byggde på fyra saker: bestraffning, religion, separation och utbildning. Andra fängelser hade bara bestraffning. Så vissa fångar som skötte sig kom ut välutbildade och kunde starta ett nytt liv efter sina år på fängelset, andra, som hela tiden bröt mot reglerna, blev bestraffade desto hårdare, som tex bli piskade, jobba fastkedjade eller få sitta i total mörker och tystnad, ibland bara några dagar, ibland flera veckor. Fängelset hade inga murar. De "murar" som fanns var naturliga; vattnet runt om (på den tiden kunde man inte simma) och vid dem smala landremsan som förenar den lilla halvön med resten av Tasmanien fanns både vakter och en linje med hundar, fastkedjade så långt ifrån varandra att dom inte kunde börja bråka men tillräckligt nära för att dela samma matskål. Fängelset stängdes år 1877.
Men innan vi nådde Port Arthur gjorde vi några andra stopp. Dagen första var i staden Richmond, en annan plats där straffångar funnits. Där fanns en av Australien äldsta, fortfarande fungerande broar och som hade byggts av fångar.
Vi stannade också på några andra sevärdheter längs med kusten som var värda några korttagningar.
Väl framme i Port Arthur åt vi lunch sen började vi utforska det som fanns kvar av fängelset. Vi fick en 40 minuter guidad tur där guiden berättade om hur fångarna levde, om straff, arbetsuppgifter mm. Vi åkte även en båttur för att se platsen där Point Puer Boys' Prison låg. Där satt pojkar mellan 9 och 17 år. Vi såg även The Isle of the Dead, en liten liten ö där man grävde ner alla som dog i Port Arthur; militärer (fångvaktare), civil officerare, deras fruar och barn och fångar.

Vid kvart över fyra var vår tid på fängelset över och vi hoppade in i bussen igen. Vi hade ett stopp kvar att göra innan vi vände tillbaka till Hobart. Det var vid Remekerbal Caves, en grotta man såg rakt igenom ut på havet. *Blixt**blixt* In i bussen igen och nu bar det äntligen av tillbaka till Hobart.

Nu sitter vi på vår bänk igen. Incheckningen gick bra, det fanns plats för oss. De tre gångna nätterna hade Under Down Under bokat åt oss så då hade vi haft ett fint fyrabäddsrum. Nu tog vi det billigaste; ett tolvbäddars doorm. Vi har även ätit middag och bokat buss ut till flygplatsen. Tjugo i fem ska vi stå vid hållplatsen så får bli tidigt i sängs ikväll.
Förste mars idag föresten. Och det innebär att vi varit hemifrån fem månader. Hujeda mej va länge.

Kram och Godnatt från Sofia