Efter en värdelös natt så ringde klockan strax innan 6. Jag som låg överst i vår våningssäng hade haft ac:en precis över huvvet, och dom jobbar inte tyst om man säger så. (Senare på dan frågade jag mej själv varför jag bara inte vänt på mej och haft fötterna där i stället, men man kan ju inte va smart jämt) Jag hade inte heller någon kudde med mej, så väskan fick agera som det, va inte den mjukaste och fluffigaste kudde jag sovit på. Så det var faktiskt en lättnad när vi fick gå upp och äta frukost. När alla ätit och packad in sej i bussen bar det av mot nästa nationalpark, Kakadu. Vårt första stopp var vid ännu ett vattenfall, men för att komma dit var vi tvungna att gå ett par kilometer, först genom högt gräs där det kändes som vilken farlig orm eller spindel som helst kunde gömma sej, sen över klippor och stenar och över en å genom att balansera på en stock. Stigen gick även bredvid en flod där det satt många skyltar som varnade om krokodiler. Ibland var vi bara ett par meter från vattnet, ungefär där vi sett krokodilerna dagen innan ligga och ta igen sej. Det var tydligen 'bara' sötvattenskrokodiler som inte hade människor på sin matsedel men kunde attackera om dom kände sej hotade, och här skulle vi bada i närheten! Jo man tackar. Men vi såg inte till några krokodiler som tur va och när vi kom fram till vattenfallet kunde man ju inte låta bli att slänga sej i på en gång. Det var som en stor pool med kristallklart vatten som omgavs av 15-20 meters höga klippor på tre sidor och längst in ett vattenfall. Och vattnet var jätte varmt, på ytan svalkade det knappt, men det var uppfriskande efter vandringen dit under den stekande solen. Vi njöt av solen, vattnet och 'vykorts' utsikten nån timme innan det var dags att vända tillbaka.
För övrigt så var vägarna vi åkte på för det mesta grusvägar, hoppiga och guppiga sådana. Vi bokstavligen lyfte från sätena. Ibland var det som att åka på en tvättbräda, inte skönt kan jag lova i den bussen! Och det levde som bara den. Som tur var hade jag två par öronproppar i väskan som jag och Gabbi kunde plugga igen öronen med när det blev allt för outhärdligt. Vägarna var platta och raka, knappt någon sväng eller höjdskillnad alls faktiskt, bara mala på i ett oförändrat landskap, låga träd och buskar med brunt, bränt gräs under. Det är alldeles i slutet av torrperioden, i november kommer regnet så allt är nertorkat och nästan alla åar och floder är torra. Så jag skulle gissa på att vi kör på flodbottnar och liknade. Om några månader kommer allt vara översvämmat, vägarna avstängda och nästan all turistverksamhet nerlagd. Vägarna har mätstickor längs sidorna som visar ända upp till 1,4 m så det kommer mycket vatten!

Iallafall så åkte vi till en camping och åt vår medtagna lunch. Sen vidare till ett turistcenter som hade en utställning som berättade om aborginerna och deras livsvärderingar. Vi såg även en film om Kakadu. Efter det åkte vi och kollade på målningar på klippväggar som var flera tusen år gamla, gjorda av aborginer. Vår guide berättade också massa gamla historier och sägner om aborginer, deras andar de trodde på och om lagar och straff. Vi fick gå upp på en hög klippa och gisses vilken utsikt det va! Vi trampade även förbi stenen som Crocodile Dundee står på i en av filmerna och skickar något meddelande med hjälp av sitt lasso(?). Vid den tagningen hade nån aborgine gått förbi och sett det hela och sedan dess har Dundee varit portat från nationalparken och han får aldrig mer sätta sin fot där (reservation för felförstådd engelska;))
Efter den trippen så bar det av till campingen vi skulle spendera natten på. Denna gång skulle vi få sova i tält/hyddor, väggarna var bara nät och det var två vånings"sängar" i varje, det var typ bara en träskiva med någon sorts gummimadrass på. Så efter en dusch så hjälptes vi alla åt att fixa kvällsmat som denna gång bestod av buffelhamburgare, kängurukött, potatis och råkostsallad. Efter det var det bums i säng, och denna natt visade sej inte bli bättre en den första. Det var så sjukt varmt! Man kunde inte ens tänka tanken på att krypa ner i sovsäcken. Om man hade vikta knän så började svetten rinna direkt, man kunde egentligen inte ha några kroppsdelar ihop, för det blev alldeles för varmt och svettigt. Så vi låg där utfläkta både jag och Gabbi;) När jag vaknade under natten var jag precis genomblöt av svett, så ja, vi svettas i stort sett 24 timmar om dygnet här. Snö, som ni har hemma nu, känns så långt borta! (Iofs är det ju det också;))
Det var en lika stor lättnad denna gång när klockan ringde vid kvart i fem så vi kunde gå upp och äta. Nu skulle vi åka långt, typ två och en halv timme, och vägen den sista halvtimmen visade sej bli det värsta hittills. Jag kände mej som en sån där pingisboll som sitter fast vid racket i ett snöre ni vet. Studsade upp och ner och bältet var helt klart en nödvändighet, annars hade vi flugit ur sätena allihop. Vägen var enbart en liten sandväg ute i ingenstans verkade det som. Trädstammarna slickade sidorna på bussen och en gång körde vi över en flod, runt en halvmeter djup. David, guiden, satte då på lite Indiana Jones musik så det skulle bli lite spänning men bussen klarade det galant. Nu var det inte raka spåret utan "vägen" slingrade sej fram genom sanden. När vi kommit fram till parkering fick gå en liten bit innan vi hoppade på en båt som tog oss en några hundra meter. Det var som Grand Canion, höga klippväggar på bägge sidor och floden som ringlade fram i botten. Vi hoppade av båten och sen fick vi gå dom sista hundra metrarna till vattenfallet Twinsfall. Det var som dom förra med klippväggar och ett magnefikt vattenfall, här fanns det till och med en vit sandstrand men vi fick dock inte bada, tror det var på grund utav krokodilrisken. Efter en stund så var det samma väg tillbaka, och ut på dem hemska vägen, och till ännu en parkeringen och en stundande vandring. På skylten stod det att det var 900 m men det kändes såå mycket längre. Det tog säkert en halvtimme att gå, den sista biten innan vi kom fram till fallet så fick vi klättra och hoppa över och runt stora klippblock och stenar. Detta hette Jimjim, och var för tillfället torrlagt. Men "poolen" var alltid vattenfylld så bada kunde vi:) här var vattnet kallare än på dom andra ställena men dock skönt då det varit en jobbig väg att ta sej fram. Här var klippväggarna skyhöga, mellan 50-70 meter höga och vattnet var 40 meter djupt. Det var mäktigt! Gabbi beskriv det som att sitta i ett akvarium och det var det verkligen, kristallklart vatten och stora, svarta fiskar i som inte var rädda av sej.
Vi avnjöt vår lunch där och sedan var det bara att börja gå tillbaka till bussen och den avsvalkande känslan var som bortblåst. Detta var vårt sista stopp så nu hade vi bara runt fyra timmar kvar till Darwin som vi ska spendera natten i, denna gång på ett hostel:)

Efter att vi anlänt till Darwin och checkat in oss, fått lakan, slängde vi in en maskin tvätt, kostade fyra dollar och torktumlarn lika så. Men var lite kris med handdukarna så va tvungna. Och på grund av att dom tvättades så fick vi hyra handdukar, två dollar styck. Men sånt e livet;) Gabbi och jag delar rum med en jätte trevlig holländsk tjej som också hon har varit med på tredagarsturen och ska även hänga på ända ner till Alice Springs sen drar hon Cairns istället. Så efter en skön dusch och lite tillfixning så gick vi bort till en restaurang/bar och åt lite god mat. Vi var inte riktigt hela gruppen från dom tre dagarna men nästan, så var trevligt:) Dock hade vi fritt wi-fi i en timme så blev kanske lite för mycket osocial;) Jag köpte mej en rekorderlig cider men fy va dyrt det var, elva dollar! Men ack så god:)) Maten var billigare, jag fick en rejäl köttbit med pommes och sallad till för runt hundralappen:)

Imorgon drar vi ner till öknen, får se om vi överlever hettan, lär ju bli ännu varmare! Ha det gött, vi tänker på er där hemma i kylan:)

Kramar Sofia

Den utlovade festen i förrgår blev inte av. När vi kommit tillbaka till vårt hostel och ätit våra kvällsmackor hade ingen av oss någon direkt festkänsla. Både va trötta och hade lite hemlängtan så vi gick och la oss istället, var och en i sina egna tankar.

Igår gick vi iallafall till hamnen, "Darwin waterfront", och slappade hela dan. Vi badade i den säkra lagunen och låg på gräset och solade. Ibland fick man dock ta en paus och lägga sej i skuggan under träden istället så man inte skulle bli stekt. Runt halv tre tiden när hungern började sätta in så drog vi oss hemåt och lagade mat som denna dag fick bli omelett med kassler och champinjoner och till det kokade vi makaroner och broccoli:) smarrigt:)
På kvällen gick vi åter igen till vår internetbänk och skypade med Sverige. Gabbi som inte hade fått tag på sin mamma på länge, var såklart jätte glad, och jag förstår henne:) Innan vi gick och la oss började vi även prata och göra upp planer för Nya Zeeland så då blev vi så uppe i varv så vi knappt kunde slå oss till ro för sängen. Det tog långt tid innan jag kunde somna, dels för alla planer som snurrade i huvudet och dels för värmen. Blir inte klok på hur den där ac:en på rummet ska va inställd!

Idag så väntade vårt första riktiga äventyr, Jumping crocodiles på Adelaide river! Bussen skulle avgå kvart i ett och färden dit skulle ta omkring en timme. På vägen stannade vi även till på två andra turistmål som dock inte alls var så spännande. Det första något reservat med fåglar, några fåglar såg vi då inte alls, och det andra någon sorts utställning om djur. Fattade inte så mycket av det. Men sen bar det av till dagens höjdpunkt, och det var det verkligen! Om man ska va riktigt ärlig så var det det roligaste på hela veckan, lr slog det verkligen kvällen me amerikanerna? Det är frågan;)
Iallafall, beroende på hur mycket folk det var med på turen så fanns det två båtar, en rätt stor och en mindre som kanske bara var tre meter bred och sju meter lång. Gabbi och jag hade pratat med australiensare i Indonesien som tipsade om just dessa hoppande krokodiler och sagt att vi verkligen skulle åka med den lilla båten för att komma riktigt nära. Så vi blev rätt så besvikna när vi gick ut på bryggan mot den stora båten, men lika glada och upprymda blev vi igen när det visade sej att vi bara behövde gå rakt igenom den stora för att komma till den lilla båten som låg skymd bakom:)
Och så bar det av ut på den stora floden. Det var en riktig "krokodil flod" med skitigt, gult vatten. Det dröjde inte många minuter förens första krokodilen visade sej. "Mataren" hänger på ett köttstycke på en lång pinne och börjar dingla och doppa det i vattnet. Båten kör mot land och krokodilen följer långsamt efter, lockad av köttet. Vi kör så nära land så krokodilen kan krypa upp på strandkanten och vi får chans att kort på den. Det var inget litet monster! Sen körde båten utåt igen, med krokodilen efter sej, och nu skulle dom få den att hoppa. Det gjorde den i sina försök att få tag på matbiten, som vid varje försök rycktes utom räckhåll, men tillslut fick den iaf maten och vi åkte vidare på jakt efter fler. Efter en stund åkande bromsar vi in igen och denna gången är det en ännu större krokodil, en redig bjässe! Vi gör lika dant me denna, får den att krypa upp på land, tar kort och sen ut och hoppa. Då dyker ännu en krokodil upp och dom avvaktar då med lockandet. Den nya krokodilen var tydligen gammal så dom ville inte starta någon fight och riskera livet på nån av dom. Så vi väntar till en av dom försvunnit, tror det va den äldre, och sedan börjar dom locka igen med ett dinglande, saftigt köttstycke. Denna gång tar det ett bra tag innan krokodilen ger sej på ett hopp. Alla sitter vi spända, lutade mot räcket me våra kameror, och helt utan förvarning slår han till med svansen i vattnet och vi får oss en rejäl dusch med saltvatten. Snacka om att vi blev förvånade! Han försvinner ner under ytan och simmar tydligen in i båtens skrov, en rejäl dunk. Spännande! Sedan visar även han några hopp innan han får köttet och båten vänder hemåt.
Men ännu en gång bromsar vi in. Dom har fått syn på en liten krokodil. Denna hoppar högre än dom förra, nästan hela dess kropp är över ytan och man höt verkligen hur käftarna slår igen. Bäst att hålla både fingrar och tår i säkert förvar! På vår väg till bryggan och tryggheten så matas även rovfåglarna. Dom kastar ut små köttstycken i luften som fångas upp av dom. Riktigt häftigt att se. Dom kom nära och jag fick ett par grymma bilder.
Sedan var det redan dags att åka hemåt och timmen ute på floden hade gått på tok för fort. Men det var helt klart värt pengarna och vi är glada att vi gjorde det:)

Tyvärr gick det inte att ladda upp några bilder här, men gå in på min Facebook, där finns det några stycken:)

//Sofia

Dagarna rullar på här i Darwin. Finns inte så mycket att se och uppleva här känns det som så går och väntar på torsdag då det bär av till nya destinationer:)
Idag har vi skickat hem lite kläder, mest arbetskläder som vi hade i Indonesien. Totalt lättade vi vår packning med 3,8 kg:)
Sen gick vi på lite sightseeing nere i hamnen. Var jätte fint och det fanns en "säker" lagun så man kunde bada i havet. Vid denna tidpunkt på året finns den så kallade Jelly fishen i vattnet så det rekommenderas att man ej ska bada då den kan vara dödlig. Så imorgon bär det av dit ner igen för sol och bad:)
På hemvägen skulle vi bara stanna till på Backpackers world travel för att kolla jobb och boende i Adelaide på deras datorer, men blev fast där i flera timmar och det hela slutade med att vi gick därifrån x antal tusen fattigare.
När vi var klara med datorn så skulle vi bara ställa några frågor, men det blev visst så att vi bokade både boende i Adelaide, tåg till Perth och ett till äventyr som vi kan se fram emot:)

Nu ska vi ner till stranden, samma som igår men nu väntas fest istället:)

Ha det. Kram Sofia

Vi kom på det att vi inte skrivit hur vi fick flyga när vi åkte från Sverige till Indonesien. Kanske inte är så kul för er att veta så här i efterhand, men för Gabbi och mej är det kul att ha sparat. Man glömmer så fort;)

Altså, vi åkte hemifrån runt klockan halv två på natten, mycket nervösa och förväntansfulla. Nu skulle vi äntligen ge oss iväg efter många timmars planering och förberedelser.
Der var Gabriellas föräldrar som skjutsade ner oss till Landvetter, så vi försökte sova det mesta av tiden. Det regnade och var ett redigt höstväder ute, så det kändes skönt att vi skulle lämna det och dra till ett tropiskt klimat istället:)
På flygplatsen checkade vi in bagaget och sen satte vi oss ner och åt jätte goda baguetter som Mildred ordnat. Vi hade redan checkat in oss på datorn hemma så det behövde vi inte styra med. Flyget skulle avgå åtta (om jag minns rätt) så halv sju sa vi hej då till Mildred och Roland, och gick upp till tullen. Igenom den och bort till rätt gate. Ännu lite väntan, påstigning och sen var vi iväg.
Och vilken häftig känsla det var att lyfta! Sög i magen gjorde det, jätte skoj (som sagt, första gången för mej;))
Första flyget skulle ta oss till London, så det gick rätt snabbt. Väl i London fick vi vänta några timmar, minns inte när nästa flyg gick, men på kom vi utan några problem. Nu skulle vi flyga ända till Singapore så tog 13 timmar. Det var ett stort plan, tre stolar vid vardera sida plus fyra stolar i mitten. Gabbi och jag satt i mitten, mitten;) Vi började med ett mål mat, sen vart det och börja plöja igenom underhållningen som fanns. Vi försökte lära oss lite indonesiska på språkprogrammet, var inte det lättaste, kollade på Madagaskar tre, och pratade me snubben bredvid Gabbi. Vi fick hans kort, men fråga mej inte va han jobba me;)
På slutet blev det riktigt segt, man fick träsmak i röven och började bli uttråkad till max.
När vi väl anlänt till Singapore, klockan var då runt åtta (?) på morgonen, så fick vi åka skytrain till en annan terminal och sen väntade sista flyget som skulle ta oss till Manado på norra Sulawesi. Det tog ungefär tre timmar. När vi landat fick vi skriva i var sitt visum och betala för det, genom tullen och passkontroll och sen ut i den kvava värmen. Utanför precis stod en kille me lapp med centrets namn på plus ett namn som vi inte kände igen, men vi går fram till honom och säger att vi ska till Tasikoki men att det inte är nåt av vårt namn på lappen. Han tar då upp sin telefon och visar ett sms. Där står mitt bland några andra, men dom har stavat Pettersson med a så pattersson;) Gabbis namn står dock inte med så han ringer ett samtal, och sen är det nog lugnt för han hämtar fram bilen och packar in våra väskor och sen bär det av mot Tasikoki:) Det bara öste ner regn när vi lämnade flygplatsen men det slutade snart. Vi har ju beskrivit i tidigare inlägg hur det såg ut, så tänker inte ta det igen. Tror egentligen inte att vi reflekterade över det så mycket just då, var så sjukt trötta efter resan så både jag och Gabbi nickade till på vägen.

Aa det var iaf vår första flygresa. Just nu sitter vi på vår bänk igen;) snart gå bort till puben. Ha en fin dag på er, vi tänker iaf ha en fin kväll:)

Kram Sofia

Flyget lyfte altså klockan två från Manados flygplats. Väntan var ganska lång och seg. En Indiones började prata me oss, han satt på samma bänk, men den konversationen var ganska hackig och svårförstådd. Ibland undrar jag om vi ens pratade om samma sak;) Han tyckte jag såg mycke äldre ut än jag var, måste va första gången i mitt liv jag har hört det;) Men han var snäll och hjälpte oss att få ut våra biljetter:)
( En sak till innan jag glömmer bort det; INGEN kan uttala mitt namn. Dom säger nåt 'soffla' och har jätte svårt me i:et. Så här heter jag Soffla Pattersson. Dom hade stavat mitt efternamn så första dagen;))

Iaf blev klockan tillslut tolv så vi kunde checka in och två lyfte vi. Det flyget tog knappt tre timmar, till Jakarta. Där fick vi hämta ut vårt bagage och checka in det igen och sen sitta och vänta vid gaten runt en och en halv timme till. Flyget mot Singapore lyfte halv åtta, det skulle ta två timmar men landade ungefär en halvtimme före utsatt tid. I Singapore skulle vi bara haft en timme på oss att byta flyg så vi tyckte det var jätte skönt med 30 minuter extra men när vi kommer ur planet står dom med en lapp med Gabbis och mitt namn och vårt nästa flyg uppskrivet på. Så det var bara att sätta sej på elbilen, typ en golfbil, som dom ledde oss till och sen bar det av, genom hela flygplatsen måste det varit. Skulle säkert tagit en halvtimme och gått hela den sträckan. Fort gick det med, förbi allt folk, gater och incheckningar. Vi fattade typ ingenting, men kul var det;) Tillslut släpptes vi iallafall av vid rätt disk och vi kunde få ut vårt boardingkort och gå till rätt gate. Tur vi inte behövde greja med vår packning också! In på flygplanet, denna gång ett redigt stort och lyxigt plan. Flygningen ner till Perth skulle ta fyra, fem timmar, så under den tiden han vi kolla på film, äta god mat och sova en sväng, iaf Gabbi.
Även här fick vi hämta ur vår packning, men innan det fick vi gå igenom en passkontroll. Vi har varit lite oroliga för att vi måste visa upp att vi har biljett hem (vi har ingen) men tjejen bakom disken var jätte trevlig, välkomnade oss till Australien och vi fick gå igenom och hämta ryggsäckarna, gå förbi tullhunden som letade efter mat i packningen och ut på själva flygplatsen.
Nu hade vi bara ett flygplan till vårt slutliga mål, Darwin. Det skulle avgå halv nio på morgonen så här hade vi ytterligare timmar att fördriva. Efter att ha slagit oss ner på en stolsrad och studerat skärmen med avgångar, upptäckte vi att det enbart var avgångar till andra länder, inga inom Australien. Så Gabbi går och frågar och det visar sig att vi är på fel terminal. Vi får då ta en buss som tog runt tio minuter bort till en annan terminal och med det får vi vår första skymt av landet, kändes så spännande:) Väl framme checkar vi in bagaget en sista gång och slår oss ner och väntar. Flyget avgår, och denna gång blir det ytterligare en film och frukost på det. Kvart över ett landar vi och med det har vi äntligen kommit fram!:))

Detta som var min första resa, har nu flugit med sju olika plan på två veckor. Så nu får det räcka för ett tag, nästa gång blir nog när vi drar över till Nya Zeeland:)

Ciao Sofia

I fredags var som sagt min och Gabbis sista dag på Tasikoki, och det "firade" vi med en liten sovmorgon. Efter lite frukost bar det av till Kungkungan bay resort som är ett litet paradishotell vid havet. Vi låg enbart och slappade vid poolen hela dagen, tog bara ett break för lunch mitt på dan och en toastmacka innan hemfärd:)
Solen tog som bara den! Blev röd med typ en gång, även fast vi smörjt in oss med hög solfaktor. Felet var väl att vi inte gjorde det på en gång, utan efter några dopp i poolen. Så på eftermiddagen blev det att ligga i skuggan istället.
Taxin vi åkte med denna gång var i mycket bättre skick än dom förra vi åkt med. Detta var en mer jeepaktig, lite högre bil. Tommy, chauffören, var jätte trevlig och kunde bra engesla. Han hade en liten röd discolampa och bra musik så vi fick tillslut känna på att åka discotaxi:) Han hade även en mikrofon, och jag fattade att det var en högtalare på taket så alla kunde höra oss, att sjunga i men det var lite för mycke för oss;) På hemvägen hamnade vi bilkö, människor och bilar överallt! Det tog säkert minst en halvtimme att komma ur det kaoset men tillbaka kom vi och då var det bara att börja packa. Taxin skulle komma fem morgon efter. Två andra skulle också åka vidare på lördagen men deras flyg gick redan vid åtta medan vårt gick två men lika gärna som att sitta på centret och vänta ut tiden så tyckte vi att vi kunde göra det på flygplatsen plus att vi delade på taxikostnaden;) Vi måste leva snålt nu månaderna fram över.

Både Gabbi och jag tyckte det var jätte skönt att lämna Indonesien. Dessa två veckor har gått fort och vi har varit med om mycket men det känns som vi redan fått nog av Asien. Nu väntar äventyret nere i 'down under'!:)

Kram Sofia

Idag var Gabbis och min sista arbetsdag, för imorgon har vi vår lediga dag:)) ska bli såå skönt. Vi har beställt taxi till ett hotell/ spa så ska bara slappa vid poolen hela dan.

Som av en slump så hade dom som har hand om centret beställt bord på en resturang tills ikväll så hela gänget har varit iväg på trerätters buffé. Mycket gott! Var ett bra avslut på dessa två veckor här. Det var en jätte fin resturang och ett härligt väder, vi satt ute i endast linne, shorts och klänningar, inga mygg som störde heller. Det är verkligen härliga människor man har lärt känna på bara denna korta tiden. Det har både kommit till och fallit bort lite folk under tiden, men ikväll var vi 5 svenskar, 3 storbritannier, 3 belgier, 3 från Australien, 2 från Frankrike, 1 norska, 2 indonesier plus några jag inte har full koll på.

Även om jag skulle åka samma runda tio gånger skulle jag nog inte vänja mej. Va lika stor upplevelse som förra gången när vi åkte till affären. Så annorlunda mot Sverige!
"Det luktar minst tio gånger värre än att åka förbi Vimmerbys reningsverk.."
Då är det illa, vill inte ens tänka på hur det är att bo där.
Det var oxå lite märkligt när vi åkte till resturangen, åkte in på några typ små bakgator innan vi kommer fram. Sånna kontraster!

Nu är vi iaf tillbaka på Tasikoki. Sängen står näst på listan. Tror alla är rätt mätta, trötta och nöjda med kvällen. Och imorgon taggar vi sol och bad:)

Godnatt
// Sofia

Hej på er alla kära läsare:)
Idag har det inte hänt något speciellt spännande här på andra sidan klotet mer än att det har regnat. Och så skönt det va! Blev riktigt behagligt. Det finns inget varmvatten i huset, vattnet värms upp av solen, så eftersom det inte har varit lika stekande varmt så var också duschen svalare. Om den ändå kunde va så när man va som svettigast;)

Idag när vi satt och gjorde olika små miljöberikningar, började Gabbi sjunga på "I have a dream" och det gjorde att vi kom in på våra drömmar. Jag har väl aldrig haft nån redig dröm så, men en kille från Belgien sa att han hade drömmen om att få besöka alla länder, "man går bara på jorden en gång och det måste man ta vara på". Han ville inte ha något tråkigt jobb utan bara göra det han tyckte va roligt. Och Gabbi o jag är faktiskt mitt uppe i det, att ta vara på vår tid, vi släppte allt där hemma och drog iväg. Vi har redan upplevt så mycket som är så annorlunda mot lilla Sverige och vi har förhoppningsvis nästan sju månader framför oss att fylla. Kommer bli så spännande och roligt!:)
Sen började samtalet spåra lite, men det är en annan historia;) Alla verkade trötta och sega idag, så varit lite flummigt, men ack så roligt:)

Som sagt, vi längtar så till lördag då det bär av ner till Australien. Kommer bli grymt:)

Nähä alla verkar dra sej ut mot uteplatsen, kanske ska gå ut och sällskapa lite innan sängen:)
Gokväll på er// Sofia