Lugn dag med ett överraskande slut

Publicerat 2012-11-30 06:57:00 i
Idag masade vi oss ur sängarna vid klockan fem, åt frukost och checkade ut. Sen begav vi oss mot tågstationen och, läs och häpna, det regnade! Vi åkte tre stationer och fick sitta och vänta i tre kvart i snålblåsten på stationen. Bussen kom och det bar iväg. Och vi åkte och åkte. Sen åkte vi lite till. Och lite till.Vädret var minst sagt växlande. Ena stunden vräkte det ner regn så man knappt såg ut och i nästa sken solen. Landskapet förändrades också i takt med ju längre norrut vi kom. Det blev plattare och plattare och även den röda sanden kom tillbaka. Vi spenderade dom tolv timmarna med att sova, lyssna på musik, prata och sova lite till. Vi stannade även tre gånger för rast och mat. Jag tror vi börjar bli rätt härdade mot sådana här långresor. Om det hade varit hemma i Sverige vi skulle sitta tolv timmar i en buss eller bil hade man typ dött på kuppen men nu är det som ingenting. Tillslut kom vi fram till Carnarvon där vi släpptes av på en gata i mörkret. Jaha nu då? I mailet jag fått från boendet som vi bokat skulle vi bli avsläppta precis utanför. Men vi såg inget som kunde tänkas vara ett hostel så vi frågade chauffören om vägen till backpackersstället (vi kom inte ihåg vad det hette). Han förklarade och det var inte så långt så vi la inte någon större vikt på det och promenerade iväg. Efter att ha gått för långt, frågat ytterligare en man och vänt tillbaka en bit hittade vi huset. I mailet hade det även stått att nyckeln skulle ligga i en låda utanför. Ingen låda fanns, bara ett gäng med killar som satt och hängde vid några bord och en lapp på dörren med ett nummer man skulle ringa vid incheckning. Vid det här laget började vi på allvar ana ugglor i mossen och eftersom min telefon var död kunde jag inte heller klicka upp mailet och kolla vad stället vi bokat egentligen hette. Så vi fick slå på Gabbis mobila nätverk och gå in och kolla den vägen. I slutet av mailet står följande "... Kind regards Scott, Ningaloo Club, Coral Bay."Coral Bay?! En stad som alltså ligger 23 mil norr ut. Det kom lite som en chock för oss. Hur kunde det bli så fel? Är det nu bakslagen börjar komma bara för att allt flutit på så himla bra innan?Aja, bussen hade nog redan åkt så efter lite överlägg (där vi hade funderingar på att sova ute) så ringde vi numret på dörren. Kvinnas som ägde boendet sa att hon skulle komma på direkten och inom några minuter hade vi fått två sängar för dom två nästkommande nätterna. Nu återstår det bara hur det går med bokningen på det andra hostelet. Men det blir morgondagens problem.Allt löser sej:)Godnatt// Sofia
Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0