"of course the black man on the floor"

Japp då va det nu dags för ett nytt blogginlägg. Har ni väntat? ;-) (kommentera gärna, för det uppskattar vi väldigt mycket) :-)

Hm, vi har nu varit i Monkey Mia drygt en vecka. Imorgon är vår sjunde arbetsdag i rad och vi har nu kommit in i både arbetet och Monkey Mia-livet (det speciella livet för oss arbetande själar). Arbetet flyter på bra, det är inte lika kaotiskt och förvirrade nu som det var i början då vi tänkte "detta kommer vi ALDRIG lära oss" men som sagt, övning ger färdighet.

Vad jag menar med "vi har kommit in i Monkey Mia- livet" beskriver sig själv när jag säger meningen "tre festkvällar i rad har passerat"...

I fredagskväll va helgens första fest. Sofia och jag satt utanför köket och bara hängde och efter en stund kom två killar från baren (som ligger precis jämte) fram och frågade om vi hade något speciellt för oss eller om vi ville sitta vid deras bord och umgås istället. Eftersom Sofia och jag aldrig har något vettigt för oss så här på resande fot, fyllde vi därför upp våra vita muggar med vin och gick och bekantade oss med dem. Efter lite vin och öl gav de förslag på att gå vidare så vi satte oss utanför vårt boende istället och fick upp stämningen med musik från YouTube. Vid tio-tiden gav jag upp och gick till sängs medan Sofia stannade kvar och Lovisa och Carro vid detta laget dykt upp.

Lördagens fest blev lite mer otippad och rolig. Sofia hade nämligen fått en förfrågan av en tjej i shoppen när hon handlade mat om vi skulle komma till grillfesten senare. Sofia trodde då att det var en personalfest för alla så när det började mörkna tänkte vi gå dit för att se vad det var. Vi gick först till restaurangen och köpte oss varsin personalkaffe och såg då att några grillade utanför, så vi gick dit. Vi märkte då att det bara var en fest med dem vi träffat kvällen innan. Vi slog oss ner då vi inte hade så mycket annat för oss och efter ett tag kom förslaget att vi skulle gå vidare till en annan fest. Nämligen till vår personalchefs hem! ... Men innan det skulle folk göra massa grejer, typ toalett och disk så Sofia och jag slog oss ner vid bordet utanför vårt boende och kök. Efter ett tag kom tre killar som varit volontärer med delfinerna och satte sig vid oss. Vi började snacka och när alla samlats gick vi hem till vår personalchef Nic, som bor bakom hörnet. Sofia och jag var spända och nyfikna, för aldrig trodde vi att vi skulle hamna på fest hos chefen... Vi öppnade grinden och möttes av ett helt nedsläckt hus. jaha tänkte vi, vad gör vi här, här är det ju ingen fest? Men folket tände upp utebelysningen och slog sig ner i Nics utemöbler. Tjejen som bjudit in oss och pratat med Nic sprang in i huset och skrek och ut kom Nic halv naken och såg nyvaken ut. Hm... Vad gjorde vi här? Vi fortsatte vår lilla fest, Sofia och jag fick cider av volontärkillarna och Nic kom påklädd ut och satte igång grillen. Rätt som det va stod det kött, sallad och tallrikar på bordet och vi runt omkring högg in medan Nic bara stod och drack i dörröppningen. Efter lite snack försvann folket och kvar var Sofia, jag och de tre volontärerna. Vi förstod ingenting och Nic sa att alla hade gått för festen fortsatte i Monkey bar. Jaha, vi lämnade Nics bakgård och gick bakom knuten där ett helt gäng med personal var samlade. Vi hängde sedan där i kanske två timmar. Jätte trevligt och roligt. När kvällen närmade sig sitt slut, slutade det med att vi smugglade in de tre volontärerna i vårt rum. De behövde nämligen någonstans att sova över natten och vi hade två lediga sängar så vi tyckte vi kunde vara snälla och dela med oss av dem. Eftersom alla fyra sängar blev upptagna när två av dem krypit upp i vardera säng och de va tre, fick en av killarna sova på golvet på filtar. Han var ganska mörkhyad och hade lite mer ett Medelhavs-utseende än ett australiensiskt. Har drog då till ett skämt i tystnaden som fick oss andra att garva högt.
"and of cause the black man on the floor *suck*" ....

Igår va det tredje advent så som förra veckan hade vi adventsfika på eftermiddagen. Sofia och jag bakade kladdkaka som var väldigt uppskattad och tyskarna gjorde en sorts glögg av rödvin, tepåsar, nejlikor och apelsiner. Så fanns det några bakelser med vaniljkräm toppad med jordgubb/hallon. Så precis som förra gången fanns det lite smått och gott att smaka. Mitt under vår lilla fikastund kom en emu och kikade om vi hade något gott att erbjuda, den var dock inte så uppskattad så den vandrade vidare. Det är då inte varje tredje advent man sitter ute under ett parasoll och en emu går förbi, faktiskt rätt cool känsla när man tänker efter...
Efter fikat gick Sofia, jag, Lovisa, Carro och två killar ner till havet för att ta en båttur i solnedgången. Lovisa och Carro hade tagit med sig chips och vittvin som vi delade på. När vi vände riktning på båten blev det VÄLDIGT blött när vågorna slog upp och gav oss en kall saltdusch. Det var väldigt blåsigt så när vi 1,5 timme senare kom i land va vi blöta och frusna. Vi bytte kläder, jag värmde upp mig med en kopp te och sedan samlades folket och började festa i "Windy vally" där vi tidigare haft adventsfikat. Jag var trött och ville hellre gå och lägga mig men eftersom det ryktats om att det skulle vara en stor fest denna kväll ville jag inte missa den. När restaurangfolket sedan slutat sitt pass ryktades det om att festen var inställd vilket gjorde mig besviken men eftersom vi befinner oss i Monkey Mia finns det ingenting som stoppar personalen att festa. Vi gick bort en bit på stranden till en scen där festen skulle ha varit och efter någon minut kom folket dit med en stor högtalare, musik och en ljusslinga och festen började. Carro och jag började dansa vilt och folket hängde på. Min energi försvann dock lika snabbt som den kom så efter några partylåtar satte jag mig ner och studerade situationen. Tittade upp mot stjärnorna och försökte intala mig själv att jag va här, här i Australien så långt bort från mina nära och kära men trots det hade det väldigt bra. En chans i livet, carpe diem. Jag övervägde sedan att gå hem innan min energi skulle försvinna helt och mina ben inte skulle orka bära mig hem. Jag somnade gott vid 22.30 medan Sofia kom hem när festen började avrundas.

Idag va jag väldigt hängig, trött och halsont. Jag gick som en seg sengångare på jobbet, tur att cheferna inte va på mitt område så de hade ögonen på mig för jag kände mig inte alls pigg. Vid 14.15 gick vi av passet och då va det dags för mig och Sofia att flytta. Detta var vi inte alls motiverade till. Det va med sorg i hjärtat vi var tvungna att packa våra grejer och flytta från ett ljust fyra bäddarsrum som är närliggande till i stort sätt allt, till en något lutande barack med eget kylskåp, diskbänk, gasolkök, heltäckningsmatta, spindelnät i taket, råttfällor på golvet och varsin tjock madrass liggandes på plastbackar. De behövde nämligen vårt rum till gäster nu inför jul så vi fick flytta till personalboende. Jag trodde aldrig jag skulle bo i en barback, men man ska aldrig säga aldrig. Nu sitter vi här, i vårt krypin som trots allt är större än vad de flesta av våra kollegor har och vi bor ju som tur är tillsammans. Så det är inte så förskräckligt som vi känner. Carro som hälsade på tyckte det va mysigt och som sagt, detta boende gäller bara tre veckor.

Idag hann vi inte med någon solning på stranden men vid halv sex tiden gick Sofia, jag, Carro och Lovisa till Monkey bar för att käka pizza. Det va en trevlig stund innan Lovisa va tvungen att sticka iväg till jobbet.

Nu taggar våra trötta kroppar inför vår första natt i vårt nya hem med vita väggar, rött innertak och en lösgående kackerlacka som husdjur....

Tja tja/ Gabriella





Kommentarer
Bosse

Hej på er! Nu har ni varit så länge i Australien så ni snart kan titulera er australienskor.....och verkar ha kommit så nära himmelriket som man kan göra här på jorden, så vi lider lite med er, varmt, soligt och mycket bad, tacka vet ja snö, kyla och snöblask ibland. Och jultomten, finns definitivt inte på södra halvklotet, har jag hört i alla fall, så jag kan meddela att ni väntar i onödan, så det så.....

Ja alla vi hemma i Sverige har varit väldigt dåliga på att kommentera era inlägg, jag hoppas vi kan bättra oss. Ni ska veta att vi längtar redan när vi läst klart ett inlägg till nästa ska komma. Ibland känns det som att vi är med på eran resa, för ni är så duktiga på att skriva, det är som att läsa en spännande bok. Jag hoppas ni förstår att vi uppskattar det väldigt mycket.

Idag fick ett underbart julbord av dej Sofia, tack för det. Hälsningar Mamma o Pappa

Svar: Hej. Ja pa sondag har vi varit borta i 12 veckor.. Vi har tyvarr inget internet, sa nu sitter jag pa en stationar dator och har fatt betala 1 dollar for 20 min. Kul att julkorten kommit hem. kram
Sofia & Gabriella

2012-12-20 @ 18:30:51
Bosse

Ha ha nu lurade vi nog många, vadå julbord hur skulle det ha gått till. Nej, julkort skulle det givetvis vara, och ni som är lite nyfikna av er ska veta att det är ett kort på Sofia iförd linne, shorts och tomteluva stående på en strand, precis i vattenbrynet, med blått, helt stilla vatten så långt ögat når med två pelikaner i bakgrunden.

2012-12-20 @ 18:56:37
Petra

Åh, har suttit nu och läst ikapp massa inlägg på er blogg! Paradiset.. Ni verkar ju leva som skådespelare i en amerikansk tonårsfilm, bara lite avundsjuk! önskar att jag kunde få prata med dig en dag gabbi, har så mycket att säga dig. Men helst önskar jag att du va hemma nu, satt bredvid mig i soffan med en kopp glögg, åt pepparkakor, kollar in vår gran med alla klappar, njuter av levande ljus och har en mysig pratstund som bara vi kan ha <3 men vi ska fira valborg ihop alla 3 sen i april när ni kommer hem, och jag längtar efter att höra er berätta om er resa :-D massor med kramar till er tjejer!!

2012-12-21 @ 22:33:19


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0