Living on the edge

Publicerat 2012-12-07 02:45:41 i
Idag har det hänt mycket, vet knappt vart jag ska starta. Från början kanske;)

Vi anlände till Karratha runt kvart över fem imorse. Natten på bussen hade gått hyffsat bra, trots bristen på optimal sovställning. Ibland sov man ihopkrypen på två säten, ibland sittande, lutad mot fönstret. Det blåste kallt från fläktarna så det var skönt att man hade sovsäcken att krypa under.
Iallafall, väl framme i Karratha så började vi med att sitta och vänta på att mc donken skulle öppna vid 6 så vi kunde äta frukost. När vi blivit insläppta och bestämt oss för vad vi ville ha, beställde vi. Tjejen bakom disken var okunnig på både engelska och servicen så när Gabbi och jag beställde varsin meny där "frukostmunk" med ägg, bacon, tomat, ost och avokado, kaffe och någon friterad sak skulle ingå plus pannkakor fick vi bara ut en munk, en portion med pannkakor, två friterade saker och två kaffe. Bara att beställa igen. Tror jag rörde ihop det för henne när jag började beställningen med att försöka få henne att fatta att jag ville ha ett annat slags bröd till min frukostmunk. Stackars människa!
Vi fick tillslut allt vi ville ha och satte oss ner och njöt av frukosten. Runt sju tiden gick vi ut i den kletiga värmen. Bara på den timmen vi suttit inne på donken hade de hunnit bli riktigt kletigt och äckligt varmt.
Busschauffören hade försökt förklara vägen till backpackersstället och vi gick åt det hållet han pekat. Vid första korsningen tog det stopp och vi fick fråga en man som var i närheten.
Efter ytterligare fem minuter gång hittade vi ett boende, men på skylten stod det att det var för arbetande kvinnor och män så vi blev osäkra om vi verkligen var rätt. Det öppnade inte heller förens nio så vi beslutade att gå tillbaka in till centrum där vi satte oss på en cementkant i skuggan av ett litet träd. Nu rök långbyxorna och koftan av.
Vi ägnade en stund åt att kolla runt på Internet efter boende i staden. Efter att ha ringt ett nummer några gånger utan resultat bestämde vi för att gå in på Karratha center och fly den allt mer kvävande hettan. Det var större än vi trott. Värsta gallerian. Eftersom det var så tidigt på morgonen så var det bara mataffärerna öppna så vi slog oss ner på en bänk för att vänta ut tiden. Efter dom få timmarna med sömn var vi ganska flummiga och skratten avlöste varann. Vi diskuterade ,för oss, roliga senarium som innefattade att vi skulle göra ännu värre saker än att ta gratismat så vi skulle bli inspärrade av poliserna och på det viset ha någonstans att tillbringa natten.
Efter en stund kommer det en kille och öppnar upp affären som ligger framför vår bänk. Han hälsar och går in i butiken och efter ett tag frågar han vart vi kommer ifrån.
Gabbi går iväg till toan och jag blir ensam kvar. Helt plötsligt kommer killen i affären fram och ger mej två flaskor med kallt vatten. Jag blir helt ställd och får knappt fram ett tack. Gabbi kommer tillbaka, efter va jag tycker är en halv evighet då jag fortfarande sitter som ett fån. Efter att jag har berättat vad som hänt spinner vi vidare på vårt flum då Gabbi sett två poliser sitta på ett café lite längre bort.
Efter ännu en stund får vi en till fråga, som nu är glömd, av killen och Gabbi frågar tillbaka om han vet om något backpackersställe. Han säger att han kan kolla upp det på sin dator då han ändå inte har något för sej. Några minuter senare kommer han ut med en utskriven karta med telefonnummer och adress. Vi ser att det är samma nummer som vi försökte nå tidigare. Vi försöker igen, men ännu en gång kan numret inte nås.
Vi bestämmer då att ringa turistbyrån och fråga om dom kan hjälpa oss. Gabbi frågar om det billigaste boendet, 50 dollar per natt och person!
Dra mej baklänges på ett bananskal!
Det har vi absolut inte råd med. Vi tog iallafall emot numret som innehöll väldigt många nior och då koncentrationen inte var på topp blev det många omfrågningar. Stackars kvinna som blev utsatta för två övertrötta svenskar;)
När vi lugnat ner oss och tagit ett nytt beslut som blev att gå till det boendet som killen i affären letat upp åt oss så tog vi på oss ryggsäckarna igen. Vi hade våra aningar om att det var samma hostel som vi tidigare gått förbi efter att ha vänt och vridit på kartan några gånger. Gabbi tackade för hjälpen och innan jag hann vända mej om, frågade han om vi ville ha fler vattenflaskor. Jag tackade nej och han gav mej ett leende och blinkade med ena ögat. Jag gick rodnande därifrån, killen såg ju bra ut!

Efter att vi kommit ut i den ännu mer kvävande luften och kommit underfund med att det verkligen var samma hostel vi gått förbi tidigare, styrde vi stegen tillbaka dit. Nu var det öppet och vi klev in och frågade om två lediga sängar. Det fanns men likaså här var priset 50 dollar per natt. Vi sa att vi skulle tänka på saken. Vi behövde inte tänka så länge innan jag ringde Greyhound och frågade om det var försent att boka platser på bussen som gick söderut samma kväll. Det skulle inte vara några problem. Vi gick då tillbaka mot centrum, hittade lite skugga och loggade in på deras hemsida och bokade platser ner till Coral Bay igen. Under tiden höll jag på att bli galen på alla äckliga kryp, känd under namnet flugor, som envisades med att krypa i ansiktet. Gabbi fick ta över bokningen innan jag skulle börja ta ut irritationen på telefonen.
Nu återståd bara var vi skulle göra av all vår packning under dagen. Vi beslöt att först av allt gå till banken för att sammankoppla våra TaxFileNumber med våra bankkonton. Vi passade på att fråga tjejen som hjälpte oss om hon hade något tips om vart vi kunde förvara våra väskor, men eftersom hon nyss börjat jobba i staden visste hon lika lite som vi.
Vi gick sedan till posten och ställde samma fråga. Kvinnan bakom disken kunde bara tänka sej backpackersstället men dit orkade vi inte gå en gång till så vi löste det på vårt eget lilla vis. Vi tog en kundvagn, lastade i vårt pick och pack och gick in i varuhuset. Vi vek snabbt av till vänster så vi skulle slippa gå förbi killen i affären.
Där får jag ögonen på en olja jag använder till mitt hår. Det visar sej vara en frisörsalong som säljer det. Eftersom Gabbi dom senaste dagarna har klagat på sitt nötta och toviga hår manar jag henne till att gå och fråga om dom har tid för en klippning idag, eller iallafall om priset så hon kan tänka på saken. Sagt och gjort, det slutar med att vi går därifrån med en tid bokad halv tre samma eftermiddag.
Så nu ägnade vi hela dagen åt att shoppa. Och shopping blev det. In och ut med vår fullproppade vagn i affärerna. Först hade vi tänkt att en av oss skulle sitta utanför på en bänk medan den andra var inne och kikade och sen byta. Det gav vi snabbt upp då det var alldeles för tråkigt att gå själv, så vagnen fick hänga med den också.
Vi shoppade varsitt par solglasögon, varsin badhandduk, Gabbi köpte en ny bikini, strumpor och ett linne, jag en klänning, skor, örhängen och armband. Även lite annat smått och gott så som tandkräm, tandborstar och alio vera gel till vår bränna fick ta plats i vagnen.
Innan Gabbi gick tillbaka till frisören så gick vi in på toan för att ladda telefonen en stund (vi drog ut handblåsen och använde det utaget). Vi klippte även bort alla lappar på våra nya kläder och försökte organisera vår packning lite.
Rätt som det är kommer en kvinna in och frågar om vi tvättar. Vi säger förvånande nej, hon tittar runt lite och går ut. Sen kommer hon in igen och frågar om vi sett nån annan tvätta. Det hade vi inte och hon vänder och försvinner igen. Någon hade alltså trott att vi tvättat och gått och sagt till. Som tur var hade Gabbi kort innan satt tillbaka kontakten till handblåsen, annars hade vi väl fått skit för det.

Medan Gabbi var hos frisören hann jag köpa mej ett linne som jag provat innan plus att gå i några till affärer och kika. När hon var klar gick vi till Coles och handlade mat som vi kunde ha i dyra Coral Bay.
Sen åt vi en mycket sen lunch på en bänk utanför i hettan. Det fick bli potatissallad och grillad kyckling.
Det var så hög luftfuktighet att till och med kameralinsen immade igen när vi skulle fota. Och dessa äckliga flugor!

När vi var mätta styrde vi med tunga steg vår nu överfulla vagn mot platsen där bussen skulle stanna klockan tio över fem. Den var sen så jag hann bli orolig att vår bokning inte kommit fram och vi skulle bli kvar i Karratha och tvingas sova ute. Men som tur var kom bussen innan jag blev allt för uppstressad. Det var samma chaufförer som hade kört upp oss och dom kände direkt igen oss. Den ena frågade om vi inte fått tag i något boende och vi svarade att det var alldeles för dyrt och vi ägnat dagen åt shopping istället. Dom skrattade gott när vi drog iväg och skulle lämna tillbaka kundvagnen dom trott vi fyllt med nyinförskaffade kläder och ännu mer när dom fick se oss på mc Donalds med ännu en kasse i handen (Det var nämligen stopp en timme för mat här). Jag hade då passat på att gå in och leta rätt på ytterligare ett linne. Vi sa att vi varit på banken och gjort lite nytta under dagen också men dom trodde bara vi varit där och tagit lån;)

På donken unnade vi oss ytterligare lite till, en glass med varm chokladsås och en karamell isdrink. Mumma!
Kvart i sju lämnade vi Karratha och påbörjade resan söderut. Vid det här laget började vi bli riktigt trötta och benen värkte. Trots det somnade vi inte utan satt istället och pratade. Det tog ungefär 6 timmar ner.
Vi hade inte heller nu bokat nåt boende för kommande natt, vi hade faktiskt planerat att sova på stranden. Det förstördes snabbt när vi klev av bussen framför Ningaloo Club där någon sorts vakt ,eller vad han nu var, frågade alla om man hade bokat sängar. Vi sa som det var och han svarade att fri camping i Coral Bay var minsann förbjuden. Vi blev mycket besvikna men vi kunde inte annat än att gå in på hostelet och boka. Denna gång fick vi inget eget tio bäddarsrum utan detta rum var nästintill fullt, med killar. Vi kröp iallafall ner i två lediga sängar och somnade bums.
Det hade varit ett lååångt dygn.

Ciao// Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0